Tömma skallen och låta tanken gå

Ibland är stegen hem oändligt tunga och kämpiga. Inte för att det just är hemåt man är på väg, utan för att jobbtankarna tynger och är svåra att skaka av sig. Huvudvärk sveper in som en tung filt runt huvudet och man går där och ältar. Så var det idag.

Men när man väl landat hemma och börjat ställa om, vilket man i vanliga fall brukar lyckas med rätt bra på vägen från tåget, så lättar det. Framförallt när man efter middag och kaffe spelar fotboll med döttrarna och därefter - när frugan nattar ungarna eftersom vi tar varannan kväll - på just frugans inrådan sätter igång med trädgårdsarbete och pluggar in en podd i öronen, då lättar det. Då släpper de tunga tankarna som hade hängt sig kvar och de flyger sin väg med det sista av huvudvärken. 

Just ikväll pratades det i podden om solceller samtidigt som jag greppade skottkärran och körde mot komposten där jag fick se årets första kopparödla. 

Det är sånt som gör att man känner sig levande igen.

(#blogg100 dag 39)