31 mars 2011

Det vackraste är ännu ett mirakel

Så blev det ännu ett mirakel. Ett litet under har äntligen kommit ut och vi har fått träffa den där lilla personen som legat där inne. Som varit så fullkomligt närvarande, men ändå så ofattbart långt borta. Så efterlängtad. Så efterfrågad av storasyster och så retsam som hängt sig kvar där inne. Alldeles för länge.

Fem små skrynkliga, greppande fingrar på varje hand och fem små tår på vardera långsmal fot. Ganska mycket mörkt hår och ljuvlig bebisdoft. Lika fantastisk som både storasyster och storebror. Så stor i sin litenhet.

En liten person som förvandlat mig från stolt tvåbarnsfar till en ännu stoltare pappa åt en mindre skock. Till en liten barnaskara. Som gjort mig darrig i benen. Och alldeles varm.

Ännu ett mirakel. Ännu en som är vackrast.

En liten flicka. En lillasyster. Min andra dotter. Mitt tredje barn.

28 mars 2011

Och nu har drevet snurrat igång

Nu läser man överallt om att Håkan Juholts särbo gjort sig skyldig till bedrägeri. Ett brott som hon både erkänt och avtjänat sitt straff för. Men likaväl hängs det ut i media. Synas ur vinklar och vrår för att Juholt gått och blivit partiledare. Och nu ska hon tvingas sona det hela igen.

Juholt teg tydligen om saken för valberedningen och det gjorde han rätt i. För annars kanske han inte fått jobbet. Oavsett vad beredningen säger idag. Vad vet jag. Hennes fel och brister ska väl i alla fall inte han behöva stå till svars för och hon ska väl också få gå vidare?! Han blir väl varken bättre eller sämre på sin post för att hans särbo tidigare gjort något dumt. Ok, möjligen bättre för att han får ytterligare perspektiv på hur människor kan vara. Och möjligen sämre för att detta kommer att förfölja honom under lång tid framöver. Som Mona och tobleronen.

Själv har jag en bakgrund som journalist, även om det är ett bra tag sedan. Men jag minns ändå tydligt känslan när man började nosa sig till en nyhet, eller när drevet började gå. Man ville hellre vara snabb på sin egen vinkel än stanna för länge och tänka efter. Först. Bäst. Och snabbast. Nu så här i efterhand känner jag inte minsta kittling av det här "avslöjandet". Bara en stor trötthet.

Juholt själv säger till Aftonbladet att "Hon har gjort ett brott, hon har erkänt det, sonat det och jag har förlåtit det". Kan det inte räcka så?

Läs mer: didn, svd, exp, ab

Det viktigaste vill man inte värdera

Blir irriterad, men inte det minsta förvånad när jag läser på DN.se att en tredjedel av landets kommuner höjer lärarnas löner med minsta möjliga. Inte alls förvånande eftersom det ju är ganska länge som budskapet varit just det - vill du tjäna pengar ska du inte bli lärare.

Vad som heller inte är förvånande är att de kommuner med de bästa skolorna i genomsnitt har givit mer än avtalet i löneökning. Kan det finnas ett samband, tro?

Hoppas Jan Björklund tar sig en funderare och sedan riktar en ordentlig uppmaning till kommunerna att ta tag i det här med lärarlöner. Gör läraryrket till ett högstatusyrke så får vi bättre skolor, fler motiverade lärare och framförallt så får vi fler riktigt duktiga personer som faktiskt väljer lärarbanan för att de vågar se en framtid där. Jag vet att det finns väldigt många bra, motiverade och jäkligt kompetenta lärare i landets skolor, men det kan bli många fler.

När man väl är igång kan man ta och satsa på mindre klasser och mer övriga resurser, även om det just här är en annan fråga.

Det irriterar mig att man alltid ska snåla på de där viktiga områdena som exempelvis lärarlöner och sjuksköterskelöner. Det där grundläggande som vi alla är så fruktansvärt beroende av. Lärarna som lägger grunden för framtidens samhälle och sköterskorna som tar hand om oss alla när vi är i behov av vård.

Läs mer: dn

Så lycklig så enkelt

Idag var vi på utflykt till en större lekplats. Det var länge sedan vi var där och sonen mindes den inte alls. Men han sprang glatt runt och provade allt och såg sååå otroligt lycklig ut. Han fullkomligt sken och strålade av ren och skär lycka.

Det var inte mer än så.
Men det var så otroligt tillräckligt.

27 mars 2011

Jo. Nog är det krut kvar i den gubben

Såg så klart årets premiär av Mästarnas mästare i SVT1 och jäklar vad impad man blir. Framförallt av "gamlingarna". Evy Palm gjorde ju en grym start OCH avslutning. Jäklar, som sagt! Och så han som fick Sverige att stanna - han som vi fick se på TV:n i klassrummet när jag var liten. Ingemar Stenmark - vem annars? Man blir ju mållös. Så stark och så överlägsen. Undrar hur den karlns psyke egentligen fungerar.

Sen var det också kul att se andra från förr som mer fallit i glömska. Robert Prytz till exempel. Vilken karriär!

Själv blir jag ju nästan andfådd av en promenad med hunden. Lite överdrivet, men hjälp. Tänker ändå på att det kanske finns hopp om man börjar träna nu. Se bara på Evy. Men å andra sidan ska man ju inte slita ut sig. Och jag saknar definitivt Stenmarks psyke när det gäller träning. Vi får väl se hur det går med både träning och mästare.

Läs mer: aftonbladet, gt1, 2expressen1, 2,

När bostadsbubblan spricker gör jag ett klipp

Wow! Hur kan någon enda människa tycka att det är värt 1,4 miljarder med en lägenhet i London? Det är ju som ett stort skämt! 1,4 m i l j a r d e r. Själv tänker jag så klart ha is i magen och vänta på att bostadsbubblan spricker. DÅ slår jag till och sparar säkert massor med miljoner. MASSOR! Man får inte vara dum...

Och kollektivtrafiken går ju precis utanför; 9:ans buss + tunnelbana.

Det är inte alla dagar man får bra idéer så att man tjänar en massa feta miljoner och är klimatsmart på samma gång. Imorgon ska jag nog bestämma mig för att inte köpa lägenheten alls - hur rik blir inte jag?!?!

Läs mer: dn, gt/expressen,

Lite försenad Earth Hour

Det blev lite försenad Earth Hour hos oss. Tio i nio kom vi på att lamporna skulle släckas, men då släcktes också alla. Vid det laget var det redan kolsvart hos grannen, men å andra sidan är det nästan alltid mörkt där. Så jag vet inte riktigt. Vi nöjde oss i alla fall med lamporna och hade faktiskt både dator och TV igång. Det fick räcka med just lampor den här gången. Men de fick i alla fall vara släckta i över en timma.

Men visst är det häftigt när städer till stor del släcks ner som en manifestation. Och att det spridit sig över hela världen. Inte för att just den där timman i sig lär göra så stor skillnad för klimatet, men det kanske får folk att fundera och hålla klimatfrågan vid liv. Så att det inte bara blev en fluga som fick störta och dö när något annat hamnade i fokus.

Det vore ju bra med en Earth Hour varje dag, i alla fall att man tänker på att släcka efter sig och inte förbruka i onödan. Så jäkla svårt är det ju inte. Att släcka menar jag. Sen kan man ju fundera på en del annat när man ändå är igång - som det där med att inte slänga mat och att åka mer kollektivt. Det är ju inte heller så jäkla svårt. Det gäller väl att våga vara jordbo.

Läs mer: gp, svd, dn,

26 mars 2011

Vad gör en dödstrött? Stiger upp en timma tidigare..

För ett par veckor sedan kom den där årliga knocken i form av pollenattack. Den stora tröttheten rullade in och först då kom jag på att ja just ja, man ska ju börja med allergimedicin i tid. Vilket jag alltså inte gjort. I år heller. För det tänker man ju inte på när hela världen fortfarande verkar vara i vinterdvala.

Nu är det jag som går som i dvala och är dödens trött just nu. Natten till idag sov jag nästan 12 timmar, vilket ska jämföras med vanliga ca 6-7. Inte blev jag piggare för det.

Då är det ju så extra kul när man upptäcker att klockan ska flyttas fram nu i natt. En hel timma försvinner alltså när man behöver den som allra bäst. Man får ju inte ens sova bort den. Sedan spelar det ingen roll vilka minnesregler man har - exempelvis att på våren ställer man fram trädgårdsmöblerna - timman är lika ohjälpligt borta ändå. POFF! Puts väck! Den kommer inte till rätta förrän någon gång i höst och då är man ju oftast inte så där allergitrött. (DN föreslår förresten att man ska minnas sommar-/vintertid med att man tar fram/ställer tillbaka grillen. Vad hjälper det när vår grill stått framme hela den här vintern också..?)

Tänk att man så sällan får vara riktigt, riktigt nöjd.. Fast det är klart. Man kan ju lura sig själv att barnen sover en timma längre än vanligt imorgon :)

Läs mer: dn, gp, svd, ab,

23 mars 2011

Ännu ett vårtecken

Såg nyss en nattfjäril krypa över fönsterrutan. Det måste väl gå under kategorin vårtecken. Eller under kategorin intresseklubben...

22 mars 2011

Deklaration och bilbesiktning - same shit different day

Ett av de allra säkraste vårtecknen är här: Tidningarna börjar skriva om att deklarera. Dimper det bara ner ett brev från Bilprovningen så är snart även sommaren här.

Det där med att deklarera är ju faktiskt ungefär som när det är dags att besiktiga bilen. Jag är alltid ute i sista stund och förbannar mig själv, för jag hade ju lovat att det inte skulle bli så det här året också. Men det blir det. Trots att man haft så mycket tid är det ändå papper som ska rotas fram i sista stund, glödlampor som plötsligt är sönder, lönebesked som inte stämmer eller handbroms som inte tar.

Som jag var inne på innan så hjälper det ju inte heller att dyrt och heligt lova att i år! I år ska det bli bättring! Men hallå! Har det inte funkat hittills så varför ska det göra det nu? Vem är det egentligen man försöker lura? Likväl blir man lika förbannad på sig själv varenda gång för att det blev så där igen. Andan i halsen. Jäklar, ja just ja! Och faaaaaaaaan!

Sen ska man gå där och vanka lite oroligt medan de sätter sina mest sofistikerade datorer på att granska siffrorna eller de allra värsta underredesknackarna på att leta tvåor. Huuuu. Jag ryser bara jag tänker på det.

Men nu ska jag inte ta ut allt för mycket i förväg. Det är ju gott om tid tills både deklarationen ska vara inne och bilen besiktigas. Gott om tid. Och jag har inte nyttjat varken rut eller rot och bilen är inte urgammal. Så någon hårdgranskning lär det väl inte bli. Och i år. Just i år ska jag faktiskt vara ute i riktigt god tid. Så där präktigt vuxet. I promise.

Läs mer: dn 1, 2, 3svd, gp

20 mars 2011

Var femte sekund...

Var femte sekund dör ett barn på grund av brist på mat.

Så står det på fastebössan som frugan och dottern fick med sig hem idag efter ett infall att gå till kyrkan. Hur ska man kunna ta in det? Att så många barn dör. Det går ju inte. För så får det det inte vara. Barn ska inte dö.

Punkt.

Läs mer: Svenska kyrkan, Köpstoppsbloggen

Ba-baschsss och andra självklarheter

Snart blir sonen storebrorsa, men det har han nog inte fattat riktigt och det kan man väl heller inte begära med tanke på att han inte fyllt två ännu. Vilken dag som helst ska det i alla fall bli, även om vi börjat tvivla en del. Lite fundersamma är vi också över hur det ska gå. Sonen leker bebis med dockorna och börjar med att slå dem hårt i huvudet för att sedan kunna trösta. Lite oroande som sagt.

Annars kämpar han på med orden. Mamma och pappa går utmärkt. Sedan är det en hel del andra ord som inte är riktigt lika lätta att tyda. För den som inte vet. Haa-haa betyder så klart morfar och bejbej betyder självklart hammare. Svårare är det när han står framför det öppna kylskåpet och skriker ba-baschsss! BA-BASCHSSS! BA-BASCHSSS! Är leverpastejsmacka din första gissning? Okej då, för mig tog det ett tag att lista ut.

Sen finns det en hel räcka fler ord så klart. Alla egenkomponerade. Och självklara.

Nu vinner han igen!

Utanför vårt fönster har all snö försvunnit och ärligt talat är jag glad om jag inte ser en snöflinga mer på många, långa månader. Däremot sitter jag samtidigt och gläds åt Petter Northugs senaste framgångar. Och nu kan man börja snacka om en riktig prestation! Han har så klart dragit ifrån resten av eliten igen. Den här gången på ett nytt sätt.

Northug har skänkt en miljon kronor till Rädda barnen via specialskrivna sponsorkontrakt och det är bara att applådera! Och självklart hoppas på att resten av åkarna tar upp kampen. Liksom andra idrottare.

Hatten av för Northug helt enkelt.

Läs mer: dn, Adresseavisen, svd, ab, gp, Rädda barnen,

19 mars 2011

Det som göms i tö kommer fram som smutsiga fönster

Nu kommer de första vårtecknen allt tätare och snart börjar allt att gro och spira. Senaste dagarna har vårat hus börjat gro igen. Det har inget med våren att göra egentligen, utan beror snarare på våra tappade orkar. Man får väl städa lite så kanske vi hittar dem i något dammigt hörn.

Det som däremot blir väldigt, väldigt tydligt i ljusare vårtider är att även fönstren grott igen totalt. Inser nu att det inte finns någon återvändo - åtminstone några måste tvättas. Liksom några av tvätthögarna. Och helst några av skåpsluckorna i köket. När jag tänker efter borde några av golven skuras också. När alla leksaker plockats bort.

Just idag när det är så jäkla gott väder. Vilken otur, eller vad ska man kalla det?!

18 mars 2011

Vegetarianer ska sparkas!

En gång bestämde jag mig för att bli vegetarian. Så kan det bli ibland. En naturlig övergång från att äta mindre och mindre kött till att vilja testa hur det var att inte äta det alls. Skulle väl bara prova en kortare period, men den kortare perioden blev till sju år.

Om det hade varit idag och om jag jobbat på LRF så hade några velat att jag fick sparken. Så kan det vara ibland. Det är bönder i Orsa som tycker att deras medlemsavgift inte ska avlöna såna som tycker att det de gör i sin yrkesroll inte är moraliskt försvarbart. De fick däremot inget stöd från Dalarnas styrelse.

Själv åt jag ägg, mjölkprodukter, grönsaker, rotfrukter och bröd med glädje när jag var vegetarian.
Nu är det ju inte alla vegetarianer som äter ägg och/eller mjölkprodukter, men inte heller alla bönder har slaktdjur. En del har faktiskt mjölkdjur, värphöns eller... vad kallas det nu igen... grönsaksodlingar. Det är ju ganska individuellt hur man väljer att leva sitt liv. Såväl som bonde som konsument. Nu tror jag att motionen från Orsa handlade om de som är vegetarianer av etiska skäl. Men de äter också grönsaker, rotfrukter och spannmål. Från svenska odlare.

Själv testade jag alltså i sju år. Men så en dag började det där med kött kännas ganska lockande igen. Det började vattnas lite i munnen. En längtan kom krypande. Allt oftare. Det året fick vi var sin låda med lite blandade godsaker i julklapp på jobbet. Marmelader och ostar. Kex. Och en bit rökt kött. Då var det kört. Då lämnade jag vegetarianen bakom mig och konverterade. Blev nästan "köttarian" på kuppen. Vad säger grönsaksodlarna om det?

Läs mer: dn, Lantbruk & Skogsland, atl,

16 mars 2011

Yummmie!! Mitt liv är fulländat!

Har länge känt att det är något som fattas i mitt liv, men inte riktigt kunnat sätta fingret på vad. Tills idag när jag ÄNTLIGEN fick se en bild i stickboken frugan lånat från biblioteket. "Roliga stickboken" av Rachael Matthews.


Självklart måste man ha små stickade sockor att sätta på kycklingen när den är nygrillad. Hur kan livet annars vara värt att leva? Just vita verkar extra praktiskt!

I boken står det också hur man kan virka sig ett stort glas porter. Det kan ju vara bra om man vill ha en vit vecka.

15 mars 2011

När man tyckt till om det där med slicka-och-skicka

Ibland blir jag förvånad över vad som lockar läsare och vad som inte gör det. Kanske framförallt över vad som lockar. Gjorde nyligen en liten reflektion över det där med att man kanske ska kunna skicka brev med hjälp av sms-kod. Lagom bakåtsträvande som jag är kunde jag så klart inte låta bli att tycka till. Lika lite som jag kommer att kunna låta bli att använda den där koden när den väl kommer. Vem har sagt att man måste vara rationell?


Det förvånande var i alla fall att det blev ett av mina hittills mest lästa inlägg. Nu har jag visserligen inte bloggat mer än ett halvår så jag har inte vansinnigt mycket att jämföra med, men i alla fall. Frimärken berör tydligen. Och varför skulle de inte det? Det är ju så sällan man först slickar där bak och sedan skickar iväg - det brukar ju annars vara antingen eller, så att säga. Fast det är klart, nu för tiden så är det ju mest klistermärken man använder. Så mycket slickande blir det inte. Och redan där har man ju kommit ett steg åt något håll.

Vet inte vart jag ville komma med detta, men vem har sagt att man måste veta det?

14 mars 2011

Bland de drabbade finns så klart barnen. Alltid barnen. Och föräldrarna.

Det är fortfarande svårt att ta in det som hänt i Japan. Att greppa och förstå. Rent förståndsmässigt. Det går inte. Det är för stort och omfattande för att hjärnan ska kunna hantera och det är kanske meningen. Annars skulle man väl bli galen.

När det står att tusentals är döda, tusentals saknas, att härdsmälta kan vara nära, att man fasar för ett ännu värre "Tokyoskalv" så blir det någonstans bara ord. I alla fall för mig. Det går inte in. Det blir istället de små fragmenten som gör det påtagligt. En bild på en liten rädd pojke eller flicka, en förtvivlat viftande arm i ett fönster eller en gammal man som flyter runt på resterna av ett tak.

Svårast är det nog ändå med barnen. Rädda barnen beräknar att minst 100 000 barn blivit hemlösa till följd av tsunamin. 100 000. Det känns i magen samtidigt som det inte går att fatta. Men så ser man någonstans ett ensamt barn på någon bild, någon sekvens och då knyter det till ordentligt i magtrakten. Tänk att inte ha ett hem till sina barn. Eller inte finnas till för sina barn.

Sen tänker jag på de föräldrar som blivit barnlösa i tsunamin. Och då går det inte att tänka längre. Det går fasen knappt att andas.

Läs mer: GP 1, 2, DN 1, 2, SvD, Ab, Rädda barnen

13 mars 2011

Ibland kommer huvudvärken plötsligt...

.. och ibland ligger den och lurar i bakgrunden hela dagen. Hålls i schack med en kopp kaffe då och då, men vill inte ge med sig. Stridbar. Hatad. Och där.

Dottern säger att hon också har ont i huvudet. Jag tror henne eftersom hon har feber och inte vill äta eller dricka ordentligt. Då får man lätt huvudvärk. Själv snuvig och mörbultad. Hon säger att jag får stanna hemma från jobbet imorgon om jag har ont i huvudet. Jag säger att jag kan ta en huvudvärkstablett. Som för att bevisa för dottern - som nog redan somnat - tar jag nu en tablett. Eller faktiskt två. Varför vänta så länge, kan man fråga sig. Typ hela dagen.. Kanske hinner det i alla fall släppa lite till Solsidan. Så att man kan skratta lite. Inte bara dra på smilbanden. Eller dumglo.

Ungefär så är det. Imorgon går vi in på övertid, så vi får väl se hur många veckor extra den här ska stanna i magen.

Vad var det jag Saade..? (kunde inte låta bli)

Det var väl ganska väntat att Saade skulle vinna även om jag själv tycker att den skallige versionen av Di Leva skulle få åka till Tyskland. Men Saade går nog bättre hem bland Europas fjortisar och det är väl de som röstar. Om det nu är viktigt att vinna.

Nu kan man ju se framåt mot nästa helg istället då man ska få se om man är smartare än en femteklassare. Succéerna i SVT avlöser varandra... zzzz...

Mer om detta: svt, dn, svd,

12 mars 2011

The bold Di Leva, om man nu ska hålla på någon

Så var det äntligen dags för den sista svenska omgången av melodifestivalen för i år. För det är väl den sista?! Hoppas det i alla fall. Personligen känner jag att det är rätt uttjatat redan efter första eller andra deltävlingen, men ska samtidigt erkänna att i år har jag faktiskt sett/hört de flesta bidrag. Så brukar det inte vara. Och nu bloggar jag till och med om det. Så kan det gå.

Vem som vinner spelar väl inte så stor roll med tanke på att vi sannolikt hamnar på en medioker placering i den stora tävlingen, för att sedan kunna skylla på de forna öststaterna som naturligtvis gått samman och kompisröstat. Det är väl så det brukar vara?!

Någon direkt favorit har jag inte i alla fall, men det skulle ju vara lite kul om det blev den skallige killen som låter som Di Leva som skickas ut i Europa. Dvs The Moniker. Om nu Europa är redo för det. Men det lär väl bli Saade som vinner, om han nu inte glömmer texten. Fast det kanske inte är så stor risk.

-----------------------------------------------
Mer om festivalen här: svt, dn, svd, ab, exp

11 mars 2011

Fredagkväll. Mmmm, jättemysigt på ett ungefär..


Äntligen fredag! Så mycket mer behöver ju egentligen inte sägas. Men om man nu ändå ska säga något så lunkar sonen runt febersjuk, dottern sitter klistrad framför Amigo och frugan bär med lite plågad min runt på bebisen som inte visar några tecken på att vilja komma ut ur magen. Själv lite snörvlig. Liksom frugan. Alla tar ibland en näve popcorn och trycker i sig. Fredagsmysigt. På ett ungefär. Imorgon lördag och då mår vi förhoppningsvis prima.

09 mars 2011

Det där med att komma ut

Man får väl börja med att säga typ Grattis Anton, eller vad säger man? Fotbollsspelaren Anton Hysén har i alla fall kommit ut som homosexuell och det måste vara himla skönt för honom att slippa hålla det hemligt. Visa sitt rätta jag. Men nog är det konstigt att något så självklart kan vara så hotfullt! Konstigt att så många är så rädda för det där med homosexualitet. Så rädda att många, många, många andra känner sig tvingade att ljuga om sin läggning.

Manlig fotboll - där spelarna efter varje mål kastar sig i en enda stor ormgrop, eller i alla fall kramas innerligt - har tydligen kusligt låg tolerans när det gäller homosexualitet. 2011. Tragiskt. Tur då att det finns modiga personer som vågar stå för vilka de är och som vågar gå före. Det behövdes. Tydligen.

Och egentligen vet jag inte varför jag bloggar om detta med tanke på att det skulle vara så självklart att komma ut så att ingen ens höjde på ögonbrynet. Men dessvärre är det ju inte så.

Det fanns en gång filatelister

En gång i tiden, för länge sedan.. eller, när jag var barn, så var jag frimärkssamlare under en period. Jag erkänner. Filatelist. Om man vill vara fin i kanten. Jag samlade på allt jag kom över och tryckte in dem i ett album. Det ena efter det andra. Mycket ville ha mer. Tills albumet blev fullt, för då tröttnade jag. Min karriär som filatelist var över, men samlingen ligger faktiskt kvar i någon låda i källaren.

Inser nu att om man ska ta upp den tråden igen så börjar det bli bråttom. Snart kan den tiden vara förbi. Skynda! Men frågar mig också varför jag skulle. Ta upp det igen, menar jag. Så himla kul var det ju inte. Och albumet är ju förresten fullt.

Posten har i alla fall börjat kika på alternativ nu när allt ska skötas via mobiltelefon. Be online. All the time. Även snigelpost ska bli e-post. Typ. För nu funderar man på att låta oss brevskrivare frankera med ett sms. Få en kod tillbaka att skriva på kuvertet. Så ska de nämligen göra i Danmark och då måste ju även vi. Så klart.

Kanske är jättebra. Eller, det är ganska troligt jättebra att slippa stå där utan frimärke! Men bakåtsträvare som jag är - typ gnällig gubbe - så måste jag få klaga lite. Måste!

Det var bättre förr! Så var det sagt.

06 mars 2011

Bränt barn luktar illa


Himla tur att vi såg detta innan bebisen kommit! Hur hade det annars kunnat sluta? Det hade ju kunnat bli himla tokigt det där!

02 mars 2011

Jag - sovit?!? Aldrig!

Förresten sov jag inte, sa dottern förnärmat. Jag låg bara ner med ögonen och blundade lite.

Ångest kring ett bröd

Nu är det dags att ta upp ett av de där riktigt, riktigt svåra problemen i världen - att köpa bröd! Igår skulle jag köpa ett bröd på vägen hem. Ett bröd. Borde gå fort, men det gjorde det inte kan jag säga. Hamnade - som jag gör ibland - i riktig brödångest och gick varv på varv runt hyllorna. Varv på varv. Funderandes:

Nej, det där ser för grovt ut så det gillar inte barnen, det där är alldeles för ljust, för trist, det där gillar inte frugan, inget tillverkningsdatum, äckligt, för luftigt, det där äter vi för ofta, för dyrt, för tråkigt, men det där då - det ser gott ut. Nej! Bakat för flera dagar sedan. Tråkigt, tråkigt, tråkigt, äckligt, för grovt, osv.. I all oändlighet. Till slut panikköp. Panikköp av ett bröd.

Hur stört är inte detta?!

01 mars 2011

Jag var visst lite tankspridd, men det har jag glömt..

Häromdagen frågade frugan om jag gjort iordning och packat lunchen. Som skulle med till jobbet.
- Ja, det gjorde jag före frukost.
- Före frukost. Varför då? Varför äter du inte först?
- För annars glömmer jag den och kommer på när jag sitter på bussen att Visst ja! Fasen också!
- Är det inte jobbigt, undrar hon. Att vara så där glömsk.

Och visst är det jobbigt. Ibland är det skitjobbigt att vara så glömsk eller tankspridd så att man åker till ICA utan plånbok, glömmer bort att mat måste börja lagas ett tag innan den ska ätas, ringa samtal som måste ringas och ta med de där sakerna som bara MÅSTE tas med.
 Det är skitjobbigt att ofta, ofta, ofta tvingas vända bilen och åka hem för att man glömt vad det nu är man glömt. Den gången. Det är skitjobbigt att tvingas gå upp igen när man sjunkit ner på kudden med ett Aaaaaaaaaaaahhhh, äääääntligen! Vad skönt att få lägga sig! för att man glömt ge hunden den där medicinen hon ska ha varje kväll. Varje kväll. Hur svårt kan det va?!

Då gäller det att tänka på att det finns de som har det värre. Och för dem finns Tankspriddas riksförbund. Där är en samlingsplats för de där riktigt tankspridda. Såna där som ställer fram sina stövlar precis vid ytterdörren för att inte glömma dem nästa morgon - för att nästa morgon ta ett stort kliv ÖVER stövlarna och senare komma på att Ja just ja... Ja, just ja det var visst jag som gjorde just den grejen. Med stövlarna.
De jag menar är ju egentligen de där tankspridda som åker bort över helgen och sent på fredagskvällen kommer på att väskan står kvar hemma - ganska sannolikt utanför ytterdörren - och därför tvingas åka hem igen mitt i natten för att hämta den. Eller, vänta nu. Det var visst också jag. I vilket fall som helst är jag glad för att jag inte platsar i det där riksförbundet. För tankspridda.

Ibland glömmer jag visserligen att lägga mig i tid. Typ varje kväll. Ungefär som nu.