09 april 2011

Vin och cigaretter under den röda fanan

(dag 05 - en låt som påminner dig om någon)

Halva mitt liv har gått sedan dess, men ändå minns jag det så himla tydligt. Det var ett av de där viktiga åren i livet när så mycket hände. Som formade. Det första året på folkhögskola och det där året när jag träffade hon som idag är min fru. Och som är mamma till mina barn. Men det visste jag ju inte då.

Jag bodde på skolan, innesluten i en bubbla som oftast bara tänjdes ut när man tog en sväng till affären eller den lokala puben. Ibland stack man hål på bubblan rejält och gjorde utstickare till andra delar av landet, men man kom tillbaka. Ruskade av sig resdammet och inneslöt sig igen. I en värld i världen.

I rummet bredvid mitt bodde J. Vägg i vägg. Och på den väggen - i hans rum - hängde den röda, sovjetiska flaggan med den gula hammaren och skäran. I bokhyllan stod diktsamlingar av olika författare, bland annat Jacques Werup. I ett hörn en gitarr,  här och var överfulla askkoppar och halvurdruckna kaffekoppar.

J själv gick alltid klädd i slitna jeans och jeansjacka. Hela han var lite sliten och lite ovårdad. En rocker. Cigaretterna var oftast egenrullade och han tackade aldrig nej till ett glas vin. Och sedan kom diskussionerna igång. Inte sällan om kommunismen, om hur den egentligen skulle fungera, men att den aldrig tagit sig förbi det nödvändiga onda - proletariatets diktatur.

Själv var jag rätt sökande. Trevande. Hungrig. Och den tio år äldre J gjorde så klart intryck. Blev någon att se upp till, diskutera med, sitta och dricka öl, vin, kaffe och röka med. På något sätt en förebild. En äldre kompis som visade på ett vägval. Som var lockande, men som jag aldrig tog. När året var slut och vi skiljdes åt så skulle vi självklart hålla kontakten. Så säger man ju. Sen blir det inte så.

Idag är det jag som är tio år äldre - än han var då vill säga. Och idag ser jag vad jag inte såg då. Det där tragiska. Jag menar inte att J var tragisk, men jag tror att han också sökte, att han egentligen inte mådde så bra och framförallt att han nog inte skulle lockats att diskutera över ett glas vin.

Ibland undrar jag vad som blev av J. Vad som hände sedan. Om han fortfarande har den röda fanan på väggen och Werup i bokhyllan. Och om han har hittat vad han söker. Femte låten på musiklistan vill jag i alla fall tillägna honom, för det var hos honom som jag hittade Freddie Wadling. En låt som påminner dig om någon blir Over the rainbow.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar