Jag var tjugo. Det var snö. Och där gick hon med mig.

För precis tjugo år sedan var det väldigt mycket snö. Väldigt mycket. Det är i alla fall min minnesbild av hur det var när vi vandrade genom natten tillsammans. Vi hade suttit på bykrogen tillsammans med kompisar och druckit vin. Zeller Schwarze Katz. Blivit lite lulliga. Flirtat. Och sedan gick vi där genom natten. Med pirr i magen. Kände oss för.

Idag är det betydligt mindre snö, men ändå snö. Tjugo år senare. Halva livet senare. Liksom tre barn. Himmel. Vardag. Och allt däremellan. Ganska häftig känsla.