#blogg100 dag 8
Idag hittade mellankillen en gammal freestyle/walkman som vi glömt bort att vi hade. Den låg där i någon låda och han hade ingen aning om vad det var. Inte så konstigt, för hur ska man egentligen veta det som femåring 2014? Sedan hittade han några gamla sagoband och därefter försvann han in i en alldeles egen värld. Gick runt med lurar på öronen och ett frånvarande ansiktsuttryck. Helt bortkopplad och bara njöt. Att få ha en alldeles egen upplevelse som ingen annan kunde dela. Lilltjejen gjorde visserligen sitt bästa för att retas och irritera, men det bet liksom inte på samma sätt som annars. Han var på något vis oåtkomlig.
På kvällen, efter nattning, fortsatte han att lyssna och kom upp ett par gånger för att hämta nya band från lådan han ställt i vardagsrummet. Men varje gång sneglade han på soffbordet och skålen med salta pinnar och plötsligt tog tydligen suget överhanden över den avskärmade sagovärlden, för det hördes ivrigt smygande steg över golvet följt av Varför äter ni salta pinnar?
Du får smaka om du vill, behövde vi inte säga två gånger.
Det är fascinerande att se när en ny värld öppnar sig. Eller hur man nu ska säga. När man ser det där uttrycket som säger Wow, kunde det vara så här?! Ska bli spännande att se om lurarna åker på imorgon igen eller om det där med freestyle bara var nyhetens behag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.