30 april 2011

När det är dags för jorden

Dag 24 – en låt du vill ha på din begravning

Om jag var en annan typ av person än den jag är så skulle jag defintivt välja Ett bloss för moster Lillie, men till mig skulle den inte funka. Folk skulle nog undra om de hamnat på rätt begravning. Istället väljer jag nog en instrumental version av Höstvisa, fast kanske på tvärflöjt istället. Fast den är ju lite deppig, förstås.

Men å andra sidan är det ju ändå begravning.

29 april 2011

Bröllop och en begravning

Dag 23 – en låt du vill ha på ditt bröllop

Jag är redan gift och har inga planer på att gifta om mig. Men på vårt bröllop var det två vänner till min frus familj som satt framme vid oss i kyrkan, spelade gitarr och sjöng den här. Sentimental som man är ibland så tycker jag att det var ett bra val.

På första eller andra bänk satt min morfar. Jättestolt. Jag tror i alla fall att han var jättestolt den där dagen och jag vet att han var otroligt glad över att jag gifte mig med just den kvinna jag gifte mig med. Prästen var av den gamla skolan som vanligtvis inte gjorde något oväntat. Men mitt under vigseln bröt han i smyg av en blomma framme på altaret och gav till min fru när bara vi såg det.

På bröllopsfesten fick min morfar dessvärre en hjärtattack och två dagar senare gick han bort. Det var ofattbart. Och det känns fortfarande helt overkligt. Vad som hände med prästen vet jag faktiskt inte. Paret som spelade gitarr har separerat. Men jag och min fru, vi är fortfarande gifta.

28 april 2011

I en pöl av självömkan

Dag 22 – en låt du lyssnar på när du är ledsen

Om jag är ledsen lyssnar jag mest på lite melankoliska låtar och ja, jag erkänner motvilligt att en del hamnar på den lite smörigare delen av skalan. Men en som funkar i de flesta lägen är Everybody hurts med R.E.M. Det valet behöver man väl inte förklara?!

27 april 2011

Vem älskar du mest? frågar dottern. Och klumpen i magen växer.

Stortjejen leker allt mer med språket och hittar ibland på egna ord för saker. Låtsasord. Som inte går att förstå. Samtidigt säger hon att lilltjejen (1 månad) börjat prata. Hörde du pappa? Hon sa faktiskt att hon gillar mig! Hon kan faktiskt prata! Och det är väl klart att det är så. Om man vill att det ska vara så.

Annars finns där lite oro och känsla av undanskuff som ligger och skaver. Hos stortjejen. Det är tydligt. Imorse frågade hon igen vem jag tycker mest om av henne, sonen och lilltjejen. Då gäller det att balansera rätt mellan orden samtidigt som man får en gigantisk klump i magen. Berätta hur speciell hon är, mitt allra första barn. Hur otroligt mycket jag älskar henne. Men ändå smyga in att jag älskar alla väldigt mycket, utan att säga lika mycket. Absolut inte säga lika mycket. För det vill hon ju inte höra. Inget konstigt med det. Man vill ju vara speciell. Och klumpen den växer.

Det är svårt det där med att räcka till och orka räcka till och förstå om man räcker till. Man måste ju hinna med sig själv och sin partner också. Och allt annat. Och som om inte det räckte har jag dessutom ett konstant godisbegär att slå ihjäl.

Satt för en stund sedan och jobbade hemma. Läste. Tuggade samtidigt på en lång stjälk med selleri för att jäklas med sötsuget. Bara en sån sak. Det går inte lika bra med selleri. Men det går.

Lycklig, happy, glücklich på ett ungefär

Dag 21 – en låt du lyssnar på när du är lycklig

Bland annat Friday I´m in love med The Cure.

Punkt.

26 april 2011

Kanske världens sämsta frilans

Dag 20 – en låt du lyssnar på när du är arg

Det där första året på folkhögskola. Nu är jag där igen(!). Då när jag började vägen mot den så kallade journalistiken, som jag senare lämnade. En kväll skulle i alla fall Ulf Dageby spela på den lokala puben, vårt stamställe. Och vi ville så klart ta chansen och vara riktiga reportrar. Något annat var ju otänkbart.

Dageby skulle bo hos sin kompis på orten och vi råkade känna kompisen. I alla fall lite grand. Eller vi hejade i alla fall på varandra och det räckte för oss. Vi använde det för att tigga oss till en intervju. Dagen efter spelningen. Och det funkade. Vi skulle alltså hämta en kändis på förmiddagen för en djuplodande intervju i skolans studio. Det var stort. Och eftersom det bara var jag som hade körkort så jag fick köra den lånade bilen. En brun gammal Mercedes med automatlåda som gungade fram och det kändes som att ratta ett slagskepp. Dessutom skulle vidundret vändas på den minimala infartsvägen till Dagebys kompis hus. Känner än hur svetten rinner i nacken.

Ulf satt och åt frukost och vi satt i bilen och väntade. Pirriga. Nervösa. Jag och J, som jag berättat om tidigare. Dageby verkade vara en av hans stora förebilder, medan jag - om jag ska vara brutalt ärlig - knappt hade en susning om vem karln var. Kopplingen låt-artist har nog aldrig varit någon av mina starkare sidor. Men jag höll masken.

Till slut kom han ut och gled in på passagerarsidan, verkade lite tung i huvudet, men vi var på väg. Jag sammanbitet rattandes monsterbilen och J nervöst pladdrande. Om allt och inget. En evighetslång 5-minutersresa och sedan in i studion. Nervöst trevande start på en lång intervju. Både J och jag ville så klart höras på band så en kursare fick sitta i kontrollrummet.

Intervjun klippte vi ner rejält och sålde till P4 där den sändes i eftermiddagssändningen. Regionalt. Eller sålde och sålde.. vi gav bort den. Vi körde till och med in till radiostationen med bandet. Vi var ju höga på upplevelsen och så otroligt tända på att höras i radio att vi inte begärde en krona. Men å andra sidan var nog intervjun så usel så att vi aldrig fått någon att betala för den. Om vi försökt.

Vart vill jag nu komma med detta? Tja, det var en lång väg för att komma till det där med arg-låtar, som jag sällan lyssnar på. Eller det är väl snarare så att jag inte har några såna där särskilda jag-är-arg-låtar. Snarare drar jag upp volymen på vad som helst för att visa min ilska, så där otroligt moget. Men inte för mycket och faktiskt ganska sällan. Fast när jag tänkte efter kom jag på att det här en bra arg-låt: Lägg av med Nationalteatern. Och då kom jag att tänka på Dageby och den där gången på folkhögskolan. När jag började min väg mot den så kallade journalistiken. Och då är vi tillbaka vid början igen.

25 april 2011

Ibland tappar man bara bort det och ibland kommer släkten på besök

När jag började musiklistan tänkte jag att det var ett bra sätt att hitta kontinuitet i bloggandet. Ett inlägg per dag, minst, men sannolikt flera. Så tänkte jag. Men så har det inte blivit. Eller på sätt och vis har det blivit just så. Ett inlägg per dag, utom igår när det inte blev något. Det andra bloggandet har liksom rullat in i något hörn och glömts bort. Dammat igen lite. Och det känns rätt trist att ha fastnat i det där listbloggandet, samtidigt som jag inte vill ge upp. Dessutom är minnet kort så jag hänger väl snart på någon annan lista, som låter skoj.

Påsken har i alla fall flutit på, mestadels tillsammans med frugans familj och alla som hör dit. Det blir lite intensivt, minst sagt, och ganska hög volym. I vanliga fall är man lätt matt efter att sonen varit i farten hela dagen, men efter den här helgen är det inte så svårt att se var en del av släktdragen kommer ifrån. Därmed inte sagt något negativt, mer än att det inte blivit många stunder för bloggande. Och att jag är rätt ljudtrött. Och trött.

Men vi har hunnit med mycket. Utflykter, middagar, trädgårdsarbete, brödbak och kakbak, spel, lekar, vardagsbestyr och en massa annat. Och kul har det varit. Och trevligt.

Nu väntar sömnen.

24 april 2011

The best record ever, sa han objektivt

Dag 19 – en låt från din favoritplatta
Eftersom jag missade att blogga igår så blir det denna idag istället. Den roligaste med den här listan, som jag egentligen börjat tröttna på, är att jag hittat tillbaka till Imperiet. Det är inte så att jag glömt bort dem, men de har legat lite i bakvattnet ett tag och inte riktigt haft någon tydlig roll. Men nu vill jag ju plötsligt påstå att både Synd och Tiggarens tal är mina favoritplattor, fast det kan vara nyförälskelsen som talar..

Den platta jag väljer får däremot bli en helt annan eftersom den hängt med länge och ofta åker fram när jag är själv i bilen. Hög volym. En pepplatta (finns det ordet?), dvs en platta som får mig peppad. Artisten är Prince och plattan är från den tid då han fortfarande kallade sig Prince, dvs före konstiga tecken mm. Sign 'O' the times heter i alla fall albumet (dubbelt) och även om där finns en massa bra låtar att välja bland och det är lite tråkigt att ta titelspåret, så väljer jag ändå det. Delvis eftersom jag inte hittade hela albumet på Spotify, men mest för att det är så jäkla bra.

Håll till godo: Sign 'O' the times

23 april 2011

Om jag bara haft en magisk liten låda

Idag långfredag. Den enda i år, precis som vanligt. Annars hade det varit konstigt. Påskriset som jag och dottern skulle gjort på någon ledig stund idag blev inte gjort, men det blev konstvandring i alla fall. Akvareller, keramik och blandteknik i huvudsak vilket passade mig perfekt eftersom jag är såld på akvareller (de skira, snygga, ljusa), men även keramik.

Och inspirerad blev jag för fösta gången på vääääldigt länge. Åkte direkt hem och tog fram penslar, färdigspänt papper (som släppt lite i ena sidan, men det är ju inte så konstigt eftersom det stått i hörnet och längtat något år eller två) och färglådan. Mindre nöjd med resultatet och nu rädd att inspirationen flyger ut genom fönstret som en liten yster vårfågel, för att inte komma tillbaka igen på en evighet. Hoppas verkligen inte att det blir så. Men visst hade det varit skönt att kunna ha den i en liten låda för att ta fram den i lagom doser när den behövs.

Ett one night stand

Dag 18 – en låt som du önskar att du fick höra på radio

Det var alldeles för länge sedan jag hörde något av Janis Joplin på radion. Den här t.ex.

22 april 2011

I can be your long lost pal

Dag 17 – en låt som du ofta hör på radio


Ibland blir man ju så glad så att det börjar spritta i benen när man hör på radio. På senare tid har jag blivit det många, många gånger. Faktiskt ofta. När de spelar den här låten. Behöver jag berätta att jag gillar Paul Simon?

21 april 2011

Maybe we´ll meet again - tror inte det..

Dag 16 – en låt som du brukade älska men nu hatar

Känns skönt att ha gjort halva listan. Riktigt skönt. Börjar tröttna rejält, men kämpar på ett tag till. Trots att det är lika svårt varenda dag. För nu var det svårt igen.

Ok. Jag gör det lätt för mig. En låt som jag gillade förr var Carrie med Europe och det gör jag inte längre. Som jag varit inne på tidigare så är hat ett så starkt ord. Mer av likgiltighet i detta fallet.

 

20 april 2011

Och vem faan är jag?

Dag 15 – en låt som beskriver dig

När jag var liten, ung, yngre eller hur man nu säger, fanns det "alltid" låtar som jag helt klart kände att den här handlar om mig! Det är ju precis så här det känns! Det var så solklart att det måste vara så, men samtidigt så konstigt. Hur kunde de pricka så rätt? Nu känner jag inte på det sättet så ofta. Man känner igen sig, ibland med ett snett leende, men att låten skulle beskriva mig..

Ska jag driva lite med mig själv så blir det väl den här (Jag är det fulaste som finns - Jojje Wadenius) som beskriver mitt yttre. Om jag är lite allvarligare så beskriver den här låten (Ett fullkomligt kaos - Bo Kaspers orkester) på sätt och vis vårt liv, i alla fall periodvis. Men den har jag ju redan valt dag 11, så den kan jag ju inte ta igen. Det här (Cats in the cradle - Ugly Kid Joe) är en mardröm, inte alls någon jag vill vara och innerligt hoppas att jag sällan är.

I och för sig finns det en låt (I en spegel som jag har - Thåström) som beskriver mig otäckt bra i mina dystrare stunder. Den vill jag inte välja. För det är inte den bilden som jag vill ha eller ge av mig själv. Eftersom jag inte kommer på någon bättre så väljer jag den här (Ironic - Alanis Morissette). För den är ganska träffande. Ganska ofta. När man tänker som jag. Men den passar väl kanske de flesta.

19 april 2011

Fire walk with me

Dag 14 – en låt som ingen tror att du skulle älska

Det känns som att jag börjar varenda inlägg i den här musiklistan på ungefär samma sätt, dvs med att tala om att egentligen så har jag ingen osv... Och nu gör jag det igen: Jag kommer inte på någon låt som ingen tror att jag älskar, men om jag ska ta en låt som jag till och med själv är lite förvånad över att jag gillar - men kanske inte lika mycket som förr - är Firestarter med Prodigy. Sen sätter vi punkt där.

17 april 2011

Det som händer i garderoben..

Dag 13 – en låt som är guilty pleasure


Ok. Det är nu den där stora bekännelsen ska komma, antar jag. Om jag nu fattar ämnet rätt. Men hur jag än funderar så kommer jag inte på någon låt som riktigt passar in. Typ. Men ett litet ben får man väl i alla fall kasta till eventuella vargar, ett kycklingben kanske. Här kommer det: Jag drar upp volymen om de spelar den här på radion. Fast mest beror det nog på att jag kopplar ihop den med det där året på folkhögskola, som jag skrivit om tidigare. Jag förstår om du är riktigt, riktigt chockad.

Ok.. Kraftwerk sa du.. och... vad är grejen...?

Dag 12 – en låt av ett band du hatar

Precis som jag inte har något direkt favoritband så kommer jag inte på något band som jag direkt hatar. Hat är ett för starkt ord. Men det finns säkert många band som spelar musik med ett budskap som jag tar direkt avstånd från, exempelvis rasistiskt eller som är diskriminerande på annat sätt. Det finns också många band som jag aldrig förstått grejen med. Överhuvudtaget.

Eftersom jag inte vill länka till någon låt i den första kategorin så väljer jag en låt ur den andra. Ett exempel på sånt band som jag aldrig förstått storheten med är Kraftwerk. Jag hatar det inte, men är totalt likgiltig inför det. Och eftersom det är på det viset så känner jag inte till något om deras låtar, utan väljer bara en. Det får bli den som enligt Spotify för tillfället är deras största hit (antar att det kategoriseras efter vilken låt som flest Spotify-användare lyssnar på): The model

Om du nu råkar vara en av dem som till skillnad från mig fattat storheten med Kraftwerk - så varsågod. Håll till godo.

16 april 2011

Betala för Spotify - det var väl väntat, men synd

Lite sent ute, men upptäckte nyss hos Mymlan att gratisversionen av Spotify kraftigt ska begränsas och jag känner mig jättekluven. Efter att ha läst runt bland kommentarer till det inlägget och på Spotifys egna blogg och i nätupplagor av olika tidningar så verkar det som att åsikterna går rätt så mycket isär. Väldigt många tycker dock att det verkar väldigt bra, men majoriteten av dessa positiva är redan betalande.

Det man tänkt göra med gratisversionen är att den efter sex månader begränsas till tio timmar per månad och dessutom får man bara lyssna på varje låt högst fem gånger.

Själv är jag en sån där gratislyssnare. Och ganska rejält beroende, även om jag inte lyssnar vansinnigt mycket. Tror dock att de tio timmarna passeras ungefär den fjärde i varje månad och sedan.. Jag har länge varit lockad att betala för tjänsten för att slippa reklamen och jag blev glad när lågprisvarianten kom, den för 49 kronor i månaden. Dvs blev ännu mer lockad. Varför då? Privat har jag ingen smart-phone att köra premium på och på jobbmobilen får vi inte ha Spotify. Det är den ena anledningen. Den andra är att vi konstant har ganska ont om pengar. En situation vi själva satt oss i, men likväl. Då är ju ett billigare alternativ helt klart mer lockande.

Men som det ser ut nu kommer det nog inte att bli någon betalversion för oss, dessvärre, eftersom vi istället hela tiden jagar kostnader. Därför känns beskedet väldigt trist. Därmed inte sagt att jag är kritisk till att man tar betalt för tjänster. Jag förstår helt och fullt att folk vill tjäna pengar och är rätt överygad om att tanken från början var att förr eller senare ska användarna "tvingas" att betala. An offer you can´t refuse.. Ungefär så som man gör nu.

Jag tror inte heller att tjänsten kommer att fortsätta kosta 49/99 kronor på sikt. Det kommer säkert att fortsätta vara relativt billigt, men nog kommer priset att höjas om något år eller så. Men inte heller det är väl något att uppröras över. Det är ungefär som när folk blev upprörda över att Ingvar Kamprad blivit snuskigt rik på IKEA. Varför då? Gubben vill tjäna pengar på sitt företag, precis som man vill tjäna pengar på Spotify.

Men det är ändå synd. För det som är (ett kort tag till) så bra med Spotify är ju att alla kan använda det gratis. Och då menar jag alla de kategorier av människor som har tillgång till nätet. I kommentarerna läser man inlägg som "det är ju för fan bara två öl i månaden". Visst det stämmer. För många är det inte mer. För andra är det en av månadens middagar till barnen, eller två. Och för någon annan är det en summa som man omöjligt kan få sina föräldrar att betala för. Eller så kanske det är den där 50-lappen som gör skillnaden mellan att ha råd med busskort eller inte. Men det är klart, det är en fråga om att prioritera. Man måste ju inte lyssna och det finns ju alternativ.

Själv kommer jag sannolikt att prioritera Spotify när jag känner att jag har råd att göra det. Jag kanske saknar det så mycket så att jag redan före sommaren blir betalande. Men det är svårt att veta. Just idag känns det som att jag prioriterar att lägga de där 600 per år på ungarna. Men som sagt, man vet aldrig.

Läs mer: dn, svd1, 2, ab, exp

I bland så blir det napp

Dag 11 – en låt av ditt favoritband

Jag har funderat en bra stund och kan ärligt talat inte komma på något favoritband. Oftast fastnar jag för enskilda artister, som i och för sig ofta har ett kompband. Men nu var det ju ett band som det var fråga om och det finns flera som jag tycker om. Som gör riktigt bra musik. Banden har varierat ganska mycket över åren, men legat och guppat i bakgrunden för att ibland poppa upp på ett kortare eller längre återbesök.

Ett band som fungerar som just ett sånt flöte är Bo Kaspers orkester. För tillfället (och när jag tänker efter sedan väldigt länge) ligger de egentligen och guppar, men vem vet. Rätt var det är så ploppar det till. Kanske med den här, dvs Ett Fullkomligt Kaos.

15 april 2011

Nu i ro, slumra in..

Dag 10 - en låt som får dig att somna

Kommer på nu att jag glömt blogga om dag 10. Får svårt att komma på någon eftersom jag är så dödens trött, kanske ödets ironi. Men en skiva som funkat väldigt bra för att få våra två äldsta barn att stensomna är Come away with me med Norah Jones. Där kan man välja nästan vilken låt som helst. Och då väljer jag den här, för den får bergis mig att somna med. Men å andra sidan somnar jag nog till vad som helst just nu.

13 april 2011

Jamiroquai meets Eeva Kilpi - det är en fråga om kontroll

Dag 09 - en låt du kan dansa till

Oj. Nu blir det spretigt. Det finns massor av låtar som man kan dansa till. Hur många som helst. Sedan handlar tydligen det här inlägget om vad jag kan, eller kanske vad jag kan dansa till. Om du märkte skillnaden. Och till skillnad från Magnus Uggla så dansar jag ibland nykter. Lite stelt och tillgjort i sällskap, mer frisläppt och mer tillgjort ensam. Men annorlunda tillgjort.

Vad kan jag då dansa till? Min första tanke var att välja Ooa hela natten med Attack och då började jag genast minnas en gång när vi stod och hoppade i ring på Folkets hus(!) en gång för väldigt länge sedan, och turades om att gå in i mitten för att göra bort oss. Och ooade hela natten. Eller i alla fall några timmar. Men så valde jag inte den.

Istället blev det Jamiroquai med Virtual Insanity. För den får mig även att vilja dansa och det är ju rätt viktigt det med. Väggarna i videon puttas runt, hit och dit, har jag hört. Det är tydligen därför som golvet ser ut att flytta på sig. Kanske är det så det är. Och det blir som att hela världen liksom rubbas, på ett kontrollerat vis. Och när jag tänker på det så börjar jag tänka på Eeva Kilpis dikt Säg till om jag stör. Varför vet jag faktiskt inte. Men där är det liksom tvärt om. Rubbningen är inte alls kontrollerad. Inte på samma sätt i alla fall. Men det är vackrare. Även om den inte får mig att vilja dansa:

Säg till om jag stör,
sa han när han steg in,
så går jag med detsamma.

Du inte bara stör,
svarade jag,
du rubbar hela min existens.
Välkommen.

Som en kontrast eller hur man nu ska se det.

12 april 2011

När jag leker Thåström

Dag 08 – en låt som du kan hela texten till

Det är väldigt många låtar, eller i alla fall ganska många, eller åtminstone en del som jag kan texten till när jag sjunger med. Högt i bilen. När jag är ensam. Det är inte lika många som jag kan helt utantill, utan musik. Men det finns undantag. Balladen om Briggen Blue Bird av Hull, Imperiets version till exempel.

Varje dag dör 5 000 barn av förorenat vatten

Tänk på det en stund, att varje dag dör 5 000 barn av förorenat vatten. Det måste man göra något åt. Och du kan hjälpa till.

På UNICEF tror man att alla vill vara med och hjälpa utsatta barn. Det tror jag med. Ett sätt att hjälpa till är att bli Världsförälder hos UNICEF. Här och nu. Och på sätt vara med och kämpa för varenda unge. Det kostar bara en hundring i månaden. Bli Världsförälder på unicef.se. NU.

Vi kanske inte kan förändra världen jättemycket idag, men vi kan börja. Och du kan göra större skillnad än du tror.

Ps. Kika gärna även in på UNICEFs kampanjsajt - För varenda unge! Där kan du bland annat tävla om biljetter till Humorgalan & titta på film. Du kan också gå med i Humorgalaeventet och smycka din profilbild på Facebook. 

11 april 2011

Jag är oslagbar

Dag 07 - en låt som påminner dig om ett speciellt tillfälle

En tid innan vår första dotter föddes köpte vi Lars Winnerbäcks Vatten under broarna. Den fick direkt flytta in i bilstereon och bodde sedan kvar väldigt, väldigt länge. Social var den också. Med stort uppmärksamhetsbehov. Lät i stort sett hela tiden. Därför förknippar jag hela skivan väldigt mycket med när vårt första barn kom till världen. Kanske det allra största ögonblicket i mitt liv. Ska jag välja en låt från skivan blir det Jag är hos dig igen.

som en glödande kupol i en öken

Dag 06 - en låt som påminner dig om ett ställe

Det var i nian. Praovecka. Medan klasskamraterna hamnade på ICA, skoaffärer, kommunkontor och liknande fixade jag praoplats hos min släkting i Stockholm. Hon jobbade som kvällstidningsreporter och det tyckte jag smällde lite högre. Och det blev en jäkligt bra vecka. Bland annat var jag med hos nunnorna i Alsike kloster, fick träffa Christer Sandelin (kändes lite stort då) och så avslutades veckan i pressfållan på borggården när kungen fyllde 40.

Men det är egentligen inte det som det här inlägget handlar om. Det handlar istället om lägenheten som min släkting bodde i på söder. Och om själva söder. Och egentligen om ett Stockholm som upptäcktes av en 15-åring. Eller 15 och ett halvt för att vara korrekt.

Lägenheten var en mysig tvåa med högt i tak och djupa fönsternischer. Vitmålad med lackade trägolv. Köksfönster mot innergården och varmvatten som var skållhet. I hallen en bild med en kvinna som gav fotografen fingret med undertexten "Facket baby". I vardagsrummet en nedsutten, vit soffa. Matbord med tre stolar. Svartvita foton på väggarna och i ena hörnet en hylla med stereoanläggning och som jag minns det hundratals kassetter. Med musik.

Promenader runt på gatorna på söder. I små affärer. Besöket på biljardklubb med släktingens kompis som jag långt senare förstod var hennes flickvän. Gamla stan. Saluhallar. Min enda tur upp i Kaknästornet. Tunnelbana, tunnelbana, tunnelbana.

Det var den här veckan som jag började lyssna på annat än Iron maiden, Kiss och pudelrock. Jag blev såld på Eva Dahlgren (tvära kast). Förknippade henne med Stockholm och Stockholm med henne. Sommarbarn påminner om ett ställe som heter Stockholm och en lägenhet på söder. Dag 06.

09 april 2011

Vin och cigaretter under den röda fanan

(dag 05 - en låt som påminner dig om någon)

Halva mitt liv har gått sedan dess, men ändå minns jag det så himla tydligt. Det var ett av de där viktiga åren i livet när så mycket hände. Som formade. Det första året på folkhögskola och det där året när jag träffade hon som idag är min fru. Och som är mamma till mina barn. Men det visste jag ju inte då.

Jag bodde på skolan, innesluten i en bubbla som oftast bara tänjdes ut när man tog en sväng till affären eller den lokala puben. Ibland stack man hål på bubblan rejält och gjorde utstickare till andra delar av landet, men man kom tillbaka. Ruskade av sig resdammet och inneslöt sig igen. I en värld i världen.

I rummet bredvid mitt bodde J. Vägg i vägg. Och på den väggen - i hans rum - hängde den röda, sovjetiska flaggan med den gula hammaren och skäran. I bokhyllan stod diktsamlingar av olika författare, bland annat Jacques Werup. I ett hörn en gitarr,  här och var överfulla askkoppar och halvurdruckna kaffekoppar.

J själv gick alltid klädd i slitna jeans och jeansjacka. Hela han var lite sliten och lite ovårdad. En rocker. Cigaretterna var oftast egenrullade och han tackade aldrig nej till ett glas vin. Och sedan kom diskussionerna igång. Inte sällan om kommunismen, om hur den egentligen skulle fungera, men att den aldrig tagit sig förbi det nödvändiga onda - proletariatets diktatur.

Själv var jag rätt sökande. Trevande. Hungrig. Och den tio år äldre J gjorde så klart intryck. Blev någon att se upp till, diskutera med, sitta och dricka öl, vin, kaffe och röka med. På något sätt en förebild. En äldre kompis som visade på ett vägval. Som var lockande, men som jag aldrig tog. När året var slut och vi skiljdes åt så skulle vi självklart hålla kontakten. Så säger man ju. Sen blir det inte så.

Idag är det jag som är tio år äldre - än han var då vill säga. Och idag ser jag vad jag inte såg då. Det där tragiska. Jag menar inte att J var tragisk, men jag tror att han också sökte, att han egentligen inte mådde så bra och framförallt att han nog inte skulle lockats att diskutera över ett glas vin.

Ibland undrar jag vad som blev av J. Vad som hände sedan. Om han fortfarande har den röda fanan på väggen och Werup i bokhyllan. Och om han har hittat vad han söker. Femte låten på musiklistan vill jag i alla fall tillägna honom, för det var hos honom som jag hittade Freddie Wadling. En låt som påminner dig om någon blir Over the rainbow.

08 april 2011

Musiklistan - dag 4 - en låt som gör dig ledsen

Jag kommer faktiskt inte på någon låt som gör mig direkt ledsen, men flera som gör mig melankolisk. Det får duga. Funderade på Joni Mitchells Both sides now (youtube, spotify) och Thåströms Karenina (youtube, spotify), men valde istället Nationalteatern och Bara om min älskade väntar. Det finns fler.
(För mig funkar dessvärre inte Karenina på Spotify)

07 april 2011

Istället för mitt framtida jag

Snacka om krutgubbe. Seg och numera väderbiten. Det handlar om en 85-årig fd programpresentatör som byggde en flotte och seglade över Atlanten för att uppmärksamma att väldigt, väldigt många människor saknar rent vatten. Resan var 459,5 mil lång. Tur att han hade en ung besättning (tre ynglingar på 56-61 - eller snarare "mogna och oförskräckta herrar")!

Själv hoppas jag på att bli just en sån gubbe när jag blir gubbe, men risken är att jag istället blir en sån där riktig gubbgubbe. En som för det mesta är pessimistisk med ett tydligt stänk av cynism.

Häftigt är det i alla fall att dra iväg ett gäng gubbar över stora havet på en flotte, precis som Heyerdahl med Kon-Tiki. Nu hette flotten An-Tiki, men havet kändes nog lika stort.

Läs mer: dn, An-Tiki

Musiklistan - dag 3 - en låt som gör dig glad

Det här är ett av min frus familjs hatobjekt. Håkan Hellström alltså. För han är så kass på att sjunga, säger de. Själv blir jag glad av den här låten, faktiskt av större delen av den plattan. Jag tycker inte heller att han är världens bästa sångare, tvärtom långt därifrån, men jag gillar att han verkar tycka att det är det är så jäkla kul att sjunga. Man får lite känslan att vill du så kan även du. Jag påstår inte att det är så, men känslan finns där. Kom igen Lena.

06 april 2011

Det var väl på tiden

Nu får Astrid Lindgren lite ny välförtjänt credit genom att få efterträda en annan stor författarinna på 20-sedeln. Det var väl på tiden. Tänk om hon nu också kunde få nobelpriset i litteratur, precis som Selma Lagerlöf, även om det samtidigt skulle vara botten att tilldela det postumt istället för när hon fortfarande var i livet. Men barnlitteratur räknas väl så klart inte, hur bra den än är. Så det är väl ingen risk.

Min första tanke var faktiskt att hon borde fått ståta på någon högre valör, men kom sedan att tänka på att tjugan ju är så ofantligt mycket vanligare så att det egentligen är den bästa sedeln. Den känns också lite mer jordnära än den där 1000-lappen till exempel. Även om jag personligen hellre har en bunt tusenlappar än en bunt tjugor, om jag nu tvingas välja. Sorry Astrid.

Sen ska tydligen alla mynt bli guldgula, så att det känns som att man äger en mindre skatt varenda gång man öppnar myntfacket.

Avslutningsvis kan jag inte hålla mig från en vända till avdelningen skryt. Jag träffade Astrid och hennes systrar en gång i Vimmerby och de var riktigt häftiga tanter alla tre. Kanske skriver mer om det en annan gång. Eller inte.

Läs mer: dn, svd, gp, ab, exp,

Musiklistan - dag 2 - din hatlåt

Någon extrem hatlåt kan jag inte komma på att jag har, men det finns låtar som jag tycker väldigt illa om. Såna som gör att jag snabbt byter kanal på radion. Eller stänger av. De flesta av dessa lär jag mig aldrig vad de heter och inte heller vem som sjunger och därför är det svårt att ha med dem här. Men en given är ju Manboy som faktiskt får det att krypa i hela kroppen. Inte på något positivt sätt.

05 april 2011

Musiklistan - dag 1 - din favoritlåt

Den här låten fastnade jag för i början av 90-talet när jag upptäckte Paul Simon. I mina föräldrars LP-samling. Och sedan har den hängt kvar i bakgrunden för att poppa upp till ytan med jämna mellanrum. Från början tyckte jag faktiskt att det bara var en bra låt, inte favoriten, men den växte. Och fastnade. Ordentligt.

Dessvärre är jag en person som lyssnar sönder favoritlåtar. Hör på dem så många gånger att jag tröttnar. Blir starkt beroende ett tag och sedan tar det stopp. Trist men sant. Så är det även med den här. Skillnaden är att den här har jag lyssnat sönder flera gånger och den har ändå kommit tillbaka. Gång på gång.

Just nu ligger den riktigt bra till. Låten heter förresten Something so right.

Musiklistan - starten

Hos Medelklassman hittade jag den här listan och tänkte att varför inte. Det ger lite styrfart på bloggandet, vilket jag känner att jag behöver nu. Samtidigt är det utlämnande på ett väldigt skrämmande vis eftersom det totalt kommer att blotta min fattiga och ganska trista musiksmak. Men som sagt, varför inte? Får väl krydda med lite annat också så att ingen får för sig att det här är en sån där genomtänkt musikblogg, för det är ju annars väldigt, väldigt troligt (host, host)..

dag 01 – din favoritlåt
dag 02 – din hatlåt
dag 03 – en låt som gör dig glad
dag 04 – en låt som gör dig ledsen
dag 05 – en låt som påminner dig om någon
dag 06 – en låt som påminner dig om ett ställe
dag 07 – en låt som påminner dig om ett speciellt tillfälle
dag 08 – en låt som du kan hela texten till
dag 09 – en låt du kan dansa till
dag 10 – en låt som får dig att somna
dag 11 – en låt av ditt favoritband
dag 12 – en låt av ett band du hatar
dag 13 – en låt som är guilty pleasure
dag 14 – en låt som ingen tror att du skulle älska
dag 15 – en låt som beskriver dig
dag 16 – en låt som du brukade älska men nu hatar
dag 17 – en låt som du ofta hör på radio
dag 18 – en låt som du önskar att du fick höra på radio
dag 19 – en låt från din favoritplatta
dag 20 – en låt du lyssnar på när du är arg
dag 21 – en låt du lyssnar på när du är lycklig
dag 22 – en låt du lyssnar på när du är ledsen
dag 23 – en låt du vill ha på ditt bröllop
dag 24 – en låt du vill ha på din begravning
dag 25 – en låt som får dig att skratta
dag 26 – en låt du kan spela på instrument
dag 27 – en låt du skulle vilja kunna spela på instrument
dag 28 – en låt som får dig att känna dig skyldig
dag 29 – en låt från din barndom
dag 30 – din favoritlåt från den här tiden förra året

Bajskarusellen tar ny fart och ingen hade den som styrde

Vad händer när lilltjejen bajsat och man bytt blöja? Jo självklart bajsar hon direkt igen. Och vad händer när man bytt blöjan? Jo självklart bajsar hennes storebror.

Det var väl typ så.

Fem i familjen

Det funkar förvånansvärt bra det där med att ha en liten extra i familjen. Sonen är inte svartsjuk, vilket var den stora oron inför bebisankomsten eftersom han är väldigt mammig just nu. Istället vill han gärna sitta med lillasyster i knät, i alla fall kortare stunder, som den stora tvååringsstorebror han är. Emellanåt kommer han gärna med nappen och försöker trycka in i munnen på henne, alternativt rycker ut den ibland när hon faktiskt vill suga på den. Klappar och klättrar på henne gör han också.

Storasyster (tidigare bara kallad dottern) kan sitta i evigheter med lillasyster liggandes i knät. Hon älskar det. Och hon gäller i det här fallet lika mycket den stora som den lilla. Den stora förlorar sig i alla fall samtidigt i Bamsetidningar som hon kan läsa i evigheter. Läser och läser och läser, försvunnen från omvärlden. Endast paus ibland för att klappa och pussa på den lilla i knät.

Själv känner jag mig lite diffus. Väldigt lycklig över trion, stolt, samtidigt som det inte riktigt sjunkit in. Det är som att jag ibland tittar på det hela lite från sidan och iakttar hur vi alla försiktigt jämkar oss in i våra nya roller. Men det är även allergisäsongen som spökar och gör mig lite off. Frugan verkar tycka att jag somliga dagar är ovanligt disträ.

Hon har det förresten tufft på nätterna när de båda minsta vaknar och är ledsna samtidigt. Den ena tröstas med amning och där kan jag dessvärre inte göra mycket nytta. Den andra tröstas med att ligga tätt, tätt intill mamma. När en annan försöker fylla den platsen så blir det mest paniska skrik, slag och sparkar. Hysteri. Frugan förklarar dock för sonen att han faktiskt får vänta på sin tur som blir när lillsyrran ätit, och det funkar relativt bra.

Ja, ja, vi jobbar på det och framsteg gör vi. Åtminstone får man intala sig det. Mysigt är det i alla fall med tre.