Jamiroquai meets Eeva Kilpi - det är en fråga om kontroll

Dag 09 - en låt du kan dansa till

Oj. Nu blir det spretigt. Det finns massor av låtar som man kan dansa till. Hur många som helst. Sedan handlar tydligen det här inlägget om vad jag kan, eller kanske vad jag kan dansa till. Om du märkte skillnaden. Och till skillnad från Magnus Uggla så dansar jag ibland nykter. Lite stelt och tillgjort i sällskap, mer frisläppt och mer tillgjort ensam. Men annorlunda tillgjort.

Vad kan jag då dansa till? Min första tanke var att välja Ooa hela natten med Attack och då började jag genast minnas en gång när vi stod och hoppade i ring på Folkets hus(!) en gång för väldigt länge sedan, och turades om att gå in i mitten för att göra bort oss. Och ooade hela natten. Eller i alla fall några timmar. Men så valde jag inte den.

Istället blev det Jamiroquai med Virtual Insanity. För den får mig även att vilja dansa och det är ju rätt viktigt det med. Väggarna i videon puttas runt, hit och dit, har jag hört. Det är tydligen därför som golvet ser ut att flytta på sig. Kanske är det så det är. Och det blir som att hela världen liksom rubbas, på ett kontrollerat vis. Och när jag tänker på det så börjar jag tänka på Eeva Kilpis dikt Säg till om jag stör. Varför vet jag faktiskt inte. Men där är det liksom tvärt om. Rubbningen är inte alls kontrollerad. Inte på samma sätt i alla fall. Men det är vackrare. Även om den inte får mig att vilja dansa:

Säg till om jag stör,
sa han när han steg in,
så går jag med detsamma.

Du inte bara stör,
svarade jag,
du rubbar hela min existens.
Välkommen.

Som en kontrast eller hur man nu ska se det.