När man är på begravning är det lätt att börja fundera över livet. Vad som är viktigt och vad man egentligen vill ha ut av det. I alla fall är det så för mig. Idag var jag på begravning av en riktig livsnjutare. En person som alltid tycktes få ut det mesta av nuet och alltid var nyfiken på det stora såväl som det lilla. I alla fall fick jag den känslan.
Jag önskar att jag hade en stor del av den nyfikenheten. Att undra lite oftare vad som finns bakom nästa krök, hur just den här saken fungerar och vad som är viktigt för just dig. Jag önskar att det var så, men så är det inte riktigt. Dessvärre känner jag mig ofta rätt drivlös, om man kan säga så. Onyfiken. Och dagarna rinner liksom bort ganska outforskade.
Så är det väl egentligen för alla, mer eller mindre. Men hur ändrar man på det? Hur ändrar man på drag hos en själv som man inte tycker om eller rent av föraktar och hur tillsätter man sådant som man vill ha mer av? Som nyfikenhet till exempel. Eller förmåga att påbörja. Liksom avsluta.
Såna saker kan jag fundera på så här efter en begravning. Men jag hittar inte några svar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.