tag:blogger.com,1999:blog-8331468346619045131.post1657645612499129086..comments2023-05-26T17:44:48.871+02:00Comments on meanwhile hos pappa K .: Vänner som inte längre ärkarl .http://www.blogger.com/profile/13117945381971139225noreply@blogger.comBlogger2125tag:blogger.com,1999:blog-8331468346619045131.post-86253256637467152892011-09-17T18:05:47.000+02:002011-09-17T18:05:47.000+02:00Jag har väl några gånger funderat var gamla vänner...Jag har väl några gånger funderat var gamla vänner och klasskamrater tog vägen<br>Via Facebook fick jag tag på några.<br>Men hur intresserade på en skala 1-10 var de att ta upp kontakten?<br>Jag har också mött en gammal klasskamrat.Men efter 3 möten insåg jag, att även om det var kul att ses, så hade vi inget gemensamt längrezoega59http://www.blogger.com/profile/15137536711835699891noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-8331468346619045131.post-56819774382349530962011-09-17T21:57:54.000+02:002011-09-17T21:57:54.000+02:00Trevligt med nya namn (också!) i kommentarsfälten ...Trevligt med nya namn (också!) i kommentarsfälten :)<br><br>Jag har också hittat några via facebook och vi har blivit vänner där. Men efter det vanliga/artiga "Vad gör du nu för tiden?" så finns ofta inte så mycket mer att säga. Och ganska snart slutar man att kommentera varandras inlägg.<br><br>Däremot så finns det ju undantag där man kan fortsätta som förut, men som vuxna. Och det är kanske just det som det handlar om. Kan man och vill man fortsätta där man är nu? Kan man hitta varandra i de personer som blivit istället för de som var? Oftast är väl svaret nej och det är väl egentligen inte så konstigt. Just därför kan man ju också tveka om man verkligen vill försöka återta kontakten.pappa Khttp://www.blogger.com/profile/09843576950352915727noreply@blogger.com