Det här med val och vad man ska rösta på. För och emot. Magkänsla, hjärta, kunskap och taktik. Kryssa eller inte. Det kan vara mycket som spelar in. Men att rösta är ju en självklarhet.
Och att blint följa vad en valkompass säger ska man ju inte, men antingen brukar de kunna hjälpa en på traven eller bekräfta vad man redan visste. Sällan är överraskningen total, eller ens där, Men det är ändå lite kul. Inför EU-valet har jag provat Aftonbladets valkompass och den verkar se mig som en slags feministisk miljökämpe. Är inte förvånad, men däremot var det spännande att se vilka kandidater vars åsikter man liknade mest. I alla fall i de 30 frågor som kompassen tog upp. Det gav en funderare. Faktiskt. Att mina åsikter stämde minst överens med SD-kandidaternas förvånade mig inte alls.
Så nu får man alltså grunna en stund på om man ska kryssa och i så fall vem. Det var det där med magkänsla, hjärta och kunskap i rätt mix. Taktikval går bort. Men att rösta är självklart. Om man vill värna om demokrati, vill säga.
(#blogg100 dag 42)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.