Kan ju inte påstå att jag skrattar så himla mycket åt just låtar. Vissa får en att dra på munnen och andra.. tja.. inte. Den här hör väl till den första kategorin och lockar fram ett snett litet leende. Men det gör ju flera av Cornelis Vreeswijks svartkantade låtar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.