Stortjejen har ledigt från skolan idag eftersom lärarna har kompetensutveckling. Alltså ledig dag som skulle fyllas med något kul. Något annat än vanlig vardag. Därför total lycka när en av bästa kompisarna hellre ville vara hos oss än på fritids. Så nu har hon kompisen här.
Allt de gjort hittills är att ligga i var sin liten hög och prata. De finns väldigt mycket att prata om. Prata och prata. Mest ligger de i soffan i vardagsrummet som två miniatyrtonåringar, dvs det ser ut som om någon hällt ut dem över soffan. Irriterande för då kan inte jag ligga där i en hög och njuta av mitt kaffe och dumglo på TV:n. Får offra mig och sitta vid datorn istället. Lillasyster sover i vagnen.
När man föreslår något för stortjejen och kompis får man attityd. Egentligen inte otrevlig, men ändå tydligt talande. Lämna oss ifred, ungefär. När förslaget är så töntigt som att de kanske ska gå ut blir det mest suckande följt av "Vi pratar". "Kan ni inte prata ute?". Nya, djupa suckar. Var sitt höjt ögonbryn. Blickar som talar. Inte otrevliga, men talande.
Men de leker väldigt bra tillsammans när de väl kommer igång och leker. Det gör det hela väldigt enkelt. Man måste inte vara så aktiv i att få igång dem och man behöver inte gå in och medla. Något vi iofs undviker så mycket som möjligt även annars - eventuella konflikter är oftast bättre att de får klara ut själva. Däremot kan det behövas lite hjälp på traven ibland. Med vissa kompisar. I vissa konflikter. Men alltså inte här.
Den stora frågan är dock varför de alltid måste titta på varandra innan de kan svara på frågor. "Vill ni ha en macka?" Tittar på varandra, sedan "Nej". "Vill ni ha något annat?" Ny blick. "Nej". Ständigt denna blick där de läser av varandra och sedan svarar. Blickar som talar.
Nu blev soffan ledig.
Miniatyrtonåringar är riktigt mysiga! Ibland... ;-)
SvaraRaderaSkönt att du fick tillbaka soffan!
Väldigt mysiga! Och nu är de ute och leker sjörövare eller skeppsbrutna eller något liknande (bäst att inte störa med frågor). Kul har de i alla fall.
SvaraRadera