Hamnar mycket riktigt på en rysk film som visar sig vara grymt bra. Leviatan som - utan att avslöja för mycket - handlar om en man som helt enkelt får livet jäkligt mycket emot sig. Sensmoralen känns lite som att den lilla människan göra sig icke besvär. Men så sitter någon och prasslar med en påse i salongen. Inte hela filmen, men första halvtimman. Alltså allvarligt, hur tänker man då? Men som sagt, filmen var bra.
Läs även andra bloggares åsikter om leviatan, bio
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.