Idag kom det ett sånt där riktigt slag i magen. Så att man vaknar och fattar att nu är det dags. På riktigt. Ett sånt där: Det ska bli förlossning. Och du ska vara där. För du ska bli pappa igen. Känn på den du pappa K!
Det var profylaxkurs. Repition. I Göteborg. Och vi andades. Och masserade. Tryckte och fikade. Och låtsades krysta. Utan att skratta. Slappnade av och lyssnade. Och det kändes så jäkla bra! Hela tiden och efteråt. Det kändes som att vi kan det här och vi fixar det här. För vi vet hur man gör. Vi minns hur man gör. Och nu ska det gå ännu bättre än sist, då det också gick bra. Herregud, man låter som en frälst.
Men finns det något som man ska göra innan en förlossning så är det att gå profylaxkurs. I alla fall om man är man.
Samtidigt kom en lätt panisk känsla om att snart är det dags. Snart Tänk om det går för fort. är Tänk om vi inte hinner in. det Tänk om frugan föder i Umeå nästa vecka när hon är där. dags! Tänk om, tänk om, tänk om... Men så tänker jag tänk OM! och andas så där djupt och bra och avslappnande som vi påmindes om idag. Tänker om. Tänker på ett annat sätt. Djupandas med små flås emellanåt. Hittar tillbaka till den där tryggheten igen. Vissheten. Och lugnet. Inre frid.
Ja, ja. Låter lite väl frälst och vi måste öva och det är svårt att planera och det är mycket vardag innan dess och hur ska det gå med vagga och exakt hur svartsjuk kommer sonen att bli... Men i alla fall. Halleluja!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.