Diskuterade med en kompis för ett tag sedan om det där med klimatpåverkan och klimatångest. Vad kan man egentligen göra åt det? Själv tror jag att man ska försöka ta små, men märkbara steg i taget när det gäller ens egna liv. Man når kanske inte de stora resultaten så fort, men å andra sidan tröttnar man nog inte lika snabbt.
Min kompis var istället inne på att göra tvärt kast. Lägga om livsstil helt - ungefär som att rycka bort ett plåster. Vet inte vilket som är bäst och det är säkert individuellt, men jag tror att det är lätt att köra in i väggen om man följer kompisens stil. Man tröttnar helt enkelt. Tänker att "Äh, jag skiter i det!".
En testfamilj i Stockholm toksatsade i ett halvår för att se hur mycket de kunde sänka sina koldioxidutsläpp. 80 procent hyvlades av, vilket låter kanonbra. De var visserligen uppbackade av företag så de kunde bo i nytt klimatsmart hus och köra batteridriven bil. Och så hade de pressen på sig eftersom de var just testfamilj. Det betyder ju en del. Ändå var 80 procent inte tillräckligt. De skulle behövt gå ner mer för att nå nivån som sannolikt krävs för att undvika stora klimatförändringar.
Ska man nå dit med små steg så tar det i och för sig ett bra tag. Men har man inte råd att köpa klimatsmart hus eller batteridriven bil, så blir det också ganska motigt att satsa allt på en gång. Ja, lätt är det inte.
Läs mer: dn
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.