På sätt och vis var detta större än mitt egna eldprov - stå på improscenen; kursavslutning och uppspel. Men vilken lycka det med. Att stå på scen och agera. Som berusning. Vilken kick.
Nu på hemväg i tåget genom en grönskande landsbygd. Kor som betar, Thåström i lurarna och snurrande tankar. Svarthet och grönska. Det stora i det lilla. Tvära kast. Känner hur skönt det är att ibland bromsa upp och bara känna efter att man lever. Att man tar sig tid. Små korn av lycka.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.