Ren njutning

Uppstånden igen ifrån de döda. Kanske ska man inte se det så dratmatiskt, men den här bloggen var i det närmaste död när jag hoppade på bloggutmaningen att blogga varje dag i 100 dagar. Nu, 102 dagar senare, skriver jag det hundrade inlägget. Har alltså bara missat två dagar, som jag sedan tagit igen. Känns helt underbart om jag får säga det själv.

Det är nästan så att det borde firas, men nöjer mig med att sitta framför Sagan om Ringen på TV4 och dricka hembryggt öl. Kan inte ta åt mig äran själv av ölet, det är fådda flaskor, men gott är det. Ganska starkt. Filmen har jag sett flera gånger förr, men den är bra. Riktigt bra.

Nu återstår det att se om jag fortsätter blogga när utmaningen är klar. Får hoppas att det blir så. Vi får väl se.


(dag 100)

Bland gamla sketna bytes

Hela kvällen försvann i tre gamla datorer. Gick upp i rök bara någonstans bland gamla dammiga bytes och glappande kontakter. Lite nojig vill jag radera det som finns på hårddiskarna innan vi lämnar bort dem för gott, men det finns en anledning till att vi ersatt dem. De är så sega att allting tar en hel evighet att göra, som att ladda ner ett program från nätet. Tugga-tugga-tugga-tugga... Så hänger sig datorn, måste börja om osv osv i evighet. Amen.

Snart ger jag upp.

(dag 99)

Teknikens under

Tänkte på det när jag åkte tåg med barnen idag. När jag var liten var tågen helt annorlunda. De var slamriga och inte jättebekväma, man fick ta lite mod till sig för att gå mellan vagnarna och toaletten var bara ett rör rakt ner på rälsen. Men ändå, vilken skillnad mot tågen som mina föräldrar åkte med när de var barn. Och även om man märkte hur standarden sakta förbättrades, var det ju omöjligt att tänka sig hur tågen skulle se ut och vara i framtiden. Dagens tåg är ju något helt annat och kan ju nästan inte jämföras på samma dag, även om de gamla var mycket charmigare.

Undrar om barnens upplevelse kommer att bli densamma när det gäller exempelvis tåg. Kommer dagens tåg att kännas som gamla och skramliga när de tänker tillbaka och jämför? Och all annan teknik? Sitter just nu och skriver på en iPad som är precis ny. Tänker att den kommer att vara skrattretande mossig om bara några år, men har svårt att föreställa mig vad som skulle kunna komma istället. Det visar sig så klart, men nuet är ändå nuet.

(dag 98)

Stortjejen röjer runt

Det var nästan skönt att få ett litet avbrott i värmeböljan och medan regnet öste ner utanför blev det storröjning inomhus. Stortjejens rum som grott igen allt mer kunde tömmas på nästan hälften av alla saker och kläder och nu känns det ganska normalt igen. Men det tog hela dagen så nu är man helt utslagen.

Ligger på soffan och håller ett halvt öga på fotbollen, men det känns lite som att det kvittar vem som vinner och då är det inte heller så spännande att titta. Men jag har salta pinnar, så jag klagar inte.

(dag 97)

En sån liten skit

Helt plötsligt slog det till och sen började det dunka och bulta i fingret och vidare upp i handen. Inte direkt, men ganska snart. Sedan slutade det inte att bulta på ett helt dygn. Och ändå kändes det bara löjligt - en liten smäll från en trädgren på ringfingernageln och sen så fånigt ont. Nyss fick jag loss en liten jäkla sticka - inte mer än ca 1 x 1 mm - och allt blev bra igen. Att en sån riktig liten skitsticka instucken under sidan av nageln kan irritera så. Löjligt.

(dag 96)

I väntan på en glassbil

Jag hatade den där glassbilsmelodin ett tag. Tut-tut-i-le-tut tut-tut-i-le-tut tut-tut tut-tut tut-tut. Eller hata kanske är att ta i, för det var ju inte så att jag sprang ut med borrmaskin så fort jag hörde den. Men ett tag drog den alltid igång sin melodi när den körde förbi utanför vårat fönster samtidigt som vår äldsta dotter precis hade somnat. Då svor jag inombords. Hon var kanske ett eller två eller tre år på den tiden.

Sedan dess har vi flyttat och hon är inte lika lättstörd. Inte de andra heller och jag tänker inte så mycket på den där melodin när jag hör den. Men ungarna däremot, när de är vakna. Trots att vi aldrig brukar köpa kommenterar de jämt melodin när de hör den eka över samhället. Så idag bestämde vi oss för att köpa och kollade på hemsidan när den skulle komma till vår gata och gick ut och väntade. Och väntade. Och väntade. Vi hann spela fotboll och basket. Cykla och köra några skottkärror med ris. Väntade och väntade. Plötsligt gick tjuvlarmet på en grannes hus längre ner på gatan och några andra grannar kom rusande för att fånga den eventuella tjuven - som visade sig vara husinnehavaren själv som glömt att stänga av i tid. Sedan väntade vi lite till medan vi hörde glassbilens melodi bli mer och mer avlägsen.

Den hade glömt bort vår gata. Eller bara struntat i den. Jag tror aldrig någon köper här på vår gata, så jag förstår att chauffören. Det har liksom varit meningslöst. Vi har visserligen köpt förut, men bara en gång. För tre år sedan. Så det känns svårt att begära för mycket.

Barnen fick gå in och spisa drömmar istället. Först såna vi bakat och nu såna som John Blund serverar. Nästa gång kanske vi ringer bilen för att höra om den kommer. Om ett par år eller så.

(dag 95)

Värmen och kylan

Idag var det läge för trädgårdshäng för hela familjen och för att ha det lite lugnare och svalare tog jag en tur för att skaffa ny barnpool. Den gamla slängdes förra året och någon ny har det inte blivit förrän nu. Passade även på att handla mat i storköpet och det är konstigt att jag inte är kvar där än. Svalt och skönt. Har nog aldrig gått runt så mycket i onödan.

Hemma igen tog det nog en halvtimma, minst, att pumpa upp poolen - men poppis blev den. Och det var ju liksom huvudsaken.

(dag 94)