.. med en fästing som pricken över i

Helgen avslutades med något som kliade i naveln när jag låg där i går kväll och väntade på skönhetssömnen. En fästing. Får man nu borrelia eller TBE (typiskt om vaccinet inte hjälper) så är ju liksom den helgen fulländad..

.. å så en sån där bokstavskombination på det..

Frugan med tjejkompis tog kvällspromenad och efteråt hamnade vi alla tre i diskussion om bland annat genusfrågor. Intressant det där med manligt och kvinnligt och det som snarare visar sig vara personrelaterat än genusbetonat. Jag och kompisen är tydligen lika som bär på ett sätt - båda har svårt att bryta upp och påbörja nästa sak. Typ komma iväg till jobbet, komma iväg från jobbet, gå och lägga sig för att man måste upp tidigt nästa dag. Det är ADHD-genen, sa frugan med ett snett leende. Med det blir det liksom punkt.

Så jag säger godnatt. Och går kanske och lägger mig.

När livet sätter punkt för pizza

Jag känner till en bagare som blev glutenintolerant. Det kan man kalla ödets ironi. Men han kan trösta sig med att inte vara ensam. Svenska Celiakiförbundet påstår att ca 1 procent av svenskarna kan ha glutenintolerans eller celiaki. Det är ju ganska många, när man tänker efter.

Själv har jag faktiskt funderat på det med jämna mellanrum under flera år, efter att min storasyster fick sin dom: Du döms härmed till glutenfri kost på livstid! Ganska snart efter det tog jag med mina diffusa, men liknande symptom till läkare och krävde gastroskopiundersökning. Dvs en undersökning där de kör ner en slang genom halsen för att ta prover i tarmen. Läkaren var säkert sadist för jag fick min vilja igenom och det visade sig vara f-ö-r-s-k-r-ä-c-k-l-i-g-t! Troligen det absolut värsta jag någonsin varit med om. Någonsin! Jag fick total panik och försökte slita upp slangen medan de slet loss små bitar av tarmhinnan. Sköterskorna fick hålla fast mig och undersökningen fick avbrytas, men av det de hann se så verkade jag inte ha någon glutenintolerans utan betraktades mer som en parasit på sjukvårdens begränsade resurser. Eat wheat! sa de surmulet. Ungefär.

Jag lydde och körde på med mackor, pizzor, pasta och ständigt krånglande, bråkande mage. Under åren som gått sedan dess har det konstaterats att min mamma har glutenintolerans, att min mormor hade det och nu senast att min andra syster sannolikt lider av det också. Man börjar se ett mönster.. hmm, släktskap..

Här hemma har det i alla fall blivit väldigt mycket mackor den senaste tiden. Och nu bråkar magen väldigt. Så mycket att till och med frugan - som i vanliga fall ganska förståndigt viftar bort mina lätt hypokondriska funderingar - sagt att jag nog borde testa glutenfritt. Ett tag i alla fall. Så nu blir det så. Med start imorgon.

Därför blev det till att svulla varma mackor idag. Och nu avnjuter jag en kall öl (med gluten i) och äter nybakat (nåja) bröd - som den dömdes sista måltid ungefär - för att imorgon vakna upp till en glutenfri period på några veckor. Samtidigt läser jag på nämnda förenings webbsida att "Det är viktigt att man inte själv experimenterar med glutenfri kost innan tarmundersökning utförts." Jo, tjosan! Nu ska här experimenteras hej vilt och om det märks någon förändring så får jag väl börja käka vete igen så att jag kanske - KANSKE - kan göra en ny gastroskopi, men i så fall djupt, djupt nedsövd.

Nåväl. Vad är väl en nybakad fralla? Den kan vara dötrist och långtråkig och alldeles... alldeles underbar..

När man varit mer OFF än ON

Det finns ett uttryck som säger "När det regnar manna ifrån skyn har den fattige ingen sked". Det gäller inte mig just nu, utan det handlar mer om att jag varit för lat för att hämta skeden. Typ.

Den som kikat lite på min blogg har sett att jag utmanat mig själv att äta bättre, motionera oftare och sova mer och att jag för detta ändamål knåpat ihop ett litet poängsystem. Vinsten är att jag vid 400 poäng ska få köpa en mini-PC. Det har jag i sann demokratisk anda beslutat helt enväldigt, främst eftersom det inte finns någon risk att familjen någonsin måste sätta av några slantar till detta.

Men om jag hade varit flitig skulle jag köpt den där mini-PC:n för några månader sedan. Och om jag hade varit ganska, eller hyfsat eller i alla fall någorlunda duktig så kunde jag gjort som Ketchupmamman och slagit till nu när OnOff går i konkurs (även om jag peronligen hade valt att köpa en fungerande dator, men det är skönt och berikande att det finns olika sorters människor).

Av någon konstig och helt oväntad anledning har jag dock bara lyckats skrapa ihop 56 poäng än så länge och därför förtjänar jag ingen mini-PC. Men har jag tur så kanske Media Markt eller Elgiganten går i konkurs lagom till år 2037 när jag skramlat ihop mina 400 poäng, även om jag tvivlar starkt på att man då hittar mini-PC någon annanstans än på museum.

Lite smått förälskad..

För någon vecka sedan fick jag hem ett brev från Telia som sa att bindningstiden för min mobil gått ut och att om jag nu köpte en smartphone med bredband så skulle jag få gratis Spotify i 6 måna... ZZZOOOOOMMMM så satt jag vid datorn och kollade in mobiler. Ja, jag vet. Det är lite nördigt, men att köpa ny mobil är ju bland det absolut roligaste som finns. Att uppgradera sig till en smartphone är - har jag upptäckt - ännu roligare. Man blir som ett barn på julafton. Följer det dessutom med Spotify så känns tomten extra snäll.

Några dagar lyckades jag värka på det innan jag slog till på en Sony Ericsson X10 mini pro... och ja - jag är redan smått förälskad. (Hur nördigt är inte det. Nästan lite fjortis-varning på sånt, eller? Jag får väl skylla på ålderskrisen. Ännu en gång.)

Och just det. Jag är ju med Spotify igen. Två månader tog det ungefär innan jag övergav snålversionen. Visserligen är jag ännu inte betalande, men jag förstod ju redan efter att ha haft det en dag i mobilen att jag nog är ohjälpligt fast. För jag har hittat musiken igen. Halleluja! Det är väl ungefär som när unga lockas till droger - först är det gratis, tills de är fast. Och sedan... Fast den dagen den sorgen, som man säger.

det var länge sen

När jag var liten cyklade vi ibland till "byggleken". Ett ställe där man i sann 70-talsanda fick låna hammare, såg, brädor och spik för att fortsätta bygga på den enorma skapelse som massor av ungar hjälpts åt med. Som en gigantisk koja med gångar och rum lite varstans. De tuffa grabbarnas skapelse. Vi, dvs jag och bästa kompisen N vågade inte bygga, för vi var inte så tuffa. Men klättrade runt gjorde vi. Högt och lågt. Överallt. Inne i och utanpå.

Idag finns "byggleken" inte kvar och dagens normer för lekpatser gör väl att ingen ens skulle komma på tanken att dra igång ett sånt projekt igen.

Men det där med att såga, hamra och klättra är ju lika spännande ändå. Sonen bär dagarna i ända runt på leksaksåg och leksakshammare. Första orden på morgonen är ofta "Pappa åga, bäda, BRRRRRRRRRR" och så planerar han att vi ska gå ut så att jag kan såga brädor med maskinsågen. Besvikelsen är stor när pappa istället ska till jobbet. Förtvivlan.

Stortjejen har egen verktygslåda med riktiga barnverktyg. I den bor det också mucklor. Men hon är inte lika entusiastisk som lillebror. Klättra gör hon däremot högt och lågt. Och gärna. Vilket radrarpar de blivit. Där på "byggleken".

i augusti när sommaren regnat bort

Åska i luften, men inte mycket regn. Istället trycker det över människorna och lurar. Väntar och funderar. Men i nordväst ser det ut att klarna innan natten smyger in. Om denna sommar ska minnas som en regnig återstår att se.

I augusti börjar i alla fall stortjejen förskoleklass, sexårsverksamhet eller skolan. Kärt barn har många namn. Mitt kallas bland annat stortjejen, i alla fall här på bloggen, och jag har svårt att se henne som annat än den stora tjejen samtidigt som hon är min lilla som blivit så ofattbart stor som.. Ja ni fattar. Blandade känslor är det i alla fall inför att dagistiden tagit slut för hennes del. Samtidigt är integriteten så stor ibland så man nästan glömmer hur liten hon trots allt är.

Men mest kretsar tankarna kring den hägrande semestern. Den smyger fortfarande lite retsamt några dagar bort, men kommer närmre och närmre. Jag börjar få upp vittringen och snart slår jag till. Hugger tag och släpper inte i första taget. Det är trots allt sommar och dags för ledighet. Med regn eller sol. Åska eller ej.