Bland fårskallar och kaninlortar

Vi skulle se en vårbrasa så klart, men så blev det inte. Det blev besök i en fårhage istället. Men egentligen skulle alltså valborg firats med den där elden efter middag hos goda vänner.

Mysig middag drog ut på tiden och när det blev dags att ta sig till den nämnda elden ville ungarna istället stanna hos vännerna och titta på deras lamm och kaniner. Så det blev till att traska runt i fårhagen, titta på lammen, lyssna på fåglarna som sjöng in våren, klappa kaniner och se solen brinna i horisonten. Väldigt mycket kaninbajs, tyckte mellankillen efteråt. Men just kaninerna höll han ändå som favoriter.

Stortjejen hade allt sjå i världen att försöka hålla undan det största lammet som ville visa sig modigt. stångas och buffas. Stortackan ville bli kliad bakom örat och minsta lammet skulle matas med nappflaska. Så det blev ingen brasa. I alla fall inte för de flesta av oss. Stortjejen hängde med vännerna till ett fackeltåg vid en annan eld, medan vi andra åkte hem. Drack te. Och njöt av att inte stå ute och frysa.

(dag 26)

Bara 75 kvar

En fjärdedel in i #blogg100 och allt jag lyckas klämma ur mig är detta. Suck. Kanske går det bättre imorgon.

(dag 25)

Kameran, cachen och tzatzikin

Hade en sån där riktigt urtypisk mååååååndag på jobbet idag. Gick runt och kände i magen att det var något på gång och nog sjutton slog det in. Fick besked om nya arbetsuppgifter som jag inte alls var sugen på att få. Förhoppningsvis är det bara fram till semestern.

Semester ja. Sommarkänslan från helgen hittade fram igen lagom tills det var dags att hämta ungarna på dagis och skola. Klev in i ett annat tempo som krävde isglass så fort vi kommit hem. Glassätning på trappen och tändning av grillen. Kyckling, potatis, grönsaker och tzatziki. Så enkelt och så grymt gott. "Det här var inte gott pappa. Det var super-duper-dupergott!!" som stortjejen sa. Nu blev det nästan lite matlagningsblogg över det hela.

Efter maten behov av egentid. Frugans tur att lägga barn, så jag drog iväg med bil och kamera längs närliggande skogsvägar och fotade i solbelysta gläntor. Råkade springa på en cache som en extra bonus. Nr 101. Så värst bra bilder blev det verkligen inte, men det var liksom inte huvudsaken.

(dag 24)

Och imorgon är det måndag igen

Det har varit en bakvänd dag hela dagen. En sån där dag när man känner att det nog varit bäst om man stannat i sängen, utan att prata med någon. Bäst för alla. Vandrat runt som ett mellanting mellan zombie och irritationsmoln. Eller kanske både och. Saknat både lust och ork till någonting och imorgon är det måndag. På gott och ont.

Försöker även uppbåda ork, lust och vilja att avsluta fotokursen, men det finns bara inte där. Den sista inlämningsuppgiften känns som ett bergsmassiv och jag har glömt både rep och säkringar. Ännu är det några veckor kvar, men vi får se hur det slutar.

Vädret har i alla fall varit kanon. Idag också. Ungarna har sprungit i vattenspridaren och hade det inte stått april i almanackan kunde jag svurit på att det var sommar.

(dag 23)

En sån grym känsla av lugn och skitiga naglar

Trädgårdsarbete är helt klart riktig avkoppling. I alla fall ibland, som idag. Efter att ha inlett med barnkalas och den obligatoriska leken flest-decibel-vinner, behövdes just sån avkoppling. Lite riktig bli-skitig-under-naglarna-avkoppling. Mellankillen var i och för sig sjukt nöjd med kalaset och vi med, tro inget annat. Men hela familjen var ganska slut efteråt.

Så att när de redan sockerspeedade gästerna lämnat oss med varsin godispåse i handen åkte finkläder av och kortbyxor på. Djupandning följdes av kaffe på altanen och därefter blev det trädgård, trädgård, trädgård. För egen del gick jag lös med sekatör på ett enormt dåligt samvete, dvs gränsen mot nyaste grannarna. Vildvuxen och övergiven. Skräpig. Klipp, klipp, klipp. Och nu riktigt, riktigt.. typ okej. 

I lurarna intervjuades vänsterpartisten Ali Esbati i podcasten Synfält framåt som jag nämnt tidigare. Grymt skärpt och sympatisk. Tankeväckande. Och jag fick höra hela programmet i stort sett utan avbrott. Bara en sån sak.

Efter ett par timmars grejande kom också frugan och påminde om att vi måste njuta av att vi faktiskt fått arbeta nästan helt ostört. Barnen hade klarat sig själva. De hade så klart varit med oss i trädgården, lekt och skojat. Vi hade diskuterat knoppar och burit pinnar ihop. Men de hade som sagt klarat sig själva om ni förstår vad jag menar. Den känslan. Obetalbar.

(dag 22)

En man som heter Karl klipper gräs

Det är en speciell känsla det där med att klippa gräset för första gången på säsongen. Först bara känslan av att gräsklipparen startar i år igen och sen det där välbekanta vandrandet kors och tvärs över tomten. Podcast i öronen och i övrigt avskärmad från omvärlden. Underbart.

Lyssnar just nu på Synfält framåt av och med Kristoffer Appelquist och Tobias Wahlqvist och det är riktigt bra. De intervjuar politiker inför EU-parlamentsvalet och riksdagsvalet och det känns som att man får ganska bra känsla för vilka personerna är. Det är egentligen inga ställ-mot-väggen-frågor, utan mer nivån diskussion vid fikabordet. Men det är rätt bra komplement till allt annat där man bara får höra hur alla skyller på alla andra.

I övrigt tänker jag att jag borde börja motionera igen och borde sluta äta godis och en hel massa andra borden. Hittills har det inte gått så bra. Typ inte alls. Men gräsklippning är väl också motion?!

Läste förresten ut "En man som heter Ove" idag. Riktigt läsvärd faktiskt. Första bok jag lånat som e-bok och läst på telefonen. Funkade kanon.

(dag 21)

Alla knep är tillåtna, eller?

Hallå, hallå. Hallååå! Är inte det typ introt eller "försnacket" till en låt med Imperiet. Eller Ebba Grön? Eller är jag helt ute i det blå och snurrar? Oavsett så är marknadsföring kanske inte min starkaste sida. Det är väl en fråga om jantelag, självkänsla osv.

Men försöker i alla fall använda mig av diverse små bloggtjänster eller vad det nu heter för att få några fler läsare eller vad det nu kallas. Trots allt så är det ju kul att någon läser det man skriver. I alla fall ibland. Senaste jag la till är Blogglista.se där man nog hittar fler uppmärksamhetstörstande individer än mig... Och klicka gärna på länken så får jag på något sätt fler poäng och då kan fler se länken till min blogg så att fler kan läsa den och klicka på länken så att jag får fler poäng och... oj, det här blir typ en slags evighetsloop. Suck!

Gör vad och hur du vill istället. Ta en kaffe, njut av livet, lyssna på våren och läs gärna på bloggen om du - och i så fall för att - du gillar't. Ha det gott!