Det är en paj senare och jag drar girigt i mig ännu en balja kaffe som blandas i magen med en tidigare Treo. Känner mig lite som en koffeinjunkie. När det gäller kaffet alltså. Det är måndag och den stora tröttheten manglar över tinningarna. En dag som bara måste passeras innan det går att leva igen.
Men det regnar inte och är inte så fasligt kallt. Trots november. Vardagssurrealism.
Läs även andra bloggares åsikter om höst, lunch, kaffe
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.