Borde gett mig själv på käften

Har man väl passerat den där första plågsamma kilometern är det rätt ok att lunka vidare i löpspåret. Eller spåret och spåret. Jag har en runda som sakta utökas allt efter stundens ingivelse. En liten stig här, en liten väg där och ibland går det mitt i mellan. Idag hamnade jag i alla fall på folkhögskolan. Sprang över gården och tänkte att här borde jag sprungit förut. För drygt 20 år sedan. När jag gick där. Då sprang jag aldrig och det ångrar jag nu. Nog tur att jag inte mötte mitt tidigare jag där och då. Fysiskt alltså.