Resandets tröstlöshet.

Mil efter mil med motorväg som segar sig fram genom landskapet. Huvudstaden i ryggen och - inte hemlängtan - men reströtthet. Tittar ut på ändlösa meter av viltstängsel. Frågan är om det ska stänga ute djuren eller stänga inne oss. 

Det obligatoriska besöket på gyllene bågen är avklarat och det känns bara som bukfylla numer. Sällan gott. Barnen äter aldrig upp, men man vet ändå vad man får. Alltid något. 

Den stora tröttheten hänger på allas axlar. Kanske alla kungar som hängt sig kvar som sega gubbar runt våra halsar. Vasa, slottet, Nordiska muséet och idag autografer från två i idol. Axel och Simon?  Vi vet knappt vilka de är, men de bodde på samma hotell som oss. Vi försökte ta oss igenom idol-programmet igår, men somnade mitt i.

Läs även andra bloggares åsikter om idol, bilåkning

Kungamord och wifi-strul.

-Vad hette han den där som dödade kungen? Ankarsson? Det var nog i alla fall ganska bra att kungen fick smaka sin egen medicin, den filuren. 

Han syftar på Gustaf III. Historiekunskaperna är kanske inte på topp, men det kan man väl ändå inte begära? För att vara sex år har han ändå hyfsat bra koll på det man behöver veta. När man är sex i alla fall. Stockholm handlar i alla fall mest om Vasa, slottet och att åka tunnelbana. Den här gången. Fast nu har det övergått i jakten på den perfekta souveniren. Det är en kamp. 

Annars mycket strul med wifi. Som alltid på denna hotellkedja som lyckas locka oss barnfamiljer med hyfsade priser. Har aldrig lyckats checka in utan strulande wifi. Vet inte om det beror på mig, vilket det säkert gör, men så grymt irriterande. Jag bara säger det. 

Nu något hungrig. Vilket säkert märks. 

Läs även andra bloggares åsikter om hotell, wifi, Stockholm

Så kallad trafik.

På väg mot Stockholm och verkligen på en väg. Egentligen hade vi tänkt oss tåg, den inre resan och så där, men med fem i familjen blir det för dyrt. Ungefär tre gånger så dyrt som med bil och det funkar inte. I alla fall inte nu.

Men det verkar straffa sig.

Om tågen brukar vara sena så är det inget mot hur det blir med bilen idag. Känns det som. 80-sträckorna varvas med vägarbeten som ett pärlband genom det svenska höstlandskapet. Men det är vackert därute. Och imorgon kanske vi går runt med barnen och sparkar höstlöv på Djurgården. 

Nu passeras i alla fall Göta Kanal, så vi har en bit kvar att åka.

Läs även andra bloggares åsikter om bilåkning, höst, Stockholm

Hårt säte. Litet tåg.

Det var en seg morgon. Tåget var sent och jag tänkte att bara det inte är ett sånt där gammalt tåg och när det väl rullade in på stationen var tåget just så där gammalt och välanvänt. Och hälften så långt som vanligt. Det blev ett hårt, nedfällbart extrasäte hela vägen och resten av dagen var ryggen aningen stel. 

Men det känns bra att tågpendla. Trots ryggen. Det blir sammanlagt två timmars läsning, surfande eller funderande per dag. Mycket mobilpill ska erkännas. Miljö- och klimatvänligt är det också. I alla fall jämfört med att ta bilen. Man får se det så.

Läs även andra bloggares åsikter om tåg, pendling

Kan ingen bara stryka vissa dagar i förväg?

Ibland vaknar man och det är en fel-dag. En sån där dag när allt är dömt att bli helt åt skogen. Precis allt. Och så blir det så också. Precis en sån sabla dag var det idag. Varför gick man ens upp?

Som ett talande axplock går det att lyfta fram byggprojektet som skulle blivit klart för två helger sedan, men som inte blev klart idag heller. Saknade vissa brädor. Ringde byggvaruhuset för att försäkra mig om att de hade rätt dimension inne.
-Jaaa det har vi, lovade kvinnan i den rikstäckande växeln. Jag ser att det finns över 200 brädor med den dimensionen i din butik.
Vad fel den kvinnan hade kan jag säga, för i "min" butik fanns inte så mycket som en brädstump i den dimensionen. Inte så mycket som en tum. Vad otroligt trött jag blev. Men inte förvånad. För det var en sån dag idag. En dag när allt blev fel. Varför ens försöka?

Och imorgon är det måndag.

Exakt.

Det är dags att lyssna

Varje dag fattas beslut som berör barn i utsatta situationer. Men barnen själva får sitta på bänken och se på när vuxna fattar beslut som kommer att påverka hela deras liv. Det är nog nu. Barnen måste få höras. UNICEF Sverige har tagit fram en poddserie, Röster från bänken, där barnen själva får komma till tals. Lyssna på barnen och ställ dig bakom kravet att barn ska få rätt att klaga när deras rättigheter kränks, på unicef.se/rösterfrånbänken. #rösterfrånbänken