Häromdagen damp det där sabla kuvertet med dagiskort ner i brevlådan. Samma sak varenda, jäkla år. Vi hade ändå försökt vara duktiga och avbeställa i tid på nätet eftersom de ju är SÅ JÄKLA DYRA. I år skulle vi bara ha gruppfoton från dagis och skolkatalog från skolan (det skulle ändå dra iväg på flera hundra). Så var det bestämt. Och därför avbeställde vi resten. Men av någon anledning missade vi att stoppa lilltjejens kort i tid och därför kom hela paketet med foton i alla tänkbara varianter. Stora, små, i färg och svartvitt. Glada miner och allvarliga. Fina. Men dyra.
Visst, det är bara att skicka tillbaka. Portot är redan betalt. Men det blir en extra grej att komma ihåg och risken är stor att vi missar att lägga korten på lådan i tid. Det är väl också hela affärsidén, men det irriterar. Fast det som verkligen retar mig är att de producerar kort som jag inte beställt och förväntar sig att jag ska betala flera hundra för dem - annars kastas de i soporna. Jag antar det i alla fall, att de slängs. För vad kan de annars göra av dem? Grymt resursslöseri. Smart affärsidé kanske, men grymt resursslöseri. Och faktiskt lite hånfullt, när man tänker efter.
Inser att det där med skol- och dagisfoton är lite samma som med ved. Den värmer flera gånger; först när man hugger, sen när man bär in och till sist när man eldar upp den. Fotona värmer inte, men gör en förbannad flera gånger; först när man får dem i brevlådan, sen när man måste få tillbaka dem i tid och sen varenda jäkla gång man tänker på dem.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.