Ett av de allra säkraste vårtecknen är här: Tidningarna börjar skriva om att deklarera. Dimper det bara ner ett brev från Bilprovningen så är snart även sommaren här.
Det där med att deklarera är ju faktiskt ungefär som när det är dags att besiktiga bilen. Jag är alltid ute i sista stund och förbannar mig själv, för jag hade ju lovat att det inte skulle bli så det här året också. Men det blir det. Trots att man haft så mycket tid är det ändå papper som ska rotas fram i sista stund, glödlampor som plötsligt är sönder, lönebesked som inte stämmer eller handbroms som inte tar.
Som jag var inne på innan så hjälper det ju inte heller att dyrt och heligt lova att i år! I år ska det bli bättring! Men hallå! Har det inte funkat hittills så varför ska det göra det nu? Vem är det egentligen man försöker lura? Likväl blir man lika förbannad på sig själv varenda gång för att det blev så där igen. Andan i halsen. Jäklar, ja just ja! Och faaaaaaaaan!
Sen ska man gå där och vanka lite oroligt medan de sätter sina mest sofistikerade datorer på att granska siffrorna eller de allra värsta underredesknackarna på att leta tvåor. Huuuu. Jag ryser bara jag tänker på det.
Men nu ska jag inte ta ut allt för mycket i förväg. Det är ju gott om tid tills både deklarationen ska vara inne och bilen besiktigas. Gott om tid. Och jag har inte nyttjat varken rut eller rot och bilen är inte urgammal. Så någon hårdgranskning lär det väl inte bli. Och i år. Just i år ska jag faktiskt vara ute i riktigt god tid. Så där präktigt vuxet. I promise.
Läs mer: dn 1, 2, 3, svd, gp
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.