Grym sådan.
Själv sitter man där med det oskrivna bladet och funderar. Vad ska skrivas? Ritas? Eller ska man vika ett pappersplan. Kasta iväg. Se var det landar. Kraschar?
Kanske origami.
Spillde lite kaffe i hörnet. Alltid något.
05 mars 2012
Är det nu man ska hitta sig själv?
Har landat i några månaders föräldraledighet och det känns som att ha ett vitt papper framför sig. Helt tomt. Kritvitt. Det är bara att börja rita, men har ingen aning om var jag ska dra det första strecket. Eller med vilken färg. Har hört andra med enorma planer för sin ledighet. Magnifika. Jag menar utöver det självklara att umgås med barnen. Bonda. Jag menar den där biten med att förverkliga sig själv. Den inre resan (nej det var nog SJ förresten). Läste om en pappa som började måla på allvar. Sadlade om. Blev konstnär. Sånt gör ju att man får grym prestationsångest.
Grym sådan.
Själv sitter man där med det oskrivna bladet och funderar. Vad ska skrivas? Ritas? Eller ska man vika ett pappersplan. Kasta iväg. Se var det landar. Kraschar?
Kanske origami.
Spillde lite kaffe i hörnet. Alltid något.
Grym sådan.
Själv sitter man där med det oskrivna bladet och funderar. Vad ska skrivas? Ritas? Eller ska man vika ett pappersplan. Kasta iväg. Se var det landar. Kraschar?
Kanske origami.
Spillde lite kaffe i hörnet. Alltid något.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Kalla mig fantasi och initiativlös men jag och sonen hade ett enda fast åtagande under våra veckor under förra vårens pappaledighet. Vi gick på simning varja måndag och det kändes fullt tillräckligt. Nu var min son bara 1,5 när vi började ledighetn men dagarna gick ändå utan några stora planer...
SvaraRaderaKanske bara njuta av livet och ta dagen som den kommer? :-)
SvaraRaderaDet är väl just så man ska göra och den nivån man ska hålla sig på. Låter som det förnuftigaste :)
SvaraRadera