Gladkonst

Vissa konstuttryck blir man nästan alltid glad av, t.ex stickgraffiti. Hur underbart är det inte att se lyktstolpar värmas av stickade plagg och andra annars trista miljöer lysas upp av stickningar i glada färger. Grymt häftigt.

Såg denna på en tur till Västerås. Bara som exempel.

(dag 55)

När något blir något annat

Ibland planerar man någonting och i ens huvud ser det ut på ett visst sätt, men i verkligheten blir det helt annorlunda. Kanske inte sämre, men annorlunda.

Idag gjorde vi vårutflykt, konstrunda på Kinnekulle. Det tog ett tag att ta sig dit, men väl där skulle vi fika gott, göra några stopp hos diverse hantverkare och konstnärer. Äta god lunch och sakta dra oss hemåt. Så var det ju planerat. Sedan åkte vi iväg.

De två minsta var inte riktigt lika tålmodiga och lugna som sina föräldrar. Inget konstigt med det, utan det konstiga är att man lyckas förtränga den detaljen när man planerar. Det tänks helt enkelt bort. Så det där lugnet infann sig inte riktigt. Gott fika blev det iofs, men så många stopp blev det inte. En del jagande efter barn blev det däremot. Klättrande, hoppande barn. Och en hel del bråk i baksätet. Och en cache, vilket inte var planerat innan.

Den goda lunchen på restaurang var antingen alldeles, alldeles, ALLDELES för dyr för oss, eller så var det fullt, eller så tog de inte kort och vi hade inte kontanter. Slutade med att vi köpte picknick på Coop, satt i bilen med utsikt över Vänern och mumsade. Mackor med skinkost, kalla plättar med sylt, Risifrutti och festis. Rätt mysigt det med, men som sagt inte riktigt som det sett ut i huvudet från början. Den där filmtiteln "Det blir aldrig som man tänkt sig" dyker ofta upp i huvudet. Dvs den där komedin av Måns Herngren och Hannes Holm.

På vägen hem stensov tre övertrötta barn nästan hela vägen. Gissa om några hade svårt att somna ikväll. 

(dag 29)

Om jag bara haft en magisk liten låda

Idag långfredag. Den enda i år, precis som vanligt. Annars hade det varit konstigt. Påskriset som jag och dottern skulle gjort på någon ledig stund idag blev inte gjort, men det blev konstvandring i alla fall. Akvareller, keramik och blandteknik i huvudsak vilket passade mig perfekt eftersom jag är såld på akvareller (de skira, snygga, ljusa), men även keramik.

Och inspirerad blev jag för fösta gången på vääääldigt länge. Åkte direkt hem och tog fram penslar, färdigspänt papper (som släppt lite i ena sidan, men det är ju inte så konstigt eftersom det stått i hörnet och längtat något år eller två) och färglådan. Mindre nöjd med resultatet och nu rädd att inspirationen flyger ut genom fönstret som en liten yster vårfågel, för att inte komma tillbaka igen på en evighet. Hoppas verkligen inte att det blir så. Men visst hade det varit skönt att kunna ha den i en liten låda för att ta fram den i lagom doser när den behövs.

Art for sale, but not för mig

Knatade in på en liten konstutställning på väg från tåget idag. Efter tips från min fru. Tavlor och keramik. Var inte alls på humör egentligen när jag gick in och först inte särskilt impad. Men plötsligt fastnade jag eller nära drunknade i en tavla. Kunde inte se mig mätt. Fantastisk och tilldragande. Vild och vacker. Bara - måste - ha!! Men 1200 för en tavla är pengar som inte finns. Det är nästa veckas matkonto. Eller något annat mycket viktigare. Barnens dagis, som exempel. Men oj vad den drar. Oj!