En låda skruv till premiären

Idag var det premiär för oss. Med glassbilen. Konstigt nog har vi lyckats undvika detta fantastiska fordon som kör runt med glass. Detta trots att stortjejen är sex år. När tvååriga sonen fattade vad det var frågan om började ögonen att lysa. En bil full med glass. Som stannar utanför oss. Wow. "GASS! GASS!"

Stortjejen har haft så mycket konstiga allergier så hon har bara kunnat äta isglass tidigare, och vi - i alla fall jag - har mest tänkt på vanlig glass när jag tänkt på glassbilen. För så var det ju när jag var liten. Tror jag. Så jag har mest irriterat mig på trudelutten. Tänkt mörka tankar och aldrig sträckt mig efter plånboken. Värst var det utanför vårt förra hus när den körde förbi oss vid tio på kvällarna och spelade för glatta livet.

Nåväl, nu blev det i alla fall en låda.. isglass. För trots att stortjejen numera tål annan glass så tycker hon inte om den. Så det fick bli riktigt långa skruvar av is som de satt på trappan och åt. Riktiga sommarbarn, som frugan sa. Det var som sagt premiären, men sannolikt blir det fler tillfällen. Många fler. För sonen förstod som sagt konceptet direkt, så nästa gång det plingar så vet man vad som väntar.