Bland piketpoliser och glasspinnar

Skymningen smeker in över stan ungefär samtidigt som jag släntrar över smutsiga gatstenar mot tågstationen. Skjortan klibbar lätt mot ryggen och jag har svårt att förstå att vi såg snö för ett par veckor sedan. Hemma blommar häggen. 

Det har tydligen varit fotbollsmatch - IFK Göteborg  mot Djurgården. Jag tror att IFK vann. Överallt fans i blåvita halsdukar, men inget skrål. Ingen riktigt påtaglig glädje. Mer melankoli. Jag förstår mig inte på fotboll. 

Utanför stationen står tre piketbussar och inne i byggnaden finns flera stora, biffiga poliser. Säkert 10-15 stycken. Jag kryssar genom klungan och känner mig rätt liten. Jag i lätt svettklibbig skjorta, de i nära på full piketmundering. Ögon som vaksamt, men ändå avspänt ser ut att svepa runt. Men det är lugnt. Inget stök, ingen vibrerande stämning. Snarare något slags sordin. Och jag ser att det ligger glasspinnar på perrongen. 

Det känns som att vi får sommar i år igen.