04 maj 2011

Lite som Thåström, men på ett helt annat sätt..

Dag 27 – en låt du skulle vilja kunna spela på instrument

Det kan vara magiskt. Men för att ta sig dit..

Min instrumentala karriär började i blockflöjtsgrupp där vi via Gubben Noak sakta avancerade till Fjäriln vingad.. och någonstans där tog det väl stopp. Och slut. Och det var nog inte så konstigt. För jag övade nästan aldrig. Det gjorde nog inte de andra heller och hade man i vuxen ålder varit med i en så falskspelande grupp så hade man nog slutat. Varför man nu skulle börjat?

Sedan blev det pianolektioner. Som jag delade med en annan kille. Skillnaden mellan oss var att han övade på läxorna under veckorna och jag gjorde det inte. De liksom förträngdes tills det var en ungefär halvtimma kvar till starten av nästa lektion. Eftersom det tog en kvart att ta sig till pianolektionen och tio minuter gick åt till ångest så blev det övat ca fem minuter. Men fem intensiva minuter. Inte heller piano blev min grej. Om nu någon trodde det.

Därefter gitarr. Grymt. Eller, kanske inte. Min gitarrlärare älskade att prata. Prata och prata. Och han älskade att säga saker som "Olika dagar olika hästar" och berätta bisarra historier. Han tyckte nog att det var rätt trist att traggla gitarrackord varenda dag. Och det gjorde ju inte så mycket för då märkte han inte att jag knappt övat. Börjar du se ett mönster? Men när vi väl spelade så fick jag välja låtar och då blev det mycket Cornelis, någon Taube och en del Bellman, dvs Märk hur vår skugga.. och jag kände mig som Thåström. Men min version lät nog mer som plink-plånk till pipig målbrottsröst än som.. tja.. Thåström uppbackad av.. tja.. musik. Gitarren står i sitt fodral i källaren. Väldigt oanvänd.

Någon särskild låt skulle jag inte vilja kunna spela, eller kanske skulle jag vilja kunna spela alla. Det vore ju häftigt att sätta sig vid en flygel och riva av Mozart, Beethoven eller någon annan mästare helt felfritt. Oväntat. Eller varför inte ta upp gitarren och chocka omvärlden. Varför inte kunna dra en låt av Gary Moore. Kanske The Loner. Här från konsert i Stockholm 1987. Jag var där. Och det var magiskt.

6 kommentarer:

  1. Psst! Har av misstag raderat min Friend connect så om du vill så är du välkommen med en liten bild.
    kram

    SvaraRadera
  2. Gillar nya (är den ny? läser normalt genom reader) looken på bloggen!

    SvaraRadera
  3. Milla: Givetvis har jag redan hittat dit med en nya bild. Som du kanske sett..

    Velourpappan: Ja, den är ny och tack! :D

    SvaraRadera
  4. När ni ändå pratar om profilbilder... Jag syns här till höger bara som en blå skugga. På min egen sida har jag numera lagt upp en liten löjlig profilbild, men den syns inte på de sidor där jag är listad som följare. Har uppdaterat min Friend Connect men den dyker inte upp. Gör jag nåt fel? Isåfall vad? Eller måste PappaK mfl hämta den nya bilden? Trodde den skulle ploppa upp bara som genom nåt "Microsoft-miracle ". Nån som kan hjälpa en gamling?

    SvaraRadera
  5. Det här blir väl ungefär som när en blind leder en döv, eller hur man nu säger. Eller bara en gamling leder en gamling..

    Antingen är det så att du måste aktivera någon funktion så att man ser din profil överhuvudtaget (det syns ju ingen bild vid sidan av din kommentar heller). Men samma sak gäller ju Velourpappan och hans profil kan man kika på..

    Ett annat alternativ är ju att testa att sluta följa sidan för att direkt börja följa igen. Då kanske bilden dyker upp..

    Eller kanske en kombination av dessa..

    Eller det troligaste: du måste göra något helt annat :P

    SvaraRadera
  6. Bara att ha fått ställa frågan hjälpte. Jag gjorde mycket riktigt "nåt helt annat" efter att ha funderat lite. Att vara en gamling innebär också att ha tillgång till erfarenhet. Vilket ibland förbises av de som är yngre. Dvs 30åringar, typ...

    SvaraRadera