When you're chewing on life's gristle

Tredje gången gillt var det... inte nä. Tänkte satsa hårt på att få loss det där j-vla däcket som sitter med den där J-VLA låsmuttern från det där J-VLA Volvo. Kom på något "jättesmart". Tänkte att om man skär ett spår i muttern så kan man ju sätta en platt metallbit i spåret och ta tag i den med en rörtång och så vrida loss muttern. Ett spår. Så dumt!

Iväg till Jula och köpte ett multiverktyg (billig kopia av Dremel) och en sats med bland annat olika slipskivor. Jodå, det gick att skära ett spår. Och det gick att slå in en metallbit. Men att sedan vrida... Ingen bra idé. Muttern sprack. Allt lossade ända in till den innersta lilla delen som inte går att få grepp om på något sätt, men som fortfarande håller däcket i ett järngrepp. Nu MÅSTE det bli verkstad som sannolikt får skära sönder hela fälgen...

Om jag inte sagt det förut så JÄVLA FÖRBANNADE LÅSMUTTER. Så där, nu var det sagt också.

Halloweeeeiiiiiiiaaaaaaaahhhhh

Dags att ladda upp med godis. Om det blir invasion. Av monster. Ikväll.

Dottern går och laddar för att gå ut och tigga. Eller laddar och laddar. Helt överentusiastisk är hon inte. Men pirattema blir det nog. Förra året bestämde hon själv att hon skulle vara pumpa. Det blev oranga kläder och en stor kudde under tröjan. Hon var helt förtjusande så klart. Då gick vi till grannarna och sedan åkte vi hem till mormor och morfar. Vi får se var gränsen går i år. Nu är hon på Mulle med frugan som också är ledare.

Sonen, fortfarande febrig, ligger och sover. Inget tiggeri för honom. Men han får ändå inte äta godis än. Inser att jag själv riskerar att bli den där föräldern som tvingas gå med och stå i utkanten av tiggeriet. Inte utklädd, men kanske med mössan neddragen längre än vanligt.

If life seems jolly rotten...

Det här var ett tag sedan. Före barnen. Vi packade för släktkalas över helgen. Resegarderoben med bådas finkläder hängdes bredvid ytterdörren och allt annat låg i väskor. Du ansvarar bara för att finkläderna kommer med så ansvarar jag för allt det andra, sa min fru. EN sak. SÅ tankspridd är jag INTE, tänkte jag. Sedan sa jag Ok då. Vi packade in oss i bilen och åkte ett par timmar innan vi tog paus. Rotade i bakluckan efter kaffetermosen. Men var är finkläderna? frågade frun. Ojdå, sa jag. I hallen. And...always look on the bright side of life...

Hemmadag i pappaland

Idag är det hemmadag här i pappaland - för en del av oss. Vi som skulle lära oss afrikansk dans, gå ut och sparka höstlöv i trädgården och gå på dockteater på biblioteket. Men så blev det alltså inte. För en del av oss. Sonen hade 38,4º imorse. Så det har varit lite gnälligt idag.

Dottern har däremot dansat afrikanskt på öppna förskolan. Hon tyckte det var jättekul! Nu sitter hon och räknar i matteboken. Plus och minus. Ibland skämtar vi om att hon måste ha något kvar att lära sig när hon börjar skolan. Sonen sover. Snart kommer mormor och tar dottern till dockteatern. Ikväll blir det fredagsmys. Så kan det vara.

En grön passat från 70-talet

När jag var barn hade vi en grön, gammal smårostig Passat. Vet inte om det ens fanns säkerhetsbälten i baksätet. Vi använde dem i alla fall inte. Vi brukade istället klättra runt, bråka och kivas till min pappa stannade med en häftig inbromsning "VEM SKA STIGA AV?" och det blev lugnt. En liten stund. Om vi körde på kvällen eller natten så fällde vi baksätet. Sen låg vi barn i sovtäcken som tre kåldolmar bredvid varandra. Medan pappa körde. Eller mamma.

Ibland lyssnade vi på Lill Lindfors. En så´n karl. Men sjöng En så´n far istället. Det tyckte pappa var jättekul och mamma undrade om texten var ändrad på riktigt. Vi var tre barn, en mamma och en pappa, två hundar och en grön Passat. Det var 70-tal.

Nu, med nummer tre på gång, har vi börjat fundera på ny bil. Det krävs en större. För nu använder alla i familjen säkerhetsbälte. Tre bilbarnstolar, vända åt alla möjliga håll, tar plats. Vi blir tre barn, en mamma och en pappa, EN hund. Men någon grön Passat - det blir det inte.

Magsparkar

Handflatan mot frugans mage och sparkar mot handflatan. Vilken känsla!

Totalt stöldsäkert sommardäck

Suck. Måste få klaga lite. Har så här i däckbytartider upptäckt att vi har ett totalt stöldsäkert sommardäck. Totalt säkert. Som ett rullande kassaskåp. På varje däck sitter en särskild låsmutter för att däcken inte ska kunna stjälas. Det finns också en särskild nyckel. Men nu har nyckeln pajat, liksom låsmuttern höger fram. Därför går däcket inte att få av. Kul i alla fall att man inte upptäckte det ståendes med punka någonstans i mörka natten...

Suckas gör det. Mycket. Läser trådar i forum på nätet om andra som råkat ut för samma sak. De har också Volvo med kassa låsmuttrar. De svär också. Mycket. Och suckar. Lösningen är tydligen att åka till någon verkstad för att svetsa fast en förlängning på muttern så att det på så sätt går att vrida loss den. Jag vet inte jag. Verkar jobbigt. Och snart får man inte ha sommardäck. Suck.