Portad från bibblan, men inte fri

Våren som gick var det nog för mycket i huvudet för jag glömde allt möjligt. Hela tiden. En sak som var stört omöjlig att komma ihåg var låneböcker. Både att låna om och att återlämna i tid fallerade. Därför kom en del brev med påminnelser och skulden med förseningsavgifter växte sakta. Till slut passerades den magiska gränsen på 100 kronor och kortet spärrades. Suck.

Tro inte att jag tycker att det är något hedersamt att vara skyldig just bibblan pengar. Bibliotek är ju helt fantastiska inrättningar som vi måste värna om att bevara, oavsett vad min hundring tillför. Dessutom är det ju så att den som är satt i skuld är icke fri, eller hur var det Persson sa? Återigen börjar jag i alla fall fundera på att ett eventuellt medlemskap i Tankspriddas riksförbund kanske inte skulle vara helt fel i alla fall.

Igår sökte jag efter bok på bibblan via nätet. Den var utlånad så jag tänkte ställa mig i kö. Men det gick så klart inte eftersom lånekortet spärrats. Om jag ändå kommit ihåg att betala och få tillbaka mitt kort. Imorgon är det kanske läge med en utflykt dit tillsammans med barnen så att jag kan betala min skuld och bli betrodd att låna igen. Ska bara komma ihåg att kolla om de har öppet först.

(dag 88)

En man som heter Karl klipper gräs

Det är en speciell känsla det där med att klippa gräset för första gången på säsongen. Först bara känslan av att gräsklipparen startar i år igen och sen det där välbekanta vandrandet kors och tvärs över tomten. Podcast i öronen och i övrigt avskärmad från omvärlden. Underbart.

Lyssnar just nu på Synfält framåt av och med Kristoffer Appelquist och Tobias Wahlqvist och det är riktigt bra. De intervjuar politiker inför EU-parlamentsvalet och riksdagsvalet och det känns som att man får ganska bra känsla för vilka personerna är. Det är egentligen inga ställ-mot-väggen-frågor, utan mer nivån diskussion vid fikabordet. Men det är rätt bra komplement till allt annat där man bara får höra hur alla skyller på alla andra.

I övrigt tänker jag att jag borde börja motionera igen och borde sluta äta godis och en hel massa andra borden. Hittills har det inte gått så bra. Typ inte alls. Men gräsklippning är väl också motion?!

Läste förresten ut "En man som heter Ove" idag. Riktigt läsvärd faktiskt. Första bok jag lånat som e-bok och läst på telefonen. Funkade kanon.

(dag 21)

Tårar är väl bara manligt.. eller..?

Idag läste vi ut Bröderna Lejonhjärta jag och stortjejen. Den är sååååå fantastisk så att man ryser och man vill att den aldrig ska ta slut samtidigt som man vill komma till upplösningen för att se hur det går (trots att man läst den typ hur många gånger som helst och kanske borde ha vuxit ur målgruppen). Dottern som upplevde den för första gången tyckte att den var hur spännande som helst och ville att vi bara skulle fortsätta och fortsätta att läsa och jag var inte nödbedd. Inte alls.

När vi kom till slutet (Varning - spoiler alert!) så kände jag hur det stockade sig i halsen och det blev nästan svårt att läsa och sista meningen när Skorpan säger att han ser ljuset i Nagilima (ursäkta, m om det nu var någon som inte visste hur boken slutar) då blev det till att pressa fram orden.

Stortjejen tyckte inte alls att det var SÅ sorgligt och sa strax innan att hon på sätt och viss önskade att de skulle dö så att Skorpan fick träffa sin "farfar" igen. Hennes pappa är tydligen betydligt blödigare.

Sedan berättade jag att jag - när jag var barn - skrev till Astrid Lindgren och frågade hur det gick sedan. Och att hon svarade. Men brevet kom bort och jag mindes inte så tydligt vad som stod där. Men som väl är finns ju internet. Efter lite googlande så hittade jag en blogg som kortfattat berättade. Och dessutom var bloggen ganska trevlig, så det blev liksom två flugor i en smäll.

I början av en sagovärld

Det blev en tvådagarstripp till Astrid Lindgrens värld även i år. Till lycka för hela familjen tror jag. Till och med lillasyster som bara är fyra och en halv månad satt totalt och fullkomligt fängslad när Emils familj hade sångstund. Hon var helt fascinerad. Och helt fascinerande.

Sonen levde också med i allt skådespel. Minst lika fascinerad. Helt fängslad. I en butik förälskade han sig i mjukisapan Herr Nilsson som var alldeles för dyr. Men som ändå köptes i smyg av hans pappa... Lycka när han sedan fick den. Stortjejen såg fram emot Bröderna Lejonhjärta som hon inte fick titta på förra året. Och inte läst. Nu visste hon knappt vad det skulle handla om, mer än att det kunde bli spännande. Och det blev det. Vi satt tätt, tätt tillsammans och tittade, hon och jag. Och jag vet inte vem av oss som tyckte att det var bäst. Vem som fängslades mest.

Just Bröderna Lejonhjärta var min favorit när jag var liten och jag skrev till Astrid för att fråga vad som hände sedan. Efter Nangilima. Hon svarade faktiskt och berättade. Men brevet försvann och någonstans bleknade historien bort från minnet. Tyvärr.

Det var i alla fall med lite sorg man åkte hemåt, bort från sagan. Äventyret. Platsen där barn får vara så mycket barn och föräldrar lätt blir det också. Inser att det låter som ren reklam för stället, men jag är faktiskt helt såld. Det är fantastiskt!

Idag blev det sväng till biblioteket för att låna boken. Bröderna Lejonhjärta. Och börja läsa. Vi hann första kapitlet där Jonatan berättar om Nangijala och vid kapitlets slut ville stortjejen inte att vi skulle sluta och jag ville inte heller. Men det blev så enormt, himla sent igår så jag tvingade mig att vara vuxen - så där tråkigt, förståndigt och knastertorrt vuxen - och säga Nej. Vi fortsätter imorgon. Jag kan knappt bärga mig!

Vinst av barnkul till jul

Upptäckte nyss att jag vunnit bokpaketet i den fantastiska bloggen Bokunges tävling. Jag hurrar tyst för mig själv eftersom alla andra sover. Är otroligt glad och det blir så skoj att sätta det i händerna på dottern!

TACK!!

En sanslöst bra barnboksblogg. Sanslöst!

Nu måste jag bara få tipsa som en sanslöst bra barnboksblogg!! Den heter Bokunge. Vad är det som är så bra med den då, kanske du undrar. Det ska jag säga dig.

För det första: Jag har en femåring som säger att hon är fem och ett halvt trots att hon fyller sex om en månad. Hon läser i stort sett flytande (skryt, skryt, skryt). Fem-och-ett-halvt-åriga döttrar som snart är sex och som läser flytande tycker också om att höra saga. Då måste man orientera sig lite om passande litteratur. Det kan man på Bokunge.

För det andra: Jag har en ett-och-ett-halvt-åring som är ungefär ett-och-ett-halvt-och-ett-halvt-halvt. Dvs ungefär 18 månader. Han tycker mycket om att slå på saker med en hammare och så tycker han om böcker med bilder av djur. Gärna ankor och lamm. Ok. Jag erkänner att jag inte tittar så mycket efter tips på litteratur till just honom, utan tar bara några lämpliga böcker i pekbokslådan på bibblan. Men han blir större och då får han ärva delar av storasysters boksamling.

För det tredje: Man får bra koll på barnbokslitteratur. Vad är det som gäller nu? Vad är bra barnlitteratur? Man får tips med bra bredd. Till och med poesi och nostalgi.

För det fjärde: Om man tipsar om bloggen kan man vinna ett bokpaket. Jag erkänner. Det är en starkt bidragande orsak till att jag tipsar om bloggen. I alla fall just nu. Men det spelar ingen roll, för den är sanslöst bra i alla fall!

Ok. Kanske inte fyra helt bra anledningar till att besöka Bokunge, men den första och tredje var väl godkända i alla fall. Eller?