26 april 2014

En sån grym känsla av lugn och skitiga naglar

Trädgårdsarbete är helt klart riktig avkoppling. I alla fall ibland, som idag. Efter att ha inlett med barnkalas och den obligatoriska leken flest-decibel-vinner, behövdes just sån avkoppling. Lite riktig bli-skitig-under-naglarna-avkoppling. Mellankillen var i och för sig sjukt nöjd med kalaset och vi med, tro inget annat. Men hela familjen var ganska slut efteråt.

Så att när de redan sockerspeedade gästerna lämnat oss med varsin godispåse i handen åkte finkläder av och kortbyxor på. Djupandning följdes av kaffe på altanen och därefter blev det trädgård, trädgård, trädgård. För egen del gick jag lös med sekatör på ett enormt dåligt samvete, dvs gränsen mot nyaste grannarna. Vildvuxen och övergiven. Skräpig. Klipp, klipp, klipp. Och nu riktigt, riktigt.. typ okej. 

I lurarna intervjuades vänsterpartisten Ali Esbati i podcasten Synfält framåt som jag nämnt tidigare. Grymt skärpt och sympatisk. Tankeväckande. Och jag fick höra hela programmet i stort sett utan avbrott. Bara en sån sak.

Efter ett par timmars grejande kom också frugan och påminde om att vi måste njuta av att vi faktiskt fått arbeta nästan helt ostört. Barnen hade klarat sig själva. De hade så klart varit med oss i trädgården, lekt och skojat. Vi hade diskuterat knoppar och burit pinnar ihop. Men de hade som sagt klarat sig själva om ni förstår vad jag menar. Den känslan. Obetalbar.

(dag 22)

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar