Ibland överraskas man av den där spontaniteten som kan komma från barn. Inte bara i vad de säger, utan också i vad de gör. Som när mellankillen sitter och berättar något i köket och plötsligt, helt utan anledning, slår knytnäven det hårdaste han kan på köksvågen som av ren rädsla hoppar fram 300 gram och stannar där. Nollställd på nytt, eller vad man nu ska kalla det. Så här efteråt känns det lite onödigt, minst sagt, men det är ju svårt att bli arg. Vågen var gammal, impulsen snabb och förvåningen stor.
"Det verkar vara något fel på vågen."
Tja, så kan man ju också uttrycka det. Kommer samtidigt ihåg de där spontana infallen en själv hade som barn. De var nog inte heller alltid så lyckade. Men det är ju så man lär sig. Förhoppningsvis.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.