Mammons lustar

Har lyckats lura mig själv till att jag kommer att börja blogga mycket mer om jag skaffar en chromebook. Vet egentligen att detta nog inte är helt sant. Verkligen inte. Ändå sitter jag nu här med en Acer c720 och skriver och har en sån där lyckokänsla i magen som man bara har när man precis öppnat sin julklapp, födelsedagspresent, lönekuvertet eller kylskåpet efter att någon annan varit och veckohandlat. Ungefär något sådant. Och för skams skull kan jag ju inte låta bli att skriva några rader.

Frugan retas och undrar om jag ska förvara den tillsammans med andra saker jag verkligen behövt köpa, men sedan inte använt så där superflitigt. Hoppas innerligt inte att den hamnar där. Den ska istället bli välanvänd. Det är i alla fall tanken och det är ju ändå tanken som räknas.

Själva köpandet tog dock sin tid. Som katten kring het gröt har jag snirklat runt näthandlarnas lockande sidor, väntat på lämpligt byte, beredd att hugga. Läst tester och läst tester och läst tester och sedan läst dem en gång till och så igen. Sett youtube-recensioner och försökt lista ut vilken jag egentligen behöver allra, allra mest. En Acer c720 eller en Asus c200. Till slut kom jag fram till att det nog var en Acer jag innerligt behövde. Och nu sitter jag alltså här. Och bloggar. För skams skull.

Bland gamla sketna bytes

Hela kvällen försvann i tre gamla datorer. Gick upp i rök bara någonstans bland gamla dammiga bytes och glappande kontakter. Lite nojig vill jag radera det som finns på hårddiskarna innan vi lämnar bort dem för gott, men det finns en anledning till att vi ersatt dem. De är så sega att allting tar en hel evighet att göra, som att ladda ner ett program från nätet. Tugga-tugga-tugga-tugga... Så hänger sig datorn, måste börja om osv osv i evighet. Amen.

Snart ger jag upp.

(dag 99)

Föräldrapaniken och datorångesten

Skulle anmäla barnen till höstens simskola nu ikväll och startskottet gick klockan 20.00. Prick då skulle platserna släppas på simskolans sida och vi satt klistrade vid varsin dator för att anmäla varsitt barn. Taggade och målmedvetna uppdaterade vi webbsidan om och om igen för att kunna hugga först när det väl var dags. Vi kände vittring och ville så klart knipa platser i rätt grupper på rätt dag. Men ett par minuter före det magiska klockslaget började sidan gå som sirap och vi misstänkte konkurrens. Stor sådan. För varje uppdatering tog allt längre tid och plötsligt slängdes vi helt enkelt ut. Vi var inte längre inloggade utan stod utanför och stampade. Var och en på sitt håll. Ryckte i dörrarna, ångestladdade och nära panikslagna. För vi kom inte in igen. Sirap, eller segare än sirap. Inget hände utan det bara stod och tuggade.

Till slut kom vi in bara för att slängas ut på nytt. Svett längs ryggraden och tysta skrik för att inte väcka barnen. En inte full logisk inre panik över ens tillkortakommanden som förälder och ett stilla hat över servrar, datorer och teknik överhuvudtaget.

Men slutet gott och allting gott. För plötsligt hittade vi varsin lucka mellan några ouppmärksamma bytes och slank in, förbi en och annan etta och nolla och hamnade rätt. Så allt blev frid och fröjd. Rätt barn på rätt plats. Nu efteråt låter det nästan lite själviskt, men de egna barnen och rovdjursinstinkten osv, osv. Ja, du vet..

Sen stekte frugan pannkakor och jag hängde tvätt. Stortjejen får pannkakorna till utflyktsmat imorgon, men de extra som gräddades av bara farten åt vi själva upp. Det var också gott.

(dag 37)

När man varit mer OFF än ON

Det finns ett uttryck som säger "När det regnar manna ifrån skyn har den fattige ingen sked". Det gäller inte mig just nu, utan det handlar mer om att jag varit för lat för att hämta skeden. Typ.

Den som kikat lite på min blogg har sett att jag utmanat mig själv att äta bättre, motionera oftare och sova mer och att jag för detta ändamål knåpat ihop ett litet poängsystem. Vinsten är att jag vid 400 poäng ska få köpa en mini-PC. Det har jag i sann demokratisk anda beslutat helt enväldigt, främst eftersom det inte finns någon risk att familjen någonsin måste sätta av några slantar till detta.

Men om jag hade varit flitig skulle jag köpt den där mini-PC:n för några månader sedan. Och om jag hade varit ganska, eller hyfsat eller i alla fall någorlunda duktig så kunde jag gjort som Ketchupmamman och slagit till nu när OnOff går i konkurs (även om jag peronligen hade valt att köpa en fungerande dator, men det är skönt och berikande att det finns olika sorters människor).

Av någon konstig och helt oväntad anledning har jag dock bara lyckats skrapa ihop 56 poäng än så länge och därför förtjänar jag ingen mini-PC. Men har jag tur så kanske Media Markt eller Elgiganten går i konkurs lagom till år 2037 när jag skramlat ihop mina 400 poäng, även om jag tvivlar starkt på att man då hittar mini-PC någon annanstans än på museum.

Så lunkar vi på igen

Ordningen är återställd. Frugan hemma efter en veckas kursande på annan ort. Hör att det spolar i vattenkranen i badrummet, så jag vet att det är på riktigt. Och nu kom hon och sa god natt! Datorn, den bärbara, står åter på bänken i köket. Det känns också tryggt. För den stationära bara bråkar och står i. Man måste ta det varligt. Följa vissa rutiner för att det ska gå smidigt. Jag tror att den har ADHD, om man nu ska ställa diagnos. Eller så är det en annan bokstavskombination: DELL. I vilket fall har det varit för kämpigt att använda den till att blogga, så därför har allt legat nere några dar.

Skönt i alla fall att alla är hemma igen. Frugan, magen och datorn. Nu kan vi falla tillbaka i det invanda. Rutiner.

Den där musen..

Vi har sån där musplatta eller vad det nu heter på den nya bärbara. Den lever tydligen sitt eget liv eller vill bara lite busig. För ibland när man skrivit något låååångt eller fyllt i en otrolig massa saker i ett formulär och bara ska flytta pilen lite, så hoppar webläsaren flera sidor tillbaka. Sedan är allt förlorat. Och jag svär.

Då är vi inte riktigt kompisar. Jag och datorn.

Konstig nog... sjukt nöjd

Så var julen över. Ganska så i alla fall. För det där med annandag har jag inte riktigt fattat eftersom varje dag är en annan dag och dessutom är jag ju ledig på söndagar i alla fall. Men det finns väl någon mening med det med.

Det blev den bra jul i alla fall. Och barnen verkar nöjda. Det är väl huvudsaken. Själv är jag riktigt nöjd förutom med kylan som tränger in i hus och märg och ben. Värmepumpen jobbar så att tusenlapparna flyger, men huset är så jäkla oisolerat så det knappast hjälper. Jag bara undrar hur de egentligen tänkte när huset byggdes på 60-talet!? Och VARFÖR har ingen varit här och tilläggsisolerat under hösten? VARFÖR?????

Natten till idag -22 grader ute (jäkligt kallt för att vara här) och 13 grader på ytterväggens insida. Visserligen hela 17 grader mitt i rummet, så varför klaga?!

Sjukt nöjd är jag i alla fall med den sena julklappen jag och frugan gav varandra idag. Den som jag sitter och skriver på nu. Den där bärbara datorn som vi pratat om sedan i somras, men inte kommit till skott med att köpa. Förrän nu. Gôtt! Äntligen min, jag menar vår. Bara min vår.

... kanske inte blir så farligt

Känner mig lugnad igen efter att vi blev av med Mac:en igår. Fick besked idag om att vi kan få låna den igen - de behövde den bara tillfälligt. Så bra! Då kan vi skjuta den stora frågan PC eller Mac på framtiden. Igen.

Livet efter Mac...

I somras skulle vi köpa ny dator. Bärbar. För den gamla stationära som vi köpte begagnad känns mer och mer som ett tröskverk. PC. Dell. Suck. Men vi kom aldrig till skott. Kunde inte bestämma oss. Och det är faktiskt, dessvärre, ganska vanligt när det gäller oss.

Främst kunde vi inte välja om vi skulle ha PC eller gå tillbaka till Mac. Och veckorna gick. Det slutade med att vi fick låna en bärbar Mac som mest stod i köket och underhöll den som lagade mat, den som inte tittade på TV, den som inte hängde tvätt just den kvällen och, ja ni förstår. Någon blev alltid sittandes vid Mac:en och konstigt nog var denna någon oftast jag.

Det hela hade kanske slutat bra om inte någon annan sagt idag: Är ni hemma i eftermiddag? Vi måste ha tillbaka datorn. Så nu sitter jag här och knattrar på den gamla PC:n igen och ser liksom inget ljus i tunneln. Kylfläkten surrar som besatt. Det tar tiiiiiid att öppna program och nu är mitt te dessutom ljummet. Det var mycket bättre förr! För några timmar sen.

Det är dags att köpa dator.

Men PC eller Mac.....?