30 april 2014

Bland fårskallar och kaninlortar

Vi skulle se en vårbrasa så klart, men så blev det inte. Det blev besök i en fårhage istället. Men egentligen skulle alltså valborg firats med den där elden efter middag hos goda vänner.

Mysig middag drog ut på tiden och när det blev dags att ta sig till den nämnda elden ville ungarna istället stanna hos vännerna och titta på deras lamm och kaniner. Så det blev till att traska runt i fårhagen, titta på lammen, lyssna på fåglarna som sjöng in våren, klappa kaniner och se solen brinna i horisonten. Väldigt mycket kaninbajs, tyckte mellankillen efteråt. Men just kaninerna höll han ändå som favoriter.


Stortjejen hade allt sjå i världen att försöka hålla undan det största lammet som ville visa sig modigt. stångas och buffas. Stortackan ville bli kliad bakom örat och minsta lammet skulle matas med nappflaska. Så det blev ingen brasa. I alla fall inte för de flesta av oss. Stortjejen hängde med vännerna till ett fackeltåg vid en annan eld, medan vi andra åkte hem. Drack te. Och njöt av att inte stå ute och frysa.

(dag 26)

29 april 2014

Bara 75 kvar

En fjärdedel in i #blogg100 och allt jag lyckas klämma ur mig är detta. Suck. Kanske går det bättre imorgon.

(dag 25)

28 april 2014

Kameran, cachen och tzatzikin

Hade en sån där riktigt urtypisk mååååååndag på jobbet idag. Gick runt och kände i magen att det var något på gång och nog sjutton slog det in. Fick besked om nya arbetsuppgifter som jag inte alls var sugen på att få. Förhoppningsvis är det bara fram till semestern.

Semester ja. Sommarkänslan från helgen hittade fram igen lagom tills det var dags att hämta ungarna på dagis och skola. Klev in i ett annat tempo som krävde isglass så fort vi kommit hem. Glassätning på trappen och tändning av grillen. Kyckling, potatis, grönsaker och tzatziki. Så enkelt och så grymt gott. "Det här var inte gott pappa. Det var super-duper-dupergott!!" som stortjejen sa. Nu blev det nästan lite matlagningsblogg över det hela.


Efter maten behov av egentid. Frugans tur att lägga barn, så jag drog iväg med bil och kamera längs närliggande skogsvägar och fotade i solbelysta gläntor. Råkade springa på en cache som en extra bonus. Nr 101. Så värst bra bilder blev det verkligen inte, men det var liksom inte huvudsaken.

(dag 24)

27 april 2014

Och imorgon är det måndag igen

Det har varit en bakvänd dag hela dagen. En sån där dag när man känner att det nog varit bäst om man stannat i sängen, utan att prata med någon. Bäst för alla. Vandrat runt som ett mellanting mellan zombie och irritationsmoln. Eller kanske både och. Saknat både lust och ork till någonting och imorgon är det måndag. På gott och ont.

Försöker även uppbåda ork, lust och vilja att avsluta fotokursen, men det finns bara inte där. Den sista inlämningsuppgiften känns som ett bergsmassiv och jag har glömt både rep och säkringar. Ännu är det några veckor kvar, men vi får se hur det slutar.

Vädret har i alla fall varit kanon. Idag också. Ungarna har sprungit i vattenspridaren och hade det inte stått april i almanackan kunde jag svurit på att det var sommar.

(dag 23)

26 april 2014

En sån grym känsla av lugn och skitiga naglar

Trädgårdsarbete är helt klart riktig avkoppling. I alla fall ibland, som idag. Efter att ha inlett med barnkalas och den obligatoriska leken flest-decibel-vinner, behövdes just sån avkoppling. Lite riktig bli-skitig-under-naglarna-avkoppling. Mellankillen var i och för sig sjukt nöjd med kalaset och vi med, tro inget annat. Men hela familjen var ganska slut efteråt.

Så att när de redan sockerspeedade gästerna lämnat oss med varsin godispåse i handen åkte finkläder av och kortbyxor på. Djupandning följdes av kaffe på altanen och därefter blev det trädgård, trädgård, trädgård. För egen del gick jag lös med sekatör på ett enormt dåligt samvete, dvs gränsen mot nyaste grannarna. Vildvuxen och övergiven. Skräpig. Klipp, klipp, klipp. Och nu riktigt, riktigt.. typ okej. 

I lurarna intervjuades vänsterpartisten Ali Esbati i podcasten Synfält framåt som jag nämnt tidigare. Grymt skärpt och sympatisk. Tankeväckande. Och jag fick höra hela programmet i stort sett utan avbrott. Bara en sån sak.

Efter ett par timmars grejande kom också frugan och påminde om att vi måste njuta av att vi faktiskt fått arbeta nästan helt ostört. Barnen hade klarat sig själva. De hade så klart varit med oss i trädgården, lekt och skojat. Vi hade diskuterat knoppar och burit pinnar ihop. Men de hade som sagt klarat sig själva om ni förstår vad jag menar. Den känslan. Obetalbar.

(dag 22)

25 april 2014

En man som heter Karl klipper gräs

Det är en speciell känsla det där med att klippa gräset för första gången på säsongen. Först bara känslan av att gräsklipparen startar i år igen och sen det där välbekanta vandrandet kors och tvärs över tomten. Podcast i öronen och i övrigt avskärmad från omvärlden. Underbart.

Lyssnar just nu på Synfält framåt av och med Kristoffer Appelquist och Tobias Wahlqvist och det är riktigt bra. De intervjuar politiker inför EU-parlamentsvalet och riksdagsvalet och det känns som att man får ganska bra känsla för vilka personerna är. Det är egentligen inga ställ-mot-väggen-frågor, utan mer nivån diskussion vid fikabordet. Men det är rätt bra komplement till allt annat där man bara får höra hur alla skyller på alla andra.

I övrigt tänker jag att jag borde börja motionera igen och borde sluta äta godis och en hel massa andra borden. Hittills har det inte gått så bra. Typ inte alls. Men gräsklippning är väl också motion?!

Läste förresten ut "En man som heter Ove" idag. Riktigt läsvärd faktiskt. Första bok jag lånat som e-bok och läst på telefonen. Funkade kanon.

(dag 21)

Alla knep är tillåtna, eller?

Hallå, hallå. Hallååå! Är inte det typ introt eller "försnacket" till en låt med Imperiet. Eller Ebba Grön? Eller är jag helt ute i det blå och snurrar? Oavsett så är marknadsföring kanske inte min starkaste sida. Det är väl en fråga om jantelag, självkänsla osv.

Men försöker i alla fall använda mig av diverse små bloggtjänster eller vad det nu heter för att få några fler läsare eller vad det nu kallas. Trots allt så är det ju kul att någon läser det man skriver. I alla fall ibland. Senaste jag la till är Blogglista.se där man nog hittar fler uppmärksamhetstörstande individer än mig... Och klicka gärna på länken så får jag på något sätt fler poäng och då kan fler se länken till min blogg så att fler kan läsa den och klicka på länken så att jag får fler poäng och... oj, det här blir typ en slags evighetsloop. Suck!

Gör vad och hur du vill istället. Ta en kaffe, njut av livet, lyssna på våren och läs gärna på bloggen om du - och i så fall för att - du gillar't. Ha det gott!

24 april 2014

Ett totalt meningslöst inlägg

Trodde aldrig att jag skulle hålla ut så här länge, men är redan en femtedel in i #blogg100 och tycker att det är rätt gôtt att ha kommit igång med skrivandet igen. Däremot känns det inte alltid helt självklart det där med vad man ska skriva. Ibland poppar det upp små bloggämnen som jag tänker att de där ska jag göra ett inlägg om, men när det väl finns möjlighet att sätta sig med bloggen har det där ämnet totalt försvunnit ur medvetandet. Borde nog skaffa en app och skriva ner dem i. För nya appar är ju alltid roligt. Nöjer mig så idag.

(20)

23 april 2014

Vuxenpoäng i trädgårdslandet

Vår trädgård har varit ett stillastående funderingsprojekt ända sedan vi flyttade in i huset för snart sex år sedan. Vi kan inte riktigt enas om vad vi ska ha och var vi ska ha det. Och väldigt mycket har skjutits på framtiden med hänvisning till att vi måste dränera först. Både runt huset och delar av tomten. Men ända sedan vi flyttade in har vi sagt att Nästa år, DÅ ska vi dränera. Behöver jag säga att det inte blivit av.

Nu har vi i alla fall bestämt oss för att sätta ner foten. På riktigt. Vi har bokat en rådgivare som ska komma hit och hjälpa oss planera trädgården, så att vi har ett mål att jobba mot. För båda tycker att det är kul med trädgård. Båda vill ha upp växthuset som följde med i flytten och båda vill kunna skörda såväl potatis och dill som gurkor och blommor.

Barnvakt är fixad och tankearbetet går på högvarv. Eller, barnvakt är i alla fall fixad. Man kan ju också köra med ett öppet sinne, även om vi har lite lösa funderingar. Det känns i alla fall väldigt, väldigt vuxet att anlita en trädgårdsrådgivare. Men så är vi ju just det också. Väldigt vuxna. Kanske lite barnsliga, men vuxna.

(19)

22 april 2014

I slutet fanns ett måste

Närmar mig slutet på min distanskurs i foto. Egentligen skulle den vara avslutad i januari, men man fick en termin till på sig om man var tvungen. Och det var jag. Däremot är jag tveksam om jag trots allt kommer att hinna. Det konstiga är att jag har svårt att motivera mig, trots att kursen är riktigt bra.

På något underligt vis är det ofta just så, att det man måste göra inte alls känns lika kul och inspirerande som det man inte måste göra. Sannolikt något som alla känner igen sig i, men konstigt ändå. För det man måste göra kan ju vara hur kul som helst ända fram tills det att någon sätter just ett måste framför. Då falnar glöden snabbt.

Känner att det smugit sig in ett litet måste i distanskursen. Ganska länge var det bara kul och gott om tid, men nu är det ont om tid tills jag måste vara klar och då är det som det är. Egentligen måste det inte alls bli klart, för jag läser kursen enbart för nöjes skull. Men det är klart att det är roligare med en avslutad kurs än en som inte är det.

(18)

21 april 2014

Och sen var det liksom slut igen

#blogg100 dag 17

Tid är ett grymt konstigt begrepp. Nyss var det så mycket av den och nu är det inte så längre. Nyss hade vi fyra hela, lediga dagar framför oss, men nu är det inte ens fyra minuter. För egentligen går jag på övertid så att säga, eftersom jag skulle legat i sängen redan. Men det blir en kort vecka, extra kort eftersom det sannolikt blir vabb någon eller några dagar. Magsjukan hos de två minsta vill inte ge sig, i alla fall vill inte magarna bli bra igen - utan att gå in på detaljer. Vet inte riktigt hur länge magsjuka är just magsjuka.

Krattade i alla fall klart trädgården idag och satte upp tvättvindan. Sjukt nöjd med mig själv. Ungarna och frugan sådde sallad, morötter, tomater och luktärt. Sjukt nöjd med dem också! Och så letade ungarna efter påskägg, eftersom de inte orkat det tidigare. Sjukt nöjda blev de.

20 april 2014

När man kommer riktigt nära

#blogg100 dag 16

Fick för mig att äntligen testa kamerafiltret jag köpte för flera månader sedan. Kanske före nyår. Då kände jag ett enormt behov av att köpa det i just den stunden, men sedan har det konstigt nog bara blivit liggande i kameraväskan. Jättekonstigt. Jag förstår inte riktigt..

Filtret är i alla fall ett Haida Close-up +10 som man skruvar på systemkamerans objektiv när man ska kunna krypa lite närmre och ta lite mer närgångna bilder. Lite som en budgetvariant av ett macro-objektiv, om man nu är intresserad av foto eller att komma nära. Premiärbilderna blev på lätt vajande vitsippor i vårsol och resultatet blev väl så där. Det var svårt att få fokus, men det var ändå häftigt. Lite mer övning kanske ger lite mer färdighet, intalar man sig lite snusförnumstigt. Vi får väl se.


Sen blev det lite experimenterande på diverse gratis redigeringssajter och tiden flög och rätt som det var hade det blivit dags att laga middag. Fisk och ris. Inte så jäkla macro det inte. Inte blev det så jäkla gott heller. Men bra för oroliga magar. Typ så kul har det varit här.

19 april 2014

Magsjukan och tvättmaskinen

#blogg100 dag 15

Jag tycker nästan synd om tvättmaskinen. När man har tre magsjuka barn får tvättmaskinen gå i princip hela tiden. Nästan i alla fall. Vissa lakan har tvättats två gånger senaste dygnet och behöver ändå tvättas igen. Själv funderar man hela tiden på när den egna magen ska börja spöka och därför går man runt och känner efter. Nu känns det väl ändå lite konstigt i magen. Lite i alla fall. Man håller sig i alla fall sysselsatt med något.

I morgon kommer vi alla att vara friska. Vi bestämmer det.

18 april 2014

Inget är som lite magsjuka till påsk

#blogg100 dag 14

Påskhelgen började bra om man nu vill vara lite ironisk. Lilltjejen började spy för några timmar sedan och mellankillen kändes febrig, så det här kan bli en intressant helg. Vi som tänkt oss äggletning, konstvandring, korvgrillning i skogen och umgänge med släkten, får sannolikt tänka om. Förhoppningsvis klarar vi andra oss, men man vet ju aldrig. Den där magsjukan som cirkulerat på dagis har tydligen hittat sin väg även hem till oss.

17 april 2014

Piraterna och sandiga pappan

#blogg100 dag 13

Bohuslän är ändå grymt vackert. I alla väder. Och säga vad man vill om vädret - det finns ju inget dåligt väder, bara genomblöta kläder - och kusten är alltid kusten.

Idag blev det utflykt till Tjörn. Inplanerat sen länge eftersom frugan skulle besöka en handarbetsaffär och vi andra skulle utflykta oss, om man nu kan säga så. Vi skulle i alla fall hitta på något annat så att hon kunde få gå runt i fred i butiken utan att känna sig stressad. När vi planerade såg jag framför mig barnen på soldränkta klippor, kanske lite glass och skränet från en och annan mås. Det där med regn dök aldrig upp för mitt inre. Konstigt nog. Men ett löfte är ett löfte.

Utanför affären fanns en lekplats bestående av en piratbåt i ett hav av sand och ungarna packades in i regntäta kläder. Sen blev det lek. Hopp och klättring. Krypande och ålande. Själv stod jag bredvid och lyfte ungar kors och tvärs medan vinterjackan - som fått komma fram igen pga snålblåst och kyla - blev allt blötare av regnet och allt sandigare av de sandiga barnen. Ibland sökte sig blickarna ut över havet och grådiset och ibland sökte hela jag mig in i busskuren som låg intill. Stod där i skydd och glodde medan sandtrollen och piraterna lekte vidare. Det var ändå mysigt.

När frugan nöjt kom ut med en kasse ull av olika "kvalisorter" blev det sanering av barnen och innan färden gick till akvarellmuséet. Inte för konstens skull den här gången, utan café-delen. Där kom i alla fall glassen för de två minsta, så jag hade inte haft helt fel.

Fryser fortfarande lite om fötterna, medan resten av kroppen torkat och tinat hjälpligt. Skriver och lyssnar på Lundells Öppna landskap. Hans tankar kretsar väl mest runt Skånes slätter, men mina fastnar vid de bohuslänska klipporna.


16 april 2014

Karusellen snurrar vidare och jag kan inte kliva av

#blogg100 dag 12

Fördelen med Netflix är samtidigt förbannelsen med Netflix; det går att titta på flera avsnitt av en serie efter varandra. Och jag kan säga att jag gör just det och fastnar, på gränsen till sjukligt mycket. Tidigare hade vi HBO och där fastnade jag för Sopranos, The Wire och Game of thrones och plöjde alla på alldeles för kort tid. Fyrkantiga ögon skämtade mina föräldrar om när vi var barn och ville titta mer på TV. Det kanske blir där det slutar.

När vi sett att sevärt på HBO och gick över till Netflix hängde beroendet med och nu är jag maniskt fast i serien Heroes. Den får mig att bara titta lite till varenda kväll. Bara liiiite. Nästa morgon står jag zombielikt i duschen och lovar mig själv att så ska jag aldrig göra igen, men det kallas inte ond cirkel för inte. Och jag är dessvärre kvällsmänniska. Men just ikväll ska jag faktiskt bara titta en liten stund innan jag går och lägger mig. Bara lite, lite, lite.

15 april 2014

Bilångesten och den riktigt, riktigt STORA frågan

#blogg100 dag 11

Vi är inne i en sån där fas i livet när det är dags att skaffa ny bil. Finns det något värre? Självklart finns det mycket värre saker och detta är ett lyxproblem osv, osv, osv. Men fy vad jobbigt det är! Det finns så många saker att förhålla sig till. Den ska vara klimatsmart och miljövänlig i övrigt, ha plats för en hel drös barnstolar vända åt olika håll, den ska fungera, helst vara ny men inte kosta för mycket. Kanske ska den leasas om den är helt ny, men kanske ska den köpas för det är kanske bättre och kanske ska det inte alls vara en ny bil utan en bättre begagnad och kanske ååååhhhhhh! Inte bara det. Man ska bli av med den nuvarande bilen också utan att gå alltför mycket back ekonomiskt. Ångest!

I de här lägena skulle jag verkligen vilja ha en personlig assistent som bara fixade allting. Och gärna bestämde. Och betalade.

Sammanfattningsvis finns en massa krav och funderingar och så en riktigt stor fråga. Jag menar en sån där jag-ligger-vaken-på-natten-och-funderar-för-jag-är-så-naiv-fråga. Kraven och funderingarna framgår ovan och den där stora frågan är hur det alltid, alltid, ALLTID kommer sig att bilförsäljaren själv kör just en sån bilmodell man tittar på och är SÅÅÅÅÅÅ himla nöjd med den.

14 april 2014

Inte igen

#blogg100 dag 10

Fasen, nu har jag glömt det igen. Har suttit vid datorn hela kvällen och NU när det är dags att lägga sig kommer jag ihåg att jag inte bloggat. Kommer också ihåg att jag svurit på att lägga mig vid tio. Senast. Kvällen blir sällan som man tänkt sig.

13 april 2014

001 och nu väntar 14 års letande?

#blogg100 dag 9

Jag vet inte hur länge hon letat, men idag såg vi plötsligt bilen med 001 på registreringsskylten och smilbanden åkte upp ordentligt på stortjejen. Hon har börjat leken med att jaga nummer i rätt följd från just 001 till 999. Vi får se hur det går och om hon håller ut. Frugan läste häromdagen om någon som nu kommit till 999, vilket tagit henne drygt 14 år. En annan letare hade klarat det på tre. Allt handlar väl om tur antar jag och hoppas på att dottern har just det i detta fall också.

Mellankillen har i alla fall fortsatt användandet av freestylen och nu ikväll ville han inte höra vanlig saga, utan satte på sig lurar istället. Magin håller alltså i sig.

Och själv har jag bytt däck på bilen, vilket känns väldigt bra. Lite klapp på egna axeln när det väl är gjort. Imorgon jobbet igen, men kort vecka. Nästan lika kort som helgen kändes. Inte riktigt, men nästan.

12 april 2014

När nya världar öppnar sig

#blogg100 dag 8

Idag hittade mellankillen en gammal freestyle/walkman som vi glömt bort att vi hade. Den låg där i någon låda och han hade ingen aning om vad det var. Inte så konstigt, för hur ska man egentligen veta det som femåring 2014? Sedan hittade han några gamla sagoband och därefter försvann han in i en alldeles egen värld. Gick runt med lurar på öronen och ett frånvarande ansiktsuttryck. Helt bortkopplad och bara njöt. Att få ha en alldeles egen upplevelse som ingen annan kunde dela. Lilltjejen gjorde visserligen sitt bästa för att retas och irritera, men det bet liksom inte på samma sätt som annars. Han var på något vis oåtkomlig.

På kvällen, efter nattning, fortsatte han att lyssna och kom upp ett par gånger för att hämta nya band  från lådan han ställt i vardagsrummet. Men varje gång sneglade han på soffbordet och skålen med salta pinnar och plötsligt tog tydligen suget överhanden över den avskärmade sagovärlden, för det hördes ivrigt smygande steg över golvet följt av Varför äter ni salta pinnar?
Du får smaka om du vill, behövde vi inte säga två gånger.

Det är fascinerande att se när en ny värld öppnar sig. Eller hur man nu ska säga. När man ser det där uttrycket som säger Wow, kunde det vara så här?! Ska bli spännande att se om lurarna åker på imorgon igen eller om det där med freestyle bara var nyhetens behag.

11 april 2014

Glömde nästan - #blogg100

Det här bloggandet varje dag... Kom precis på att jag glömt skriva något idag, men är så trött att det inte funkar med något längre inlägg. Därför får det räcka så här. Tyvärr. 


Dag 7

10 april 2014

Tillfälligt återfall - #blogg100

Råkade bara ladda ner twitterappen och läsa lite tweets. Det bara hände utan att jag riktigt vet hur. Den kanske får vara kvar lite så får vi se om det är hanterbart eller inte. Men om det bara blir en massa läsande och tweetande i onödan så åker den ut igen. Det har jag sagt till den. Det gäller att vara hård, men rättvis.


#blogg100 dag 6

09 april 2014

Vart är alla på väg? - #blogg100

Det där med hotellfrukost är något speciellt. Bortsett från det uppenbara att det är alldeles för gott med ca hundra olika saker att äta, så är det häftigt att studera alla människor som kretsar runt filbunkar, pannkakor, kaffebägare och brödfat mm. Alla har en specifik anledning till att de är just där just då. Alla ska tlll ett möte, på en konferens, ett sportevenemang etc. Och alla är centrum i sitt eget liv. Det är kanske det som är det häftigaste - att alla de där människorna som nu är ett slags statister är centrum i sitt eget liv och utifrån det är man själv bara en statist i deras verklighet.


Jag vaknade förresten upp i ett ganska regnigt Stockholm. Men vad gör väl det.


#blogg100 dag 5

08 april 2014

Nästan glömt - #blogg100

Har tänkt flera gånger idag att jag måste blogga, men glömt det gång på gång. Har i alla fall tagit mig till huvudstaden och ligger i hotellsängen och lyssnar på alla smällande dörrar i korridoren och trafiken utanför. Oerhört lyhört, men det går det med. 

Det får räcka så.


#blogg100 dag 4

07 april 2014

Lite skadeskjuten, men ändå manisk - #blogg100

Små inskränkta män som är nöjda bara de får skjuta budbäraren. Såna har jag mött idag och det tar på krafterna. Framförallt när man är budbäraren. Man känner sig ganska dränerad på kraft efteråt samtidigt som hjärnan går på högvarv och inte riktigt kan släppa det hela. Vad var det de sa egentligen?

Varvar i alla fall ner genom att titta på Heroes på Netflix. Såg de första säsongerna när de kom för ett antal år sedan, men ser nu om hela serien och har nog blivit lite hooked. Nästan manisk, som frugan kommenterade det hela. Nåja, jag har bara ca 50 avsnitt kvar.

Snart dags för sängen denna måndag i april.


#blogg100 dag 3

06 april 2014

Chokladen och det dåliga samvetet - #blogg100

Det dumma med helger är att de går så grymt fort. Försvinnande fort. Och ändå hinner man proppa i sig så väldigt mycket godis. Dessutom hinner man dyrt och heligt lova sig själv flera gånger att nästa helg då ska jag minsann bättra mig när det gäller godis, medan man frenetiskt tuggar på det sista av den där 200 grams chokladkakan man övertalade sig själv till att köpa igår. En sån borde ju räcka i en vecka. Minst. Tror jag att jag tänkte i alla fall.

Men nu är den ju nästan slut och det hade väl inte varit hela världen om det nu inte var så att man provat lite av det där godiset som man köpte till barnen. Lite är iofs ett relativt begrepp, men ändå. Dessutom fanns det konstigt nog lite godis kvar från förra helgen, med betoning på fanns. Man vill ju inte riskera att livsmedel ligger och blir för gammalt. Då får man ju offra sig. Och i bakhuvudet finns hela tiden det där dåliga samvetet som säger att nu, när som helst kommer välfärdssjukdomarna slå till. Vänta du bara! Men nästa helg, då ska det jäklar i mig bli bättring.

Fast imorgon är det måndag igen. Måndagar är jobbiga. Långa, sega och just jobbiga. Då behöver man ibland trösta sig med något. Lite choklad eller så.


#blogg100 dag 2

05 april 2014

#blogg100 - Kan man starta nu? (1)

I en riktigt kladdig mix av 2 delar desperat längtan efter att komma igång med skrivandet igen, 1 del extrem prestationsångest och 1 del jobbigt motstånd att göra slag i saken hittade jag mig själv googlandes på "bloggutmaning". Det som dök upp var en slags utmaning om att blogga om en bokstav en gång i månaden, en annan om att blogga varje dag hela året och slutligen #blogg100. Ja, ni förstår riktningen på detta. Hur varje ord obevekligt leder ett steg närmre det där jag gör det.

Egentligen bör jag inte anta någon av dem, men det blir den sistnämnda och det här får bli det första inlägget. Inser att jag kommer att ångra beslutet redan imorgon och kanske alla de 98 dagar som följer efter det, men va fasen - jag vill ju skriva. Saknar tiden då bloggen var en viktig del av mitt liv. Tiden som fanns innan jag drunknade bland tråkiga inlägg på facebook och twitter. Och eftersom jag för tillfället hittat en livboj som fått mig att ta paus från båda, så är det kanske lämpligt att ta tag i bloggandet och inte bara jaga likes.

Nu kör vi.


#blogg100 dag 1