"Många bloggar jag läser skrivs av personer som är intresserade av jämställdhet och liknande. Men jag saknar ibland en reflektion av det egna livet. Så klart ingen ska behöva lämna ut sig, sitt förhållande eller sin man. Men det vore fint att höra mer om ämnet. För visst är det svårt ibland?"
Det citatet från bloggen När du inte orkar ringa en vän läste jag för ett tag sedan på en annan blogg, nämligen Onekligen. Sedan kunde jag inte släppa det riktigt. Att jag fastnade berodde nog delvis på den där meningen "Så klart ingen ska behöva lämna ut sig, sitt förhållande eller sin man.". Är det bara kvinnor som kan blogga om frågan, eller är det så att jämställdhet endast är en kvinnofråga funderade jag lite syrligt. Nej, jag förstår att det sannolikt inte var en medveten formulering på det viset, men det bidrog ändå till att det hela snurrade kvar där bak i huvudet på mig. Jag började fundera mer på det där med vår egna jämställdhet i vardagen och tänkte att varför inte skriva lite jag med. Och bara för att klargöra, jag tycker definitivt inte att jämställdhet bara är en kvinnofråga. Det är en gemensam fråga. En mycket viktig sådan.
Jag tänker sno uppdelningen av ämnen rakt av från Onekligen. Det var en bra uppdelning och varför ändra på ett vinnande koncept. Sen får vi se hur många inlägg det verkligen blir. En sak vet jag i alla fall och det är att om frugan skrev istället för mig så skulle inläggen sannolikt se annorlunda ut. Inte för att någon av oss fabulerar medvetet, men att se sin egen roll i jämställdhetsfrågan är svårt. Hur man än vrider och vänder på det så är man inte helt objektiv. Det säger sig självt. Min verklighet ser lite annorlunda ut än hennes, men betyder det att någon av oss har fel? Nej, det tror jag inte.
Det där med jämställdhet är i alla fall väldigt spännande och jag ska göra mitt bästa med att vara ärlig mot mig själv. Första inlägget blir då, få se nu.. om pengar.
Ser fram mot inläggen.
SvaraRaderaI bland blir jag så trött på allt jämställhetsprat.
Fattar att det finns massor som måste förändras, men ibland går det tämligen för långt.
Håller med om att man blir trött på det ibland, men jag tycker att det är ganska spännande att försöka se sin egen del i det hela. Oftast tycker och tänker man ju om andra och annat, vilket är såååå mycket lättare.
SvaraRadera