Blir ibland lite orolig för mig själv, som när jag hittar papper på skrivbordet som jag borde sett till att få vidare för länge sedan, men totalt glömt bort. Eller när man lovar att kolla någonting så fort man kommit tillbaka till sin arbetsplats, men väl där en halv minut senare så är det som bortblåst. Eller när man ska handla en enda sak och irrar runt planlöst i affären för att komma hem med tio saker - men inte den rätta.
Eller som idag, när jag pratade i telefon med en som undrade om jag fått en blankett med posten och jag sa tvärsäkert nej. Flera gånger. Vad konstigt, sa hon. Ja det var konstigt, sa jag. Jättekonstigt. Innan jag såg att den låg framför mig på bordet. Där jag lagt den själv. Eller vänta lite nu, här ligger den visst. Det känns som att man har lite för många bollar i luften då. En aning så där.
Än så länge kommer jag ihåg att ta mig hem i alla fall och har ännu inte glömt att hämta barnen på dagis TA I TRÄ! Men det är väl bara en tidsfråga. Tittar ut genom fönstret och inser att det där som skulle gjorts i trädgården för flera veckor sedan totalt glömts bort. Det också.
Det är kanske dags för medlemskap nu i Tankspriddas Riksförbund, men glömmer ju alltid bort att ansöka.
Lämna gärna en kommentar om du känner igen dig. Och kommer ihåg.
(#blogg100 dag 59)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.