Ibland slås man av barnens kliv i livet. Lillasyster kan nu ställa sig upp med stöd och har därmed plötsligt fått de där långa armarna. De där som når saker man trodde inte kunde nås. Av små ettårshänder.
Sonen resonerar. Berättar, förklarar och har åsikter. Bestämda sådana. Framförallt resonerar han och det är inte alltid helt lätt att hänga med, även när man verkligen anstränger sig.
Stortjejen sover över hos en kompis. För allra första gången. Hos en kompis, alltså. Det känns hur stort som helst och jag är nog nästan lika pirrig som hon. Hur kommer det att gå?
Frugan sitter vid TV:n och jag sitter i köket på en barstol, mitt bland utspridda leksaker. Diskmaskinen ackompanjeras av jazz på Spotify och jag försöker komma in i Liza Marklunds "Du gamla, du fria". Det går så där. Chipsen, som slukades i rekordfart, fick sköljas ner med flädersaft istället för den där kalla ölen som frestar i kylen. Det fínns ju risk för att någon ringer och vill hem. Avbryter allt med att blogga.
Det är fredag. I detta nu.
Åh, sova-borta-premiären är alltid mest spännande för föräldrarna.
SvaraRaderaHoppas hon haft kul och att ni kan sova - trots avsaknaden av ett barn i huset!
Ha en fin helg.
Hejsan PappaK!
SvaraRaderaJag heter Soraya och arbetar som castare på tv-produktionsbolaget Jarowskij. Jag har letat efter kontaktuppgifter till dig men kom inte så långt. Jag har läst en del i din blogg och jag tycker så mycket om hur du skriver, du verkar vara en väldigt klok person. Jag undrar om du har lust att maila mig på iform@jarowskij.se så att jag kan skicka dig det ärende jag hade?
Allt gott!
/Soraya
Allt gott,
Soraya