Idag, eller den här eftermiddagen som övergår i kväll, håller jag på att bli tokig. Barnens lek har blivit intensivare och intensivare och intensivare. Ljudnivån ökat, vardagsrummet alltmer igengrott och den där stunden när någon slår sig och stora gråtkalaset börjar har närmat sig med stormsteg. Öronen blöder. Känns det som.
Innan Bolibompa körde vi "bad cop, bad cop", dvs vi utelämnade den goda och sa bara att det blir ingen TV förrän vardagsrummet var städat och om det inte blir TV så blir det inget mys. Idag nybakade muffins. Det tog skruv. Kl 18.00 var vardagsrummet skinande och nu sitter de två största klistrade. Den minsta däremot kryper runt och tröttgnäller. Liksom man själv gör. Inte kryper runt, men örontröttgnäller.
Nej, nu nattning av den gnälliga. Den lilla alltså.
Välkommen till Arsenik-timmen!
SvaraRaderaDen varierar i längd, intensitet och frekvens!
Det enda man kan vara säker på är att den dyker upp som en objuden gäst när man minst anar!
Hoppas kvällen blir fin.
Som man sa i det militära:
SvaraRaderaFörtroende är bra, kontroll är bättre, Razzia är bäst!
Razzia i arsenik-timmen är väl det som gäller.. (och kvällen blev fin, tack).
SvaraRadera...och så kommer den där dagen när vi kommer att sakna det där jäkla gnället så oerhört mycket:-)
SvaraRaderaVerkligen. Och dessvärre kommer man nog tycka att den kom alldeles för fort.
SvaraRadera