För snart ett år sen skrev jag om när jag träffade en kompis för första gången på 19 år och det kändes ungefär som att det var någon månad sedan vi träffats förra gången, men under tiden hade båda hunnit skaffa familj mm mm. Nu har det hänt något liknande, men i ett mindre format eller vad man nu säger.
Det var nästan två år sedan jag träffade en av mina närmsta kompisar, det har bara blivit så dessvärre. Idag var det dags att träffas igen och det kändes precis som förut och som om det var högst en månad sedan vi sågs. Men det var alltså två år sedan och under den tiden har hunnit skaffa en fru och fått ett barn. Det är så konstigt egentligen att man kan känna så, dvs att man känner sig så nära någon trots att man missat så viktiga händelser i den personens liv. Men det är också väldigt, väldigt skönt att det kan fungera på det viset. Hoppfullt på något sätt. I alla fall för mig som är urdålig på att hålla kontakten med folk.
(dag 92)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.