Att det ska vara så jäkla svårt.

Det finns ett ständigt dåligt samvete som ligger och gnager i bakgrunden. Ett diffust väsen med viskande elakheter; du borde träna, äta bättre, sova mer, blablablablahahahaha. Det känns ganska irriterande. Och väldigt... elakt. Vet inte hur det ska gå att få bort den där lilla irriterande idioten, eller det vet jag ju. Det är bara det att jag inte har den minsta lilla inspiration. Eller motivation. Ingen alls.

Träffade tidigare kollega idag och hon har haft inspiration. Eller i alla fall motivation. Skit samma egentligen vad hon haft, men hon både tränar och äter bättre och själv har jag nu ännu mera ångest. Sitter på tåget och funderar på hur svårt det kan vara att ta tag i det där. Egentligen. Eller det vet jag ju. Men ändå.