Idag var det läge för trädgårdshäng för hela familjen och för att ha det lite lugnare och svalare tog jag en tur för att skaffa ny barnpool. Den gamla slängdes förra året och någon ny har det inte blivit förrän nu. Passade även på att handla mat i storköpet och det är konstigt att jag inte är kvar där än. Svalt och skönt. Har nog aldrig gått runt så mycket i onödan.
Hemma igen tog det nog en halvtimma, minst, att pumpa upp poolen - men poppis blev den. Och det var ju liksom huvudsaken.
(dag 94)
Visar inlägg med etikett bada. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett bada. Visa alla inlägg
10 juli 2014
06 juli 2014
Årets första bad
Det är bara att erkänna. Det blev en sen badpremiär i år - väldigt sen. Men nu är det gjort i alla fall.
Konstigt det där. Antingen blir det väldigt tidigt eller väldigt sent. Sällan har jag premiär på en tidpunkt som kan tyckas normalt, vad nu det är. Och ja, premiären blev i havet.
(dag 91)
12 maj 2014
Föräldrapaniken och datorångesten
Skulle anmäla barnen till höstens simskola nu ikväll och startskottet gick klockan 20.00. Prick då skulle platserna släppas på simskolans sida och vi satt klistrade vid varsin dator för att anmäla varsitt barn. Taggade och målmedvetna uppdaterade vi webbsidan om och om igen för att kunna hugga först när det väl var dags. Vi kände vittring och ville så klart knipa platser i rätt grupper på rätt dag. Men ett par minuter före det magiska klockslaget började sidan gå som sirap och vi misstänkte konkurrens. Stor sådan. För varje uppdatering tog allt längre tid och plötsligt slängdes vi helt enkelt ut. Vi var inte längre inloggade utan stod utanför och stampade. Var och en på sitt håll. Ryckte i dörrarna, ångestladdade och nära panikslagna. För vi kom inte in igen. Sirap, eller segare än sirap. Inget hände utan det bara stod och tuggade.
Till slut kom vi in bara för att slängas ut på nytt. Svett längs ryggraden och tysta skrik för att inte väcka barnen. En inte full logisk inre panik över ens tillkortakommanden som förälder och ett stilla hat över servrar, datorer och teknik överhuvudtaget.
Men slutet gott och allting gott. För plötsligt hittade vi varsin lucka mellan några ouppmärksamma bytes och slank in, förbi en och annan etta och nolla och hamnade rätt. Så allt blev frid och fröjd. Rätt barn på rätt plats. Nu efteråt låter det nästan lite själviskt, men de egna barnen och rovdjursinstinkten osv, osv. Ja, du vet..
Sen stekte frugan pannkakor och jag hängde tvätt. Stortjejen får pannkakorna till utflyktsmat imorgon, men de extra som gräddades av bara farten åt vi själva upp. Det var också gott.
(dag 37)
Till slut kom vi in bara för att slängas ut på nytt. Svett längs ryggraden och tysta skrik för att inte väcka barnen. En inte full logisk inre panik över ens tillkortakommanden som förälder och ett stilla hat över servrar, datorer och teknik överhuvudtaget.
Men slutet gott och allting gott. För plötsligt hittade vi varsin lucka mellan några ouppmärksamma bytes och slank in, förbi en och annan etta och nolla och hamnade rätt. Så allt blev frid och fröjd. Rätt barn på rätt plats. Nu efteråt låter det nästan lite själviskt, men de egna barnen och rovdjursinstinkten osv, osv. Ja, du vet..
Sen stekte frugan pannkakor och jag hängde tvätt. Stortjejen får pannkakorna till utflyktsmat imorgon, men de extra som gräddades av bara farten åt vi själva upp. Det var också gott.
(dag 37)
23 oktober 2013
Övertrötta familjen
Det blev en obehagligt tidig morgon igår. I alla fall när man redan hade sömnbrist innan. Frugan skulle till sjukhuset och hade fått tid redan kvart i sju, svärföräldrarna är bortresta och att be en kompis komma över och passa barn eller skjutsa kvart i sex på morgonen. Nej. Den möjligheten har vi tyvärr inte.
Därför blev det alltså tidig uppgång för alla, in i bilen och iväg. Frugan lämnades av i god tid och vi andra käkade medhavda mackor på sjukhusparkeringen. Mörkt och regnigt var det, men i bilen väldigt mysigt. Sedan mot dagis, morgonfritids och jobb. Allt väl så långt.
Framåt eftermiddagen var det simskola för de två största, men även jag och lilltjejen skulle bada och det var då det började skära sig. Lilltjejen kom först jublande och skrek "BAAAADHUUUSET, men så vände det tvärt. Hon skulle plötsligt inte följa med från dagis, inte ta på skor, inte jacka, inte mössa, inte gå med till bilen, inte gå in i bilen, inte sätta sig ner i bilen, brottas när hon skulle spännas fast. Ja, ni förstår.
Väl framme fortsatte det i samma stil tills vi kom in i omklädningsrummet. Då tog istället mellankillen över och skulle inte klä av sig eftersom han inte fick eget skåp (vi hade inte fler hänglås), inte ta på badkläder osv, osv, osv. Övertröttheten gjorde sig minst sagt påminnd.
Väl inne vid bassängerna funkade som tur var allt strålande hela tiden och likadant vid duschandet efteråt. Inte bara strålande, utan fantastiskt. Och jag försökte verkligen hänga fast vid den känslan, jag lovar att jag försökte. Inte bara försökte utan bet mig verkligen fast, men sedan satte det igång igen och känslan slet sig. Inte klä på, inte göra si och inte göra så. Springa iväg med saker, springa och gömma sig osv, osv, osv. Ja ni förstår nu med.
Det var väl inte så farligt. Nej, egentligen inte. De var ju övertrötta och de är barn. Då kan det ju bli så. Och jag var så klart den lugna, förstående pappan som tog det hela med sans och ro. Visst var det så. Eller, njaaaa, kanske inte riktigt...
Dessvärre var jag också alldeles övertrött och det jobbiga var att efter ett tag - såväl före som efter badet - märkte jag hur jag blev en sån där förälder som man ibland ser och tänker att sån där förälder vill man verkligen inte vara. Ni vet den där som är sur, arg och grinig på nivån "jag orkar inte bry mig att andra föräldrar ser ogillande på mig för att jag är en sån här sur, arg och grinig förälder". En sån förälder. Och det just så det blev och jag skämdes något fruktansvärt men orkade helt enkelt inte göra något åt det. Orkade inte ta tag i mig själv och skrika SKÄRPNING FARSAN! SLUTA VARA SUR, ARG OCH GRINIG! Trist. Jag vet.
Väl hemma var vi faktiskt ändå ganska sams igen och det resten av kvällen. Självklart blev det förlåt sagda kors och tvärs och allt kändes bra igen. För alla, tror jag. Och nu ikväll känns det som att vi börjar komma ifatt. Vi är ganska mycket o-övertrötta och bara vanligt trötta, var skiljelinjen nu går mellan dessa tillstånd. Men det är väl kanske det där med humöret.
Man får trösta sig med att det blir inte så där dumt så ofta - och när det blir det finns det många chanser att bli sams. Och vi brukar alltid ta dem.
08 november 2010
Saker som var och sen inte var
Har på något sätt fått fullkomligt stillestånd. Tomt. Har inte haft möjlighet att skriva på några dagar och då borde det ju vara så att man bubblar av saker att skriva. Men inte då. Istället är det bara tomt. Alldeles tomt. Blankt. Vana bloggare känner säkert igen det, eller inte, men för en annan som nyss börjat är det väldigt frustrerande. Eller sakerna finns, men inte inspirationen.
Jag skulle ju kunna skriva om:
Jag skulle ju kunna skriva om:
- att dotterns sjörövarsäng nu är klar och blev rätt snygg faktiskt.
- minisemestern som vi åkte på trots att både jag och barnen är småkrassliga (host, snörvel) bara för att vi varit för snåla för att ta avbeställningsskydd.
- att minisemestern var badpaket - äventyrsbad och hotell i Halmstad (för barnfamilj ganska bra semester, för andra kanske inte så bra semester).
- att det var så mycket folk på badet att vi fick köa i en timma för att få komma in.
- att dottern i alla fall hade jättekul.
- att när frugan frågade vad jag tyckte var bäst med resan fick jag inte säga "att komma hem" (skyller det på förkylningen). Jag förstår henne.
- att både turistbyrån (där vi bokade) och hotellet tog betalt för resan varsin gång - så att den alltså kostade dubbelt så mycket, vilket vi upptäckte på hemvägen när vi tankat och skulle betala och det inte fanns några pengar kvar på mitt kort.
- att vi trots detta stannade på IKEA och försökte tömma även frugans kort.
24 oktober 2010
Skolk så det stänker om det
Dottern skulle egentligen till simskolan idag, men hon tycker det är jätteotäckt. Framförallt efter förra gången när en kille brottade ner henne under vattnet. PANIK som satte sina spår. Därför inte läge för simskola idag, så vi åkte till grannkommunen istället och gick på äventyrsbad. Så jäkla bra! Det började lite ångestladdat när hon klamrade sig fast vid mig ute i vattnet, men innan vi åkte hem simmade hon runt helt själv med armpuffar i den djupa bassängen. Lyckat skolk från simskolan!!
10 oktober 2010
Årets dyraste bad
Idag var det besök på badhuset när dottern skulle på simskola. Pappa K och sonen skulle också passa på att bada och frugan skulle bara titta på. Det började med att sonen kissade på både sig och golvet så fort blöjan kommit av och sedan var det liksom kört. För vem skulle inte bli ledsen av att kissa ner sig? Därför blev duschandet inte bra. Panikslaget klamrande i bassängen. Snart stelfrusen och därför slutbadat. In i dUSCHen igen. Testa bastun. FY! Ut och dUSCHa, nu med schampo och tvål. Pappa Ks aktie har nu fallit som en sten. Torka. På med kläder. Fram med banan och humörsvängning. Go och glad kille igen efter årets dyraste bad; 7:50 kr/minut.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)