15 september 2015

Riktigt skamfullt dåliga föräldrar


Framför mig på bordet ligger en hög med papper från skolfotografen. Två av barnen har tagit skolfoton för några veckor sedan och nu skickas ihärdiga påminnelser om att vi ska gå in på nätet och beställa. Korten är inte särskilt bra, men riktigt dyra.

Vi har inte tänkt att beställa några kort i år och därför går vi inte in på nätet och därför beställer vi inget. Tydligen inte rätt beteende. Så idag ringde de istället min fru och frågade om de verkligen hade rätt adressuppgifter eftersom vi tydligen inte hade nåtts av erbjudandet att just beställa. Nu hade de istället tänkt att skicka hem alla kort till oss för påseende. När min fru svarade att vi inte ville ha några kort och därför inte tänkt beställa, lät det som att personen i luren blev smått chockad.

"VA! Ska ni inte beställa?!?!"

Ungefär så där som GP:s tidningsförsäljare blev för många år sedan när vi bodde på landet och han skulle kränga helg-GP till oss. Jag svarade att det inte var så stor idé eftersom vi inte skulle få tidningarna förrän när brevbäraren kom med posten vid lunchtid på måndagen och alltså inte på helgen. Det fanns inget tidningsbud där vi bodde. När han till slut förstod att jag inte skojade lät han också smått chockad. Eller snarare riktig chockad. Men det är en annan historia.

Det är tydligen fruktansvärt skamfullt att inte köpa skolfotona. Det kanske gör en till en riktigt dålig förälder. Men vi får försöka leva med det på något sätt.


Image courtesy of Gualberto107 at FreeDigitalPhotos.net

10 september 2015

Slå vågen på käften

Ibland överraskas man av den där spontaniteten som kan komma från barn. Inte bara i vad de säger, utan också i vad de gör. Som när mellankillen sitter och berättar något i köket och plötsligt, helt utan anledning, slår knytnäven det hårdaste han kan på köksvågen som av ren rädsla hoppar fram 300 gram och stannar där. Nollställd på nytt, eller vad man nu ska kalla det. Så här efteråt känns det lite onödigt, minst sagt, men det är ju svårt att bli arg. Vågen var gammal, impulsen snabb och förvåningen stor. 
"Det verkar vara något fel på vågen.
Tja, så kan man ju också uttrycka det. Kommer samtidigt ihåg de där spontana infallen en själv hade som barn. De var nog inte heller alltid så lyckade. Men det är ju så man lär sig. Förhoppningsvis.

07 september 2015

Läget är akut


Jag hade tänkt att skriva ett inlägg om hur en liten död pojke som hette Alan fick världen att börja förstå vidden av den enorma flyktingkatastrof som pågår. Men jag lyckas inte få till det. Tankarna springer i trassliga labyrinter, för det går inte att greppa. Pojken Alan är död och dessvärre är han inte ensam. Alldeles, alldeles för många andra har redan mött samma tragiska öde och alldeles, alldeles för många kommer sannolikt att avsluta sina liv på samma sätt. Som om det går att räkna. Redan en är alldeles, alldeles för många. Det kommer att bli så oändligt många fler. Och bilden av Alan fortsätter att finnas på näthinnan.

Det finns så oändligt många barn som är på flykt, men som till skillnad från Alan fortfarande har chansen till en framtid. Vi måste kämpa för vart och ett av dessa barn. Kämpa som om dessa barn var våra egna. Kämpa för att de ska få sina chanser. Kämpa för att de ska få leka, finnas och leva.

I Europa och övriga världen är cirka 30 miljoner barn just nu på flykt. Det är mer än tre gånger så många barn som det bor människor i Sverige. En ofattbar siffra och som alltid i katastrofer är det barnen som drabbas hårdast. De som inte har någon skuld alls till att de nu måste fly. UNICEF finns på plats med katastrofinsatser både i de konfliktdrabbade länderna, i flyktinglägren och på flyktvägen. Men, behoven är fortsatt stora. Rädda barns liv, ge en gåva på unicef.se eller sms:a LIV till 72900 för att skänka 100 kronor. Du kan också swisha en gåva till barn på flykt, nummer 123-024 00 36 (rekommenderad summa: 100 kr). Skriv också under här för att hjälpa barnen på flykt.

Nu fortsätter vi kämpa för varenda unge. Det finns ingen tid att förlora.