Bohuslän är ändå grymt vackert. I alla väder. Och säga vad man vill om vädret - det finns ju inget dåligt väder, bara genomblöta kläder - och kusten är alltid kusten.
Idag blev det utflykt till Tjörn. Inplanerat sen länge eftersom frugan skulle besöka en handarbetsaffär och vi andra skulle utflykta oss, om man nu kan säga så. Vi skulle i alla fall hitta på något annat så att hon kunde få gå runt i fred i butiken utan att känna sig stressad. När vi planerade såg jag framför mig barnen på soldränkta klippor, kanske lite glass och skränet från en och annan mås. Det där med regn dök aldrig upp för mitt inre. Konstigt nog. Men ett löfte är ett löfte.
Utanför affären fanns en lekplats bestående av en piratbåt i ett hav av sand och ungarna packades in i regntäta kläder. Sen blev det lek. Hopp och klättring. Krypande och ålande. Själv stod jag bredvid och lyfte ungar kors och tvärs medan vinterjackan - som fått komma fram igen pga snålblåst och kyla - blev allt blötare av regnet och allt sandigare av de sandiga barnen. Ibland sökte sig blickarna ut över havet och grådiset och ibland sökte hela jag mig in i busskuren som låg intill. Stod där i skydd och glodde medan sandtrollen och piraterna lekte vidare. Det var ändå mysigt.
När frugan nöjt kom ut med en kasse ull av olika "kvalisorter" blev det sanering av barnen och innan färden gick till akvarellmuséet. Inte för konstens skull den här gången, utan café-delen. Där kom i alla fall glassen för de två minsta, så jag hade inte haft helt fel.
Fryser fortfarande lite om fötterna, medan resten av kroppen torkat och tinat hjälpligt. Skriver och lyssnar på Lundells Öppna landskap. Hans tankar kretsar väl mest runt Skånes slätter, men mina fastnar vid de bohuslänska klipporna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.