När andra satsar på skärmfri tid på semestern väljer jag att lägga ner rakningen. Vi har alla våra små fixa idéer. För min del är det samma visa nästan varje år med planen att låta skägget växa hela semestern. Rakapparat och skäggtrimmer läggs till behaglig vila i badrumsskåpet, för så får man göra på semestern. Mina inre bilder visar hur skägget växer sig till ett riktigt stort, imponerande och bullrigt skägg. Men ändå tryggt och kramigt. Lite Beppe Wolgers meets motorcykelknutte.
Men ungefär halvvägs in i ledigheten inser jag att det som bullrar, myser och imponerar nog inte är själva skägget utan snarare personen i det och jag är ärligt talat ingen bullrig man. Och Beppe hade för den delen säkert varit så där mysig även utan skägg. Dessutom stirrar en sluskaktig typ tillbaka i spegeln och han ser varken särskilt mysig eller imponerande ut. Plötsligt har både trimmer och rakapparat åkt fram och nu är jag åter mitt gamla vanliga lagom-skäggiga jag istället, vilket känns både skönt och lite, tja, tragiskt.
Men halva semestern är kvar så jag hinner få till slusklooken en gång till, om jag vill. Fast jag vet inte riktigt. Passade i alla fall på att gå ut och gå också. Så kallad träning. Utmed hästhagar och genom kohagar. Det är ganska mycket semesterkänsla över det också.
Funderar nu på att baka ett bröd. För det var längesedan.
Men jag kanske låter bli.
----------
Läs även andra bloggares åsikter om skägg, semester, träning
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.