som en glödande kupol i en öken

Dag 06 - en låt som påminner dig om ett ställe

Det var i nian. Praovecka. Medan klasskamraterna hamnade på ICA, skoaffärer, kommunkontor och liknande fixade jag praoplats hos min släkting i Stockholm. Hon jobbade som kvällstidningsreporter och det tyckte jag smällde lite högre. Och det blev en jäkligt bra vecka. Bland annat var jag med hos nunnorna i Alsike kloster, fick träffa Christer Sandelin (kändes lite stort då) och så avslutades veckan i pressfållan på borggården när kungen fyllde 40.

Men det är egentligen inte det som det här inlägget handlar om. Det handlar istället om lägenheten som min släkting bodde i på söder. Och om själva söder. Och egentligen om ett Stockholm som upptäcktes av en 15-åring. Eller 15 och ett halvt för att vara korrekt.

Lägenheten var en mysig tvåa med högt i tak och djupa fönsternischer. Vitmålad med lackade trägolv. Köksfönster mot innergården och varmvatten som var skållhet. I hallen en bild med en kvinna som gav fotografen fingret med undertexten "Facket baby". I vardagsrummet en nedsutten, vit soffa. Matbord med tre stolar. Svartvita foton på väggarna och i ena hörnet en hylla med stereoanläggning och som jag minns det hundratals kassetter. Med musik.

Promenader runt på gatorna på söder. I små affärer. Besöket på biljardklubb med släktingens kompis som jag långt senare förstod var hennes flickvän. Gamla stan. Saluhallar. Min enda tur upp i Kaknästornet. Tunnelbana, tunnelbana, tunnelbana.

Det var den här veckan som jag började lyssna på annat än Iron maiden, Kiss och pudelrock. Jag blev såld på Eva Dahlgren (tvära kast). Förknippade henne med Stockholm och Stockholm med henne. Sommarbarn påminner om ett ställe som heter Stockholm och en lägenhet på söder. Dag 06.