Totalt mörker vs Sauk & Lundell.

Det är grymt mörkt ute nu. Kolsvart utanför tåget, men här och där skymtar ett lysande fönster där det sitter någon tomte och ugglar. Tåget hittar fram i alla fall och just nu är det huvudsaken. Snart väntar bio, men jag har faktiskt ingen aning om vilken film vi skulle se. Någon rysk kanske.

Tydligen har Twitter bytt stjärnor mot hjärtan idag. Man vänjer sig säkert vid det också, men det är ju inte samma. Inte samma alls. Känner mest för att citera Stefan Sauk, men det känns lite gubbigt så jag låter bli. 

Drar igång Lundell istället på Spotify och inser att det nog är minst lika gubbigt. Eller mer. 

Läs även andra bloggares åsikter om tåg, twitter, lundell

Måndag igen. Hela jäkla dagen.

Sitter och spanar ut över ett passerande Göteborgsvimmel. Höstjackor som drar förbi caféets fönster.

Det är en paj senare och jag drar girigt i mig ännu en balja kaffe som blandas i magen med en tidigare Treo. Känner mig lite som en koffeinjunkie. När det gäller kaffet alltså. Det är måndag och den stora tröttheten manglar över tinningarna. En dag som bara måste passeras innan det går att leva igen.

Men det regnar inte och är inte så fasligt kallt. Trots november. Vardagssurrealism. 

Läs även andra bloggares åsikter om höst, lunch, kaffe

Varenda jäkel verkar lägga ner.

Hasar mig runt på en massa olika bloggar för att hitta något nytt, kul att följa. Det går så där. Inte nog med att klockan tickar på alldeles för snabbt för att vara söndagskväll, de flesta bloggare verkar ju ha slutat att göra just det - blogga alltså. Det gör att jag känner mig lite desperat på något sätt eller bara hopplöst efter som precis nystartat mitt bloggande, men å andra sidan känns det som att jag och andra sällan är rätt lika.

Hittar i alla fall några lovande sidor att följa, så jag hänger kvar hos dem ett tag.

Nu är det nog höst på allvar. Övergången till november innebär att man liksom får sluta hoppas på sommarvärme och inse att fem långa månaders gråregn väntar. Därför plockades studsmattan ner idag. Inte hela tingesten - skelettet står kvar i trädgården som någon slags symbol över, tjaa.. något. Det blev i alla fall varken benbrott eller avbitna tungor i år. Man får vara glad åt det lilla.

Imorgon tåg, jobb, tåg igen. Dessutom måndag. Hur kan man ha sån tur?


Läs även andra bloggares åsikter om bloggar, november

Allvarligt. Ska det här kallas frukost?!

Fördelen med att vara hemma igen efter två nätter på hotell är att, tja, jag vet inte riktigt. Någon natt till hade varit ok. Nackdelen är definitivt frukosten. Det går att vänja sig vid hotellets frukostbuffé rätt snabbt och totalt smärtfritt. Att vänja sig tillbaka vid en gapande tom kyl är inte lika lockande. Det gör ont ända in i själen.

Yoghurt (naturell) och det sista smulet ur cornflakespaketet är inte riktigt samma som fem olika sorters mjukt bröd och sjutton olika pålägg, fyra olika sorters yoghurt, bacon, korvar, kokta ägg, melon, skivade grönsaker, croissanter osv, osv, osv. Inte ens i närheten.

Men i och för sig kan man sitta här i morgonrock och sleva in sin så kallade frukost utan att någon tittar konstigt på en - för morgonrocken. Jag får fokusera på det.

Läs även andra bloggares åsikter om frukost, söndagsmorgon

Resandets tröstlöshet.

Mil efter mil med motorväg som segar sig fram genom landskapet. Huvudstaden i ryggen och - inte hemlängtan - men reströtthet. Tittar ut på ändlösa meter av viltstängsel. Frågan är om det ska stänga ute djuren eller stänga inne oss. 

Det obligatoriska besöket på gyllene bågen är avklarat och det känns bara som bukfylla numer. Sällan gott. Barnen äter aldrig upp, men man vet ändå vad man får. Alltid något. 

Den stora tröttheten hänger på allas axlar. Kanske alla kungar som hängt sig kvar som sega gubbar runt våra halsar. Vasa, slottet, Nordiska muséet och idag autografer från två i idol. Axel och Simon?  Vi vet knappt vilka de är, men de bodde på samma hotell som oss. Vi försökte ta oss igenom idol-programmet igår, men somnade mitt i.

Läs även andra bloggares åsikter om idol, bilåkning

Kungamord och wifi-strul.

-Vad hette han den där som dödade kungen? Ankarsson? Det var nog i alla fall ganska bra att kungen fick smaka sin egen medicin, den filuren. 

Han syftar på Gustaf III. Historiekunskaperna är kanske inte på topp, men det kan man väl ändå inte begära? För att vara sex år har han ändå hyfsat bra koll på det man behöver veta. När man är sex i alla fall. Stockholm handlar i alla fall mest om Vasa, slottet och att åka tunnelbana. Den här gången. Fast nu har det övergått i jakten på den perfekta souveniren. Det är en kamp. 

Annars mycket strul med wifi. Som alltid på denna hotellkedja som lyckas locka oss barnfamiljer med hyfsade priser. Har aldrig lyckats checka in utan strulande wifi. Vet inte om det beror på mig, vilket det säkert gör, men så grymt irriterande. Jag bara säger det. 

Nu något hungrig. Vilket säkert märks. 

Läs även andra bloggares åsikter om hotell, wifi, Stockholm

Så kallad trafik.

På väg mot Stockholm och verkligen på en väg. Egentligen hade vi tänkt oss tåg, den inre resan och så där, men med fem i familjen blir det för dyrt. Ungefär tre gånger så dyrt som med bil och det funkar inte. I alla fall inte nu.

Men det verkar straffa sig.

Om tågen brukar vara sena så är det inget mot hur det blir med bilen idag. Känns det som. 80-sträckorna varvas med vägarbeten som ett pärlband genom det svenska höstlandskapet. Men det är vackert därute. Och imorgon kanske vi går runt med barnen och sparkar höstlöv på Djurgården. 

Nu passeras i alla fall Göta Kanal, så vi har en bit kvar att åka.

Läs även andra bloggares åsikter om bilåkning, höst, Stockholm