Olle är död och allting blev med ens fattigare

Det knyter till sig när beskedet om Olle Ljungström kommer. Han dog inatt. Konstigt egentligen att en kan känna sig så påverkad av att en musiker går bort, inte ens den man lyssnar jättemycket på, men det är väl så det är. Vissa blir till vänner man inte känner. Följeslagare genom sin musik och när de försvinner blir det uppenbart att inget nytt kommer till. Inte av den rösten, av det uttrycket. Så visst har det blivit fattigare.

Kan villigt erkänna att jag inte riktigt fastnade för Olle förrän han blev rikskänd i 'Så mycket bättre', även om hans versioner av de egna låtarna är så otroligt mycket bättre än kopiorna. Då gav jag det tid och låtarna fastnade och Olle fastnade. Han förförde oss på något vis. Var en sån där person en gärna velat möta, känna, samtala med. Haft som vän. Läser Bob Hanssons kärleksförklaring till en vän, en storebror, en modig man och det gör mig varm och vemodig. 

Vänskap är något väldigt vackert. 

Läs även andra bloggares åsikter om olle ljungström, vänskap