Skulle ta tåget hem idag, men det var tydligen spårarbete så tåget var ersatt med buss. Sånt händer så klart, så det är inte mycket att göra åt. Bara det att bussen kan inte åka samma raka väg som tåget och därför tar den mycket längre tid. Nästan en timma längre till slutstationen eftersom den skulle stanna vid alla stopp som tåget gör. Trixa runt på små vägar och gator fram till små stationer. Så blir det ju. Själv skulle jag bara åka två stationer, så jag var bara begränsat drabbad kan man säga.
Men jag hann ändå bli fascinerad. Över hur folk tänker. När bussen stannade första gången stod en lång rad personer tålmodigt och väntade. En i taget klev de på och varje person var tvungen att stå en stund och dividera med chauffören om att bussen skulle ta så mycket längre tid - de hade ju så bråttom. Och det kan man ju förstå, inget konstigt i det. Om det nu inte var så att varje person skulle dividera, som om det var chaufförens fel att bussen tog längre tid. Det tar en stund när en lång rad ska dividera en i taget om att de har så väldigt bråttom. Och bussen stod där den stod medan minuterna tickade.
Messade hem till frugan om att jag satt på en ersättningsbuss och att resan drog ut på tiden. Minst sagt. Fick till svar: "Trist! Har migrän och gnälliga, skrikande barn så du är efterlängtad.".
(dag 33)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.