Vi har hållt på ett tag och försökt få stortjejen att vilja lära sig cykla. Men icke. Hon har inte velat. Det är tråkigt att cykla! har hon sagt med butter min. Men enträget har framförallt frugan fått ut henne. Mest av allt har det handlat om att hon vill öva i fred tills hon lär sig. Och sedan visa. Det har hon ärvt av mig. När man lär sig att cykla och någon går bakom och håller i cykeln så är man ju inte precis ensam.
Men så kom frugan på att vi kan ta av pedalerna på gamla, lilla cykeln så att hon får öva på balansen. Då blev det plötsligt roligare. Enklare att öva själv. Och idag ringde de och frågade var jag lagt pedalerna för de skulle på igen. Jag tveksam, men visst.
När jag sedan kom hem sa stortjejen att hon och mamma hade en hemlighet, som jag skulle få reda på efter maten. Du ska väl inte ta en portion till efter den här? frågade hon och suckade lite när jag skulle göra just det. Men till slut. Hon skuttade ut, tog upp den lilla cykeln. Och cyklade. Ungen hade lärt sig att cykla! Övat hela eftermiddagen. Själv. Och lärt sig.
Man blir ju stolt som en tupp!
balanscyklar! Helt sjukt bra grejjer!! Bra jobbat stortjejen!
SvaraRaderaLika fantastiskt varje gång! Stoltheten man som förälder känner kan aldrig mäta sig med den som barnet hyser!
SvaraRaderaMin Bam-Bam, 3,5 år, har fått låna en balanscykel av sin vän J - snart tar han nog steget upp på sin tvåhjuling! Storasyster "fröken Majblomma" är lite fegare - stödhjulen är bra tycker hon men det ska vi nog kunna ändra på under sommaren!
Lycka till för båda två! Känner mig fortfarande lika stolt =)
SvaraRadera